Jag gillar Marcus Birro. Jag gillar hans bror Peter också för den delen, men det kan vi ta en annan gång. Generellt har jag svårt för göteborgare. Det är kategoriskt och elakt, men ändå sant. Marcus Birro är emellertid undantaget som bekräftar regeln och igår läste jag hans bok Svarta vykort.
Svarta vykort är en bok om sorg, tankar han skrev ner efter att han och hans sambo Jonna förlorat två barn i sena missfall. Han kritiserar vården, vill väcka debatt om sen abort och framförallt vill han skriva för att överleva.
Jag gråter flera gånger när jag läser. Det är naket, ärligt, blottat och oändligt sorgligt. Det är stundtals vackert och stundtals fult, men hela tiden äkta. Svarta vykort berör. Jag är tagen av hur modig Marcus Birro är som visar sin sorg för alla som vill läsa. Jag tror faktiskt inte jag har läst något så ärligt förut.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Svarta vykort av Marcus Birro
1 kommentar:
Jag beundrar Marcus Birros mod i den boken. Verkligen.
Han är makalöst bra.
Skriver jäkligt bra böcker överlag dessutom.
Skicka en kommentar