Bokbloggarnas litteraturpris

I år sitter jag med i juryn för Bokbloggarnas litteraturpris och idag är sista dagen att rösta. Vem kommer att kamma hem priset, tro? Mina tre röster gick till:

• Fredrik Backman - En man som heter Ove (Forum)
• Jonas Gardell - Torka aldrig tårar utan handskar (Norstedts)
• Carl-Johan Vallgren - Havsmannen (Albert Bonniers förlag)

Dagens reservation på biblioteket

Jag är redo att höra vad Malin Alfvén har att säga, om man säger så.

Veckans boktips för lärare

Aidan Chambers är författaren och litteraturvetaren som skrivit ett antal prisbelönta ungdomsromaner, bland annat Det här är allt - Cordelia Kenns kuddbok, Vykort från Ingemansland och Dansa på min grav.

Veckans boktips är emellertid Böcker inom och omkring oss där Chambers blandar teori och resonemang kring läsning med praktiska förslag på hur man kan gå till väga för att hjälpa andra att utvecklas som läsare. Boken innehåller också konkreta tips på hur man leder boksamtal.

Jag har använt Chambers modell för boksamtal de senaste åren och har lärt mig att ställa frågor som kan aktivera eleverna som resurser åt varandra samtidigt som deras kunskaper fördjupas. Efter ett boksamtal enligt Chambers modell har alla fått komma till orda, frågetecken har blivit utropstecken och eleverna har tränat sin förmåga att se samband och gemensamma nämnare i litteratur de läst.

Böcker inom och om kring oss är en hyllning till läsandet, en bok som kan läsas av alla som älskar litteratur.

Läs vad andra bloggare tyckt, exempelvis Bookis, Världen enligt Audrey Fenn eller EnligtO
Förlag: X-publishing
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

--------------------------------------------------------
Veckans boktips för lärare: Som bloggambassadör för Bokmässan 2013 har jag fokus på litteratur för lärare. Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag kallar Veckans boktips för lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare på Bokmässans community, eller lämna en kommentar här nedanför.

Den introverta boknördens julafton

Den 17-18 februari är det bloggambassadörsträff i Göteborg. Ballonger och serpentiner! Denna resa innebär i korta drag att jag får:

• sova på hotell och ha sovmorgon
• äta hotellfrukost
• LÄSA i sängen
• LÄSA på stan
• LÄSA på tåg
• träffa andra ambassadörer
• lära mig om Bokmässan

Och som om detta inte vore nog åker jag ner en dag i förväg för att kunna få mer av punkt 1-4. Jag tänker inte upptäcka staden, inte träffa gamla bekanta, inte göra något kulturellt eller bli nostalgisk över min studietid på Humanisten (eller jo förresten, det sista kanske jag ska ändå).

Min resa till Göteborg ska bli den introverta boknördens julafton: ensamtid med en samling romaner. Halleluja! Tyst ska det vara också. Och som på beställning har Enligt O ordnat stadsbesök till Göteborg, så att jag kan förse mig med bokliga tips om Sveriges andra stad. Det lutar åt att Kaninhjärta får följa med på färden.

Jag vet att det inte skulle bli helt socialt accepterat, men jag funderar allvarligt på att årligen åka bort ett par dagar för att läsa. Inte för att jag vill bort från något, utan för att det är så härligt att njuta ensamtid. Tänker inte ens låtsas att jag gör det för att upptäcka något nytt. Du får gärna följa med. Ja, vi skulle inte umgås förstås, utan leka parallellt. Jag i ett rum i Götet och du i Luleå eller Eslöv. Vill du följa med?

Oväntade härligheter

Svensklärarna på skolan där jag jobbar ska ha ett litteraturseminarium under våren där vi ska diskutera Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita och Morgon i Jenin av Susan Albulhawa.

Började läsa i Mästaren och Margarita härom kvällen och är HELT SÅLD. Talande katter och mystiska män i rutiga kalasbyxor i en välskriven roman med flera bottnar är liksom helt och hållet min kopp te.

Oväntat härligt var också att förordet i min upplaga från 2010 var skrivet av Amanda Svensson. Applåder och fanfarer! Ser mycket, mycket fram emot att läsa vidare. Och du, Bokdivisionen, den här skulle du också gilla. Har du läst Mästaren och Margarita?

Litteratur och psykologi

Inte visste jag att det fanns kurser som Litteratur och psykologi eller Litteratur och genus. HUR har jag kunnat missa det? Tack för tipset, Lyran! Jag vill börja plugga genast, ska bara jobba lite först. Och ta någon extra kurs i pedagogik, kanske doktorera. Sen vad det ju det här med att plugga danska också. Men kurslitteraturlistan kan man ju alltid tjuvkika lite på, eller hur?

Har ni tips om andra intressanta litteraturkurser att läsa?

I Dostojevskijs fotspår?

Alltså detta att jag kanske ska få följa med en klass till S:t Petersburg och gå i Dostojevskijs fotspår, så väldigt fint är det.

Veckans boktips för lärare

I skolan ska det finnas utrymme att prata om viktiga frågor som rör integritet. En bok som onekligen behandlar detta ämne är #prataomdet, sammanställd av Gustav Almestad och Annika Beijbom. I denna lilla bok ryms ett urval av de berättelser som publicerades på twitter, bloggar och tidningar under 2010-2011 och som alla handlade om var gränsen går för vad som är ett sexuellt övergrepp.

På hemsidan prataomdet.se skriver man:

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet.

Johanna Koljonen inleder antologin med att berätta om killen som struntade i kondomen, fastän de varit överens om att den skulle användas. Hon beskriver hur hon blev arg, men också att hon kände att hon fick skylla sig själv. Hon hade ju känt lust.

Det är sorglig och smärtsam läsning i #prataomdet, men kanske kan den också vara trösterik - det finns andra som varit med om samma sak som du. Framförallt kan berättelserna vara ett utmärkt diskussionsunderlag. I rätt forum, förstås. Kanske kan de här korta, verklighetsnära berättelserna ge en ny infallsvinkel i genusdiskussioner eller sexualundervisning på våra (gymnasie)skolor. En viktig bok är det iallafall.

Förlag: Kalla Kulor Förlag
Köp den, exempelvis via Dito eller Adlibris

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Veckans boktips för lärare: Som bloggambassadör för Bokmässan 2013 har jag fokus på litteratur för lärare. Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag (föga originellt) kallar Veckans boktips för lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare på Bokmässans community, eller lämna en kommentar här nedanför.

En getabocksvilding?

När dottern bläddrade i Where the Wild Things Are av Maurice Sendak häromdagen konstaterade hon förtjust att mamma och pappa fanns med bland bilderna. Uppenbart för tvååringen var nämligen att den ståtliga lejonlika vildingen var PAPPA, och den lilla getabocksliknande MAMMA. M'kej. Eh. Tack?

Boktips jag samlat på mig från bloggosfären & annorstädes

Jag har börjat samla boktips i en önskelista här på bloggen (Kolla in ÖNSKELISTA i menyraden ovan). Har märkt att jag ofta läser böcker andra tipsat mig om och tycker att det är roligt att följa mina impulser. Här kommer listan på böcker jag är sugen på just nu och vem som tipsat mig om dem:

• The road av Cormac McCarthy har jag velat läsa länge och ännu lite mer efter att Bokcirkus! tipsade om den här.
• Dystopier är härligt. Delirium som Hanna Fahl tipsar om i den här krönikan ska vara riktigt bra.
• Madame Bovary har kommit ut i nyöversättning. Älskade boken och vill se vad den nya översättningen kan ha gjort för språket. Lyrans Noblesser tipsar om den här.
• Magikerna har jag hört ska vara bra, harrypotteresque. Västmanländskan tipsar om den här och Bokdivisionen här. 
• Dotter of her father's eyes av Mary och Bryan Talbot är en grafisk roman som vunnit pris som säsongens bästa biografi i Storbritannien. James Joyes dotter har huvudrollen. Låter intressant. Läs mer om den i The Guardian.
• Det utlovas aka-porr (universitet, internatskolor...) i Henrik H Langelands Manuskriptet om man får tro bokhoran Johanna Lindbäck. Vem vill inte ha mer aka-porr?
• 100 noveller av Joakim Pirinen har har hyllats av DN:s bistra kritiker Jonas Thente. När han hyllar serienoveller vill jag läsa och se vad hajpen handlar om.
• Och dagarna går... tipsade om kortromanen Enstöring av Nina Bouraoui. Den verkar ha ett psykologiskt djup jag kan gilla.
• Nästa gång jag känner för att läsa något sorgligt och lågmält vill jag läsa Eftersom ingenting varar av Laurance Tardieu efter Västmanländskans fina recension. 
• En tesked jord och hav blev jag tipsad om på Lyrans Noblesser. Tvillingsystrar i 80-talets Iran, en suggestiv berättarröst och ett snyggt omslag utlovas.

A till D om Bodil och pionerna

Lyssnar just nu på Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère och känner att a) jag vill odla pioner eller åtminstone b) knipsa pioner med tång och lägga dem i en korg, det verkar helt otroligt härligt. Dessutom undrar jag c) hur i hela friden Malmsten har råd att skrota omkring i sin franska trädgård i flera år utan att arbeta. Är det så att d) man blir rik som ett troll av att skriva romaner? Bäst att lyssna vidare och lära.

Gräspojken och honungsrösten

Är du trogen P3-lyssnare så vet du säkerligen vem Christer Lundberg är. (Honungsrösten! Skägget!) På samma sätt som P3 Christer ÄR Christer, så är Christer Lundbergs roman Gräspojken omöjlig att separera från Christer himself.

Jag lyssnade på Gräspojken via Storytel där boken läses upp av författaren. Det var halva behållningen av läsningen, maken till trivsam röst får man ju leta länge efter. Boken är en påhittad självbiografi om en alldeles vanlig tolvårig pojke (Kalle) som övertygar sin pappa och bror om att odla marijuana, gräs. För den som är uppväxt på 80-talet bjuder berättelsen på åtskilliga återblickar till tiden före internet, där movieboxen var kung på fredagskvällen, inte tacos. Precis som i Radhusdisco (för övrigt skriven av Lundbergs gode vän och dito P3-partner Morgan Larsson) är igenkänningsfaktorn i åttiotalsmiljöerna hög.

När det gäller det här med marijuanaodlandet är igenkänningsfaktorn däremot inte så hög för min del. Gräspojken är en ganska skruvad berättelse om en hyfsat vanlig familj i en ovanlig situation. Tänk dig sedvanlig pojkpubertetsnoja, en nymfparakit (Aslan), en pensionär med dödslängtan, en skejtande lillebror (Björn), en vimsig pappa (Tomas) och en mamma (Bodil) som vill finna sig själv. Lägg till några olyckliga såväl som lyckliga omständigheter och marijuana på det, och VOILÀ - Gräspojken. Har du sett tv-serien Weeds kommer du att känna igen dig i förvecklingarna som uppstår, men boken är mer rar än drogromantisk. Jag tror att Lundberg tänkt ut den skruvade gräshistorien, lagt den i en välbekant uppväxtmiljö och vävt in ankedoter från sin egen uppväxt i Gräspojken. Men, vad vet jag.

Gräspojken är ingen stor läsupplevelse, men som bakgrundsskval medan jag strök tvätt och sörplade eftermiddagskaffe var den perfekt; som en eftermiddag med P3 Christer när jag var tjugonånting. Det får vara gott så.

Förlag: Telegram bokförlag
Utgivningsår: 2012
Köp boken, exempelvis via Storytel, Bokus eller Adlibris

Det är iallafall ekologiskt kaffe, okej?

Dottern sover i vagnen, det är dunderkallt ute. Jag vill ha kaffe, jag vill läsa min bok. Kaffe med klass får man mest av allt på trånga caféer där barnvagn undanbedes. På Hornsgatan hälsade mig Mac Donald's välkommen in. Inte tjusigt, långtifrån classy, men PRAKTISKT. Måtte det inte bli ett signum på hela livet, bara.

/Villhanågonsortsstandards_79

The Fault in Our Stars

Få böcker har blivit så hajpade på senaste tiden som John Greens The Fault in Our Stars. (På svenska har den fått titeln Förr eller senare exploderar jag). Elever, kollegor, recensenter, vänner - alla har de påpekat att boken bör läsas och det genast.

The Fault in Our Stars handlar om obotligt cancersjuka Hazel Grace som möter Augustus Waters (snygga namn där, Green) på ett stödgruppsmöte för cancersjuka ungdomar. Det låter inte vidare muntert, men romanen behandlar svårigheten med att vara tonåring, förälskad och svårt sjuk med värme, intelligent dialog och humor. Som i många andra ungdomsböcker jag läst och tyckt om är Hazel och Augustus just sådana personer jag önskat att jag själv varit i samma situation. Det är inte svårt att tycka om dem, inte alls. Jag känner för dem som jag gjorde för Lennie i Himlen börjar här.

Jag tyckte mycket om boken, men det är svårt med höga förväntningar, det är det. Boken tog mig inte så mycket med storm som med stillsam eftertänksamhet och (givetvis) tårar. Att Green låter Hazel bära omkring på en syrgasvagn boken igenom är genialiskt. Det känns äkta och nära. Dessutom finns en uppenbar humor i att, som i Hazels fall, rulla omkring med syrgas och försöka se snygg ut samtidigt. The Fault in Our Stars tar udden av många tonårsklyschor.

Författarens efterord om skönlitteraturens - påhittade berättelsers - värde är för övrigt också något jag tar med mig:

Neither novels nor their readers benefit from attempts to divine whether any facts hide inside a story. Such efforts attack the very idea that made-up stories can matter, which is sort of the foundational assumption of our species. I appreciate your cooperation in this matter.

Du kan räkna med mig, Green.

Förlag: Bonnier Carlsen (på svenska)
Köp boken, exempelvis via Bokus eller Adlibris
Jag köpte den som e-bok via Dito, men nu verkar den inte att gå att få tag i som e-bok någonstans i de svenska nätbokhandlarna. Det får mig att tro att de plockats bort inför lanseringen av den svenska versionen. Hmpf!

Läsa + motionera = sant

Det här med motion, att vilja och att orka. Barn ska hämtas och lämnas, det ska arbetas, ses tv-serier, städas, lagas mat, läsas böcker, kramas på barn och man. Jag har varit otroligt omotiverad att sedan också bege mig till gym, byta om, gymma, jadajada.

Jag läste i en intervju med Eva Dahlgren för länge sedan att hon brukade gå runt Riddarfjärden varje lördag, i ur och skur. Det är ungefär en mil och en vacker promenad förbi Långholmen, över Västerbron, längs Norr Mälarstrand, förbi Stadshuset, genom Gamla stan och över till Södermalm. Kanske var den där artikeln ett litet frö som grott till sig, för helt plötsligt kände jag LUST vid tanken på att göra den där promenaden varje vecka. Jag bor ett stenkast från Riddarfjärden, Eva D:s promenadstråk kan bli mitt.

Nu kanske jag får det att verka som att själva syftet med promenaden är att jag vill motionera (Jo-o-då, promenad är också motion). Man skulle också kunna tro att jag tar den där promenaden för att terriern ska få luft. De verkliga anledningarna, men säg det inte till någon, är emellertid att promenaden skulle innebära:

a) en och en halv timmes ljudbokslyssnande
b) ensamtid

Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur det nu var. Riddarfjärden, here I come.

Migrän - när jag läste Arne Dahl första gången

Arne Dahl (Jan Arnald) har skrivit novellen Migrän. Jag har jag aldrig läst något av Dahl/Arnald förut, men tydligen har han gett ut ett tiotal deckare under pseudonymen Arne Dahl och ytterligare åtta romaner som Jan Arnald.

Det fina med noveller är att de ger något att tänka på, att den korta berättelsen rymmer djup och ger utrymme för eftertanke. Sådana noveller är i varje fall de bästa. Novellen i all sin korthet bjuder också möjligheten att smaka på ett författarskap jag är nyfiken på. Deckare är inte min kopp te. Inte huvudvärk heller, visserligen. Så, vad skulle jag tycka om Migrän?

Det är Jan Arnald själv som läser sin novell Migrän. Språket är rappt och adjektivrikt. Arnald läser med inlevelse (men något ger mig känslan av att han tar sig själv på lite för stort allvar). Novellen skildrar ett migränanfall i en prekär situation, vår huvudperson famlar runt efter ett rån och ser sina medkumpaner mördade. Genom den fasansfulla huvudvärkens verklighetsförvrängning försöker han orientera sig och söka skydd. Vi känner och upplever migränens fasa.

Migrän följer deckarens dramaturgi och slutet är som sig bör i en deckare, lyckligt och stängt. Det finns inget mer att fundera över. Migrän är visserligen spännande, men något intetsägande för min smak, en axelryckning. Tack & hejdå, Arne Dahl.

Min första bok om Ernst Billgren

Min dotters gudfar är en fashionabel man, gift med en amerikanska av samma kaliber. Efter att ha jobbat i Stockholm och London är de numera bosatta i USA och har just fått en liten dotter, Greta. Dags för present, således. Jag gick till barnbokhandeln Bokslukaren runt hörnet och hittade mycket fint att skicka till Greta. Ville förstås att det skulle vara något svenskt och stod och höll i Beskows Tomtebobarnen och Wirséns Vem-böcker till att börja med. Oerhört passade kändes dock pekboken Min första bok om Ernst Billgren, med bilder och frågor till Ernst Billgrens verk.

Välkommen till världen Greta!

Förlag: Bokförlaget Langenskiöld
Köp den, exempelvis på Bokslukaren, Bokus eller Adlibris.

Förhilvedde

Min man är noggrann med det mesta. VÄLDIGT noggrann. Därför är jag djupt chockad sårad besviken ilsk över detta att han inte använder bokmärke. Det tillhör väl allmänt HYFS? Nykrispigheten är borta och ryggen böjd på Orkanpartyt. Jag känner mig kränkt.

/HäxanSurtant_79

Veckans boktips för lärare

Ni glömmer väl inte att ta del av diskussionerna runt litteratur för lärare som pågår på Bokmässans community? Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag (föga originellt) kallar Veckans boktips för lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare, vet jag.


Veckans boktips, vecka 3 är för övrigt John Hatties Synligt lärande för lärare. Boken är en forskningssammanställning baserad på forskning på mer än 240 miljoner elever! Hattie pekar exempelvis på att återkoppling och lärarens trovärdighet är viktigare för elevens lärande än klasstorlek och ekonomiska resurser. Sprängstoff mina vänner!

Läs mer om boken på min lärarblogg Samtal mellan två lärare eller på Natur och Kulturs hemsida.

En glasögonprydd häst i jumper

Taadaaa! Att stajla en blogg är svårt. Bloggen FABULERAT har länge varit blommig, men ärligt talat är jag inte särdeles blommig. Inte böcker heller. Bakgrundsbilderna på Blogger kändes plötsligen för pretto, för skrikiga, för bleka eller bara tråkiga. Vi behövde livas upp, bloggen och jag.

Efter MÅNGA timmar tillsammans med iStockphoto kom jag fram till att Fabulerat istället borde prydas av en glasögonprydd häst i jumper. Om jag vore en häst skulle jag säkerligen ha haft ett dito boknördigt utseende. Hon är lik mig, tycker jag. (Nej, jag inte har en jämn matta av hår i ansiktet, men JA glasögon, rouge och jumper förekommer). Jag har inte ritat hästen själv, det har jag inte. Konstnären heter Anna Paff och jag tycker att hon ritar så snyggt att bilden var värd vart enda öre jag betalade för den.

Ja, så kan det också gå.

Hur tänker du när du väljer utseende på din blogg?

The Great Gatsby blir film (igen)

Den fantastiska romanen The Great Gatsby kommer på bio under våren i regi av Baz Luhrmann, han som gjorde filmatiseringen av Romeo och Julia med di Caprio och Danes, ni vet. Till min stora, stora sorg ska emellertid di Caprio spela Gatsby. Det var väl inte direkt vad jag tänkt mig. Hade hellre sett någon mer Don Draper-lik i rollen som Gatsby.

MEN. Jaja. Skjut mig. Det är klart att jag vill se den.

Snuttefilm

Idag tar jag med mig dottern (nyss fyllda två) på bio för första gången. Under vinjetten Snuttefilm visas Anna-Clara Tidholms fina böcker, bland annat Alla får åka med, Hela natten och Simons anka, som kortfilmer à fem minuter på BioRio. Långsamt berättartempo utlovas. Bob Hund-musikern Jonas Jonasson har gjort musiken. Det luktar succé det här.

Nu i bokstavsordning

Allmänt vardagskaos kräver ordning som motvikt: alltså är litteraturen hemma numera sorterad i alfabetisk ordning. #egenterapi

En man som heter Ove

En man som heter Ove var julklappsboken jag önskade mig mest av allt (och fick två gånger). Har förstått att Fredrik Backman har en blogg som många läser ivrigt, men för mig var han okänd fram till nu. Istället föll jag för bokhoran Jessica Björkängs recension där hon liknade En man som heter Ove med den underbara filmen Up.

En man som heter Ove var ALLT jag ville att den skulle vara: varm, hjärtlig, tjurig. Bokens huvudperson är den femtionioåriga Ove som bor i ett radhusområde någonstans i Sverige. En bitter gubbe, tycker en del. Själv tycker han att det rätt ska vara rätt och att det inte finns något annat bilmärke än Saab.

I början av boken är Ove mycket av en karikatyr, men efterhand blir karaktären mer komplex. Kontrasten mellan den tystlåtna, tjuriga gubben och det innerliga kärleken han känner till sin Sonja gör honom verklig:

Ove hade aldrig fått frågan hur han levde innan han träffade henne. Men om han hade fått den hade han svarat att det gjorde han inte.

Att läsa En man som heter Ove är lite som att få titta in hos grannen man aldrig varit hemma hos förut. När man som jag älskar att gotta sig i mänskliga relationer är det här rena rama julafton. Jag tycker innerligt mycket om Ove, Sonja och grannfrun Parvaneh, trots tack vare deras fel och brister. I berättelsen kommer också en tilltufsad katt, ärkerivalen Rune, en bögperson och en man i vit skjorta att spela avgörande roller.

Jag skrattade aldrig högt när jag läste, men jag grät en skvätt, det gjorde jag. Det gjorde jag för övrigt också när jag såg Up och likheten dem emellan är stor, det håller jag med Jessica om. En man som heter Ove är feelgood när det är som bäst. Läs!

Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 348
Förlag: Forum
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Dagens ord: läshitler

Jag älskar min unge, och jag älskar att hon älskar böcker, men på kvällarna runt femsnåret går hon likväl under epitetet läshitler.

Det går inte att laga mat, bläddra igenom posten, slösurfa på datorn eller - gudbevars - att läsa en tidning. Läshitler hamrar då fram sitt budskap högt, bestämt och bokstavligt talat med en bok i handen:

- LASCHA BOK!
- LASCHA BOK!
- LASCHA BOK!

Det är bara att kapitulera.

Stulna juveler

Kristina Lugn är en sådan poet jag alltid fascinerats av. Inte minst är hon en person som alla känner till. (Rösten! Håret!) Jag minns att jag valde att läsa en av hennes dikter högt på gymnasiet för att jag tyckte att hon var så rolig och vågad, men rodnade när jag skulle säga kuk.

Efter att jag varit och lyssnat på henne som vuxen fick jag mersmak och införskaffade Stulna juveler, som innehåller diktsamlingarna Bekantskap önskas med äldre bildad herre och Hundstunden samt dramat Stulna juveler. (Faktum är att jag beställde den TVÅ gånger, inte för att jag gillade tanken på den så mycket, utan för att jag i den allmänna förvirringen glömt att jag beställt den första gången).

Det är absurt, galghumoristiskt, högt och lågt i Lugns poesi. JAG ÄLSKAR DET. Beundrar hur hon skriver sitt inre för alla som vill läsa, och att hon gör det som om hon inte alls brydde sig om tabun. Sättet hon leker med språket är genialiskt. Alla kanske inte skulle hålla med om att det är vackert, men det är intelligent. Nu när jag blivit vuxen har jag vuxit i kostymen; att läsa Lugns poesi är en lisa, en glädje och en eftertanke.

/.../ Döden har ett konstigt sätt
att plötsligt sitta i en soffa från IKEA
och se ut som en befriare
när alla jourbutikerna är stängda
och lillan har det mycket bättre
hos en sansad husmor från Månkarbo

/.../ Ibland sätter jag på mig en höfthållare
och går ut på gatorna som ett levande bevis
på parapsykologins genomslagskraft.
Men för det mesta sitter jag bara
under diskbänken och njuter
av min egen frånvaro.
Galopp galopp.

Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2000 (1983, 1989, 2000)
Köp den, exempelvis på Bokus eller Adlibris

Femtio nyanser av honom

En av årets stora snackisar 2012 var onekligen romanen Femtio nyanser av honom av E L James, en roman om sex som tagit sig in i (nästan) var mans kvinnas bokhylla. En verklig storsäljare.

I korta drag kan man säga att berättelsen handlar om följande: Rik, snygg man med traumatisk barndom (Christian Grey) vill dominera tjejer han har sex med och kan inte ha nära relationer. Denne man träffar medioker, ung, oskuldsfull kvinna med vit hy (Anastasia Steele). Han vill att hon ska vara hans undergivna. Hon blir förälskad, men vill helst ha en vanlig relation där man går på bio och bowlar tillsammans, och känner sig mycket ambivalent inför hela BDSM-grejen.

Det finns många kulturelitistiska syrligheter att skriva om Femtio nyanser av honom. Språket är ganska tröttsamt och jag skummar hälften av dialogerna och miljöbeskrivningarna av Christian Greys fantastiska våning. Det flygs helikopter, segelflygplan och bilmärken namndroppas här och var. Det är tydligt att läsaren ska bli imponerad av Apple-datorn som Anastasia får av Christian och i Anas och Christians värld använder man iPod flitigt. Jag blir inte särdeles imponerad. Att Anastasia jämt rodnar, biter sig i läppen eller himlar med ögonen som en fjortis är väldigt störande. Likaså är Anatsasias dialoger med sin inre gudinna och sitt undermedvetna. Det är, så att säga, inte Hemingway precis.

Det här med sexet då? Det finns uppenbarligen ett behov av den här typen av litteratur i vårt land, med tanke på försäljningssiffrorna. Innan boken är slut har Christian och Anastasia säkert fått ett tjugotal orgasmer var, haft sex i badkar och BDSM-kammare, på skrivbord och i säng. Beskrivningarna är ingående. Kan det här liva upp kvinnor (och män) i vårt land tycker jag att det är dem väl unt. Festligt detta att porrlitteratur blivit rumsrent.

Får jag gissa hur det hela slutar i trilogins slut (utan att ha läst del två och tre) skulle jag säga att Anastasia lyckas frigöra Christian från hans betungande förflutna och att de lever lyckliga i alla sina dagar utan BDSM. Men jag kan ju ha fel.


Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Fifty Shades of Grey 
Översättare: Jimmy Hofsö
Köp boken, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Att leva är inte nog

"At leve er ikke nok. Solskin, frihed og en lille blomst må man ha" H.C. Andersen (1805-1875)

Bokbloggarnas litteraturpris 2013

The Breakfast Book Club har nu summerat nomineringarna till Bokbloggarnas litteraturpris och de åtta med flest röster blev:

Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts
Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing
Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker
Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing

Må bästa bok vinna!

Mitt liv i nyord

MITT 2012 I NYORD:

Jag fastnade i en klämpspärr på väg till pendeltåget. Det gör ont kan jag meddela (och NEJ, jag plankade inte, att spärren klämmer vanligt folk är väl hela problemet med de där spärrarna). Henifieringen diskuterade jag ivrigt med mina elever och fick acceptera att min man är en blivande memil, han cyklar i varje fall cykelbyxor och verkar tävla med andra på väg till jobbet. Trots sjuttioeleva utslitna par Converse (grå, alltid grå) drabbades jag inte av conversesjukan under 2012, men det kanske beror på att jag är så plattfotad redan. En bekant till mig spelade hubot i svt:s tv-serie "Verkliga människor" och jag var en del av Tintingate efter att Tintin skulle plockas bort från Kulturhusets bibliotek. Dessutom provade jag att spelifiera mitt liv med appen SuperBetter, men det gick inget vidare. Under 2013 vore det kul att träffa en riktig brony, det här med män som gillar My Little Pony verkar spännande.

Vill du se nyordslistan i sin helhet hittar du den Språkrådets hemsida. Vilka nyord har ackompanjerat dig under 2012?

Läsutmaningarna jag aktivt ratar 2013

I bokbloggosfären finns det ett antal läsutmaningar att ta sig an under det nya året för den som känner suget. Enligt O har sin årliga Boktolva, där du ska lista tolv författare du vill läsa något av under året. Hon har också en Augustprisutmaning i januari. Bokföring enligt Monika föreslår att du listar de tio böcker du allra helst vill läsa i en Top Ten Tuesday. Tillsammans med Ord och inga visor kan du läsa Tusen och en natt och på Malins bokblogg kan du hänga med på en författarfemma, om du vill. Bokdivisionen utmanar sig själv genom att läsa alla sju böckerna om Harry Potter på engelska.

Med risk för att framstå som en riktig tråkmåns: JAG VILL INTE LÄSUTMANAS ALLS. Läsning är LUST och med varje tvång minskar läsglädjen. Läsningen ackompanjerar livet, jag väljer böcker efter sinnesstämning. Att lista vilka böcker som ska läsas skulle således vara att gissa hur året skulle bli. Det har jag inte lust med.

När det gäller gamla hyllvärmare (som ofta figurerar i läsutmaningar) har jag mitt eget sätt att väcka intresse för dem - att möblera om i bokhyllan. Att ställa nya böcker bredvid varandra gör dem, konstigt nog, mer intressanta att läsa. Böcker som samlat damm länge ger jag bort, så att jag ska slippa se dem. Givetvis har jag en lista över boktips för att veta vad jag ska välja när det är dags för en ny bok. Jag kallar den min önskelista.

Jag ser fram emot ett läsutmaningsfritt 2013. Kommentarer på det?

Läsplattan & jag

Under hösten började jag drömma om en läsplatta och valde mellan Kindle, Sony och Letto. I julas blev Sony T2 min. Vill du läsa mer om varför det blev en Sony tillslut kan du läsa det tidigare inlägget Vilken läsplatta ska jag välja?

Efter att ha använt läsplattan i en vecka och läst ut en roman på den är jag både nöjd och besviken. Här nedan har jag sammanfattat mina tankar:

+++

• Skärmen är mycket läsvänlig, även för personer med rejäl astigmatism som jag.
• Att låna böcker från biblioteket är enkelt, allt fungerade utan att behöva installera något extra. Smidigast var att göra lånet via datorn och föra över boken till läsplattan via kabel. Plus för det lilla tiduret som markerar hur många dagar det är kvar på bibliotekslånet.
• Formatet är oväntat behändigt, fantastiskt smidigt att läsa från plattan vid frukostbordet eller i sängen där jag annars brottas med pocketböcker som jämt slår ihop sig.
• Det är enkelt att markera eller ringa in text direkt på skärmen. Man kan också göra prydliga hundöron och anteckningar medan man läser.
• Den inbyggda ordboken gör det smidigt att slå upp engelska ord. Jag klickar på ordet och får upp förklaringen. Det finns flera engelska ordböcker att välja bland, såväl amerikanska som engelska. Det finns emellertid ingen svensk ordlista (vilket jag inte heller var direkt i behov av).
• Enkelt att köpa böcker via datorn (Bokus, Adlibris eller utländska sidor som Amazon) och föra över till plattan via en kabel.

_ _ _

• Jag gillade tanken på att anteckningarna jag gjorde skulle vara kompatibla med den snygga anteckningsappen Evernote. Sony T2 är visserligen kompatibel med Evernote, men bara på så vis att anteckningar jag gjort i Evernote går att se i plattan, själva anteckningsprogrammet i läsplattan synkas inte mot Evernote. Trist. Anteckningarna jag gjort går i själva läsplattan går emellertid att få över till dator via kabel, så ursprungssyftet är ändock uppnått.
• Jag tycker att plattan känns lite plastig i knappsatsen, i varje fall om man jämför med en iPad.
• Att köpa eller låna en bok direkt via plattan är krångligt. Den inbyggda läsplattevänliga butiken Sony Reader har ingen svensk sida och inget imponerande utbud. De svenska e-boksbutikerna som dito eller bokon går att surfa till via plattan, men det är långsamt och svårnavigerat. Samma sak gäller lån via biblioteket. Det är köpa och låna via dator och sedan föra över till plattan via kabel som gäller. Här förstår jag storheten med Kindle, detta att läsplattan är direkt kopplad till Amazons gigantiska urval av e-böcker (men den fungerar ju däremot inget vidare med våra svenska låneböcker) eller för all del Letton som är kopplad till Adlibirs.

Summa summarum är jag väldigt nöjd med min läsplatta. Vi kommer att ha kul ihop. Oväntat härligt är att den är så low-tech. Jag frestas inte att kolla facebook, twittra eller slösurfa mitt i läsningen, Sony T2 är en LÄSplatta och inget annat. Gillar också detta att den kan rymma flera hundra böcker, att jag alltid kan ha en bra bok tillhands i väskan och att batteriet verkar räcka i flera veckor, trots läsning varje dag. Givetvis var jag tvungen att ge den en förvaringsficka så att den skulle trivas bra i sitt nya hem och hålla sig varm och trygg på resor. Jag hittade en fin hos P.A.P.

Vill du läsa mer om Sony T2 kan du göra det på Sonys hemsida eller hos Bokus.

Jag vill ha min hatt

Jag vill ha min hatt av Jon Klassen vann New York Times pris för bästa bilderbok för barn 2011. Om jag hade pris att dela ut skulle den få ett av mig också. Handlingen är synnerligen enkel: en björn har blivit av med sin hatt och frågar olika djur han möter om de sett den. När björnen tror att han aldrig mer ska få se sin hatt minns han plötsligt att han sett hatten på ett av djuren han mött. Vi behöver inte vara Einstein för att räkna ut vilket.

Enkelheten och upprepningarna i språket och bilderna gör att dottern gillar boken. Jag gillar boken för att kaninen (och sedermera också björnen) ljuger så uppriktigt. Det är fint att Klassen lyckas fånga nyanser av mänskligt beteende och skildra det inom ramen för en barnbok med djur. Det är genialiskt att både stora och små kan uppskatta den på sitt vis.

Har du sett chokladasken? Nej, varför frågar du just mig. Jag har inte sett den. Jag har inte sett någon chokladask någonstans. Jag skulle aldrig stjäla en chokladask. Det räcker med frågor nu.

Barnböcker, alltså. Väldigt användbara.

Förlag: Hippo bokförlag
Originaltitel: I want my hat back
Översatt av: Lotta Olsson
Utgivningsår: 2011
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibirs