Några av mina eleverna i årskurs ett på gymnasiet har fått hålla informativa tal för varandra om en bok de tyckt mycket om. Noga förberedde de sig, läste högt, ackompanjerade sina tal med musik, var vältaliga. Vi fick bland annat höra om Boktjuven, Milleniumtriologin, Norwegian Wood, Stål och Det sista testamentet.
En elev berättade i sitt tal om hur han gråtit varje kväll han läste I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydells bok om att vara ung med en cancersjuk mamma. När samma sextonåriga pojke berättade vidare om hur boken fått honom att uppskatta sin egen mamma var det så fint och stort att också jag grät. Kanske är det för att jag blivit allmänt sentimental och lättrörd sedan jag fick barn, men här talar vi ändå patos.
Boktalen var tänkta som boktips till publiken och min förhoppning är att de som lyssnade hittade nya böcker att läsa. För egen del insåg jag att jag måste läsa The fault in our stars av John Green. Ska bara vänta ut att den kommer på svenska först.
Har jag förresten sagt att jag har världens bästa jobb?
1 kommentar:
Men shit vilka elever du verkar ha! Ambitiöst som tusan! Men jo, att jobba med gymnasieungdomar är nog bland det bästa här i världen. :)
Skicka en kommentar