Huset där humlorna bor

 

Så fick jag då en Booked-bok till slut. En barnbok visserligen, men ändå. En Booked-bok. Halleluja!

När jag var nio hade jag just på riktigt upptäckt böckernas magiska värld och Maria Gripes böcker. Älskade då och fortfarande hennes berättelser där det övernaturliga och sagans värld går hand i hand med verklighet och vardag. Det är lite samma känsla jag får när jag läser Stefan Castas bok barnbok Huset där humlorna bor och det vilar en magisk melankoli över berättelsen som jag verkligen tycker om.

Boken handlar om Myra Johanna som stöter på Sverker, eller Humlekungen, en man som förvarar tusentals humlor i sin källare och som hoppas kunna bygga ett jättebo åt humlorna där han bor. Berättelsen går att läsa på flera plan och kan också ses som den om en väldigt ensam flicka som har svårt att skilja saga från sanning, samtidigt som den belyser udda vänskap, integritet och utanförskap. Genom humlornas perspektiv belyser boken vackert årstidernas gång och det finns en fin kärlek till naturen i berättelsen.

Nu är jag ju närmre trettiotre och har ingen riktig aning om hur en nioåring upplever Huset där humlorna bor. Jag känner ett par stycken nioåringar och försöker fundera över hur de skulle uppleva boken om de får chansen. En tanke jag har är att de är allt bra mycket klipskare än jag trott om de läser boken och förstår det underliggande temat, men det är de kanske?

Hur dagens kids tar sig an lågmäld melankoli och de mörka teckningarna i boken kan jag bara gissa. För egen del är jag väldigt förtjust i just detta. Jag är så förtjust i bilderna att jag lite i smyg önskar att fler romaner vore illustrerade, faktiskt. Att läsa barnböcker gav mersmak, känns gott att jag har min dotter att skylla mitt barnboksläsande på. Huset där humlorna bor skulle jag med glädje läsa för henne om jag får chansen när hon är nio.