Jag har sagt det förut; jag är svag för det danska. På bokrean köpte jag den lilla boken Rödby - Puttgarden av Helle Helle för en spottstyver och fin läsning var det.
Helle skriver i samma anda som Hemingway och hon har kallats en av Danmarks största prosaister. Vi lär känna karaktärerna i Rödby - Puttgarden genom deras agerande, inte genom deras tankar. Berättelsen är ett nedslag i en större kontext, där läsaren själv får skapa sig helheten. Fragmentariskt är det, men inte på samma sätt som landsmannen Pia Juuls berättelse Mordet på Halland.
Huvudpersonen i berättelsen är en ung kvinna som heter Jane. Till en början vet vi inte mer om henne än att hon bor hos sin något äldre syster och just hoppat av sina akademiska studier för att börja jobba på färjorna mellan Rödby och Puttgarden. Efterhand växer bilden av Jane, hennes syster Tine och deras mamma och berättelsen blir ett stycke socialrealism i närheten av färjelägret och parfymdoften på m/s Danmark.
Jag är svag för det fragmentariska, det karga. Jag kan ångra att jag inte läste boken på danska, det hade varit fint (översättningen var lite sisådär, med en hel del uppenbara slarvfel). Tycker du om att läsa mellan raderna kommer du att bli belönad när du läser Helle Helles roman. Annars är det nog bäst att låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar