På Lottens biblioteksintroduktion passade bibliotekarien på att tipsa om böcker för nyblivna föräldrar. Böcker om barnets utveckling, biografier och grafiska romaner. Jag lånade hem två av de sistnämnda: Bebisbekännelser (2005) av Lotta Sjöberg (som för övrigt är aktuell med en ny bok Familjeliv som verkar väldigt rolig) och Alltid redo att dö för mitt barn (2008) av Joanna Rubin Dranger.
Mycket kring litteraturen om föräldraskap handlar om igenkänning, tycker jag. Sedan tidigare är jag är lite kär i Joanna Rubin Drangers böcker. Speciellt Fröken Livrädd och kärleken. Jag ville alltså verkligen gilla hennes bebisbok, men blev besviken. Kände inte alls igen mig. Det fanns kapitel om hur amningen känts påtvingad, hur rädd hon är att hennes barn ska skada sig jämt och rädslan inför könsfällor för barnet. Ganska vanliga saker, men inget som ger mig kluckande skratt eller hummande igenkänning. För mig är exempelvis upplevelsen att amningsdiskussionen har snurrat ett varv. Herregud, de bad nästan männen om ursäkt för att de inte skulle kunna amma barnet och på MVC matade oss med varochenfårgörasomdenvillbaradetkännsbraförfamiljen.
Bilden hämtad från Bebisbekännelser av Lotta Sjöberg (2005) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar