Efter att ha avslutat andra delen (av tre) av Murakamis 1Q84, vet jag inte vad jag ska tycka. Boken var oerhört fascinerande och spännande, men kanske också för tillrättalagd och, ja, lite för publikfriande.I andra delen förstår jag bättre vad little people är och ser exempel på deras makt, jag förstår varför sektledaren haft sex med sin dotter Fukaeri och den lilla flickan Tsubasa, varför Aomame och Tengo (bokens huvudpersoner) ser två månar på himlen, varför Fukaeri lämnat sekten och vad den mystiska boken Luftpuppan handlar om. Gåtan som presenterades i del ett får till synes många svar. Bokens huvudpersoner dras än närmre varandra och jag anar att den sista delen kommer nå sitt klimax vid deras möte.
Någonstans finns ändå känslan av att det är för enkelt, för logiskt för att vara en Murakami. Det är nästan så att jag hoppas att det kommer några talande katter och en man i en brunn i sista delen. Den som lever får se, till hösten kommer den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar