I en förvandlad stad

I junivärmen medan Lotten sovit har jag läst fjärde delen i Per Anders Fogelströms Stad-serie: I en förvandlad stad. Boken utspelar sig 1925-1945 och Stockholm håller på att bli en riktig storstad. Människorna vi får följa är barn och barnbarn till Henning och Lotten som vi fått träffa i första delen Mina drömmars stad, boken som för övrigt blev vald till bästa stockholmsskildring av stockholmarna själva. 

I en förvandlad stad är underbar och allt jag önskat. Jag ÄLSKAR Per Anders Fogelströms sätt att skildra staden, vår historia och människorna. Jag blir så imponerad av hans sätt att måla upp sina karaktärer, hur han fångar något djupt allmänmänskligt i olika människoöden och kan ge trovärdiga porträtt av kvinnor, män, barn, gamla, unga, medelklass och arbetare. Det är som om han varit alltsammans själv, som om han varit både barn och vuxen, rik och fattig i de tider han beskriver. Och det är så spännande att se hur fattiga Tyras barn växer upp, hur Erik blir erkänd politiker, medan Stig dör ung i tuberkulos och Allan blir byggnadsarbetare. Och så får vi så klart följa Emelie, dottern till Henning och Lotten som i slutet av boken har hunnit bli 75 år. Vid sidan om människoödena är det vårt moderna Stockholm som växer fram, tunnelbanan byggs, det gamla rivs och ger plats åt det nya. Arbetarrörelsens framväxt skildras också, och jag kan inte låta bli att förundras över hur begreppet arbetare kommit att få en helt annan innebörd nu än då. Medan arbetare i Fogelströms böcker slåss för två veckors semester, sparar och gnetar en livstid för att försörja sin familj, tar dagens arbetare fem veckors semester för givet och gnäller över att vårt välfärdssystem är för dåligt. Fogeslströms böcker ger som alltid perspektiv.

En del böcker tar man till hjärtat, sådana böcker som känns som en del av sig själv. Per Anders Fogelströms böcker är sådana. Allihop. Så himla fina, bara.