Lilla stjärna

Efter att ha läst ut min tredje bok av John Ajvide Lindqvist, Lilla stjärna, känner jag att det här nog blev min sista. Jag tycker inte att det barkar åt rätt håll. Låt den rätte komma in är en välskriven vampyrroman (med undantag för zombiepassagen som också med rätta ströks i filmen), Människohamn har visserligen sina förtjänster, men tappar helt i slutet. Lilla stjärna är däremot, eh, knäpp.

I Lilla stjärna får vi följa två jämnåriga flickor - Theres och Teresa - vars öden flätas samman. Båda är annorlunda och utanför och det är i detta utanförskap som de slutligen finner sin gemenskap. Redan i bokens inledning får vi veta att det under Allsång på Skansen kommer att ske något fruktansvärt, och boken försöker sedan måla upp vad som driver två unga människor till  brutala och överlagda mord.

Flera av detaljerna är snygga och genomtänkta i Lilla stjärna. Något som slår mig är att John Ajvide Lindqvist ofta är fenomenalt bra på att skildra unga människor. Han kan fånga detaljer från ungdomen som jag plötsligt minns när jag läser, men som jag annars glömt som vuxen. Däremot haltar själva storyn och ett par av personporträtten, tycker jag. Jag hade hoppats mycket på skräck i vardagsmiljö, men det blir aldrig riktigt otäckt, bara knäppt. Ett slags Josef Fritzl möter Allsång på Skansen och Motorsågsmassakern, men det är barn i huvudrollen. De unga flickornas drivkrafter till att handla som de gör är inte tillräckligt trovärdiga, helt enkelt. Det hemska i boken är i stället av splatterfilmskaraktär och det går jag inte riktigt igång på. Nej, tyvärr John Ajvide Lindqvist. Jag är inte såld.


http://knuff.se/isbn/9789170374036