Gång på gång är skogarna rosa

Poesi ska läsas på originalspråk, säger en del. Förut tänkte nog även jag att det var sant, men när den amerikanska nationalskalden Emily Dickinsons kom ut i nyöversättning av Ann Jäderlund blev jag ändå nyfiken på hur Dickinson skulle låta översatt till svenska. Nu tänker jag att översatt poesi kanske bjuder en annan, viktig dimension utöver originaldikten.

Det fanns en tid när jag gärna läste poesi, men det var länge sedan nu. Poesi kräver närvaro och eftertanke, något jag alltför sällan unnar mig. I varje fall inte i sällskap med poeter. I Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal blev jag emellertid påmind om poesins storhet:

Så när folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk - och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss - ett språk som är kraftfullt nog att säga som det är.

Jag kan inte precis säga att mitt liv är svårare än någon annans, men att poesin kan ha den språkliga kraften att skildra livet som det är instämmer jag i. Med detta sagt, åter till Dickinson.

Emily Dickinsons prosadiktning har en alldeles egen stil där oväntade radbyten, tankstreck och ord som accentueras med stor bokstav är några av kännetecknen. Dikterna är korta, tänkvärda brottstycken ur ett liv och jag förstår varför hon ofta blir citerad, det finns både enkelhet och dunkelhet i hennes poesi.

För att fylla ett Tomrum
Led in Det som
orsakade det -
Blockera det
Med Annat - och det ska
gapa än mer -
Du Kan inte löda ihop en
Avgrund
Med Luft -

Jag kan inte säga att jag blev varken förälskad eller berusad av Gång på gång är skogarna rosa. Men efter att ha läst mer om Emily Dickinson fascineras jag av hennes liv och det hon skrivit. Jag blev också uppriktigt intresserad av översatt poesi efter att ha läst Staffan Söderbloms förord till Jäderlunds översättning. Där förklarar han att det är översättarens uppgift att förstå dikten, medan poeten kan nöja sig med att veta  att diktens enskildheter sitter som de ska. Det är synnerligen tänkvärt.


Förlag: Albert Bonnier förlag
Utgivningsår:2012
Köp boken, exempelvis via Bokus eller Adlibris