Alfons Åberg och präktigheten

Raska på, Alfons Åberg

Ålder: 3-6 år
Utgivningsår: 1997
Författare: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén och Sjögren
Köp boken, exempelvis hos Bokus eller Adlibris

Jag har börjat undra om inte Alfons Åberg är den härligaste figuren av dem alla i barnlitteraturens värld. Dottern har sedan tidigare Ajabaja, Alfons Åberg och fick Raska på, Alfons Åberg i julklapp av sina morföräldrar. Som förälder till en tvååring är det väldigt njutbart att läsa böckerna om den lille brunklädde gossen med ögonen i pannan. Inte minst skildrar Bergström ett barns vardag på ett fint sätt och collagetekniken hon använder är oslagbar. Svenskläraren i mig kan givetvis inte undgå att se litteraturen som ett tidsdokument. Berättelserna om Alfons vittnar om en tid när det:

a) inte var anmärkningsvärt att ge ett barn saft i samband med läggdags
b) var okej att röka inomhus
c) inte var konstigt alls att pappor ville vara ensamma med ett glas öl och en tidning

Efter att ha läst Raska på, Alfons Åberg inser jag också att det för femton år sedan var normalt att lämna sitt barn kl. 07 på dagis. Min dotter är idag ganska ensam med sina fröknar klockan 08 när vi lämnar henne på förskolan.

Vi kan förfasas (Ve, att föräldrarna inte kan njuta som Alfons pappa nuförti'n!) eller glädjas (Jag skulle iallafall aaaaldrig ge mitt barn saft vid läggdags. Betänk syrattacken på tänderna!) åt skillnaderna mellan nu och då, men att litteraturen för barn förändrats under de fyrtio år som Bergström tecknat Alfons är iallafall uppenbart. Frågan återstår emellertid om VI också förändrats. Är vi lika präktiga i idag som jag känner mig när jag läser böckerna om Alfons?