Manga & Koljonen

 

Johanna Koljonen, du underbarn! Tänk att du också kunde producera manga vid sidan om journalistik, fantasyfilmcirkel, #talaomdet, radioprat, resor På spåret och allt annat som du gjort. Det är banne mig tur att jag upptäckte att du har lite kalkonhals när jag såg tv-cirkeln, annars hade jag tagit mitt pick och pack och emigrerat. Du är så himla bra!

Oblivion high är ett seriealbum som Koljonen skrivit tillsammans med tecknaren Nina von Rüdiger och handlingen är förlagd till Upplands Väsby där den japanske utbytesstudenten Nix ska börja högstadiet. Vännerna Nin och Soon Mi undrar om utbytesstudenten ska ge dem biljetten till skolans innegäng eller om de ska förpassas till töntarna. Nix är givetvis inte den de trott, han är märkligt nytänkande och barnslig på samma gång och, ehrm, påminner han inte lite om Näcken?

Jag är mycket ovan mangaläsare. Faktum är att Oblivion High är mitt första mangaalbum. Ever. Min ovana märks i att jag lägger tyngden för mycket på texten och inte följer med i bildberättandet, vilket gör att jag går vilse halvvägs in i berättelsen. När jag tillät mig själv att läsa långsamt gick det bättre, men jag har fattat att det finns en stil i berättandet där en van läsare hade uppfattat och känt igen mönstret. Jag trevar fortfarande.

Jag gillar mötet mellan japansk seriekonst, svensk förort och bekanta sagoväsen. Det känns trivsamt att läsa Oblivion High. Utan tvivel hade det varit snäppet bättre att vara tolv år och möta mangan för första gången. Någonstans får jag väl erkänna att jag ändå känner mig lite för gammal för det här.

Att barnsäkra böckerna på nattygsbordet

Formativt bedömningsmys

På stans största Akademibokhandel sitter jag denna dag nedsjunken i en skinnsoffa och läser om formativ bedömning med pennan i högsta hugg. Det är lyx för mig, ska ni veta. Bedömning för lärande av Christian Lundahl - möcke, möcke intressant!

Svårt, svårt fantasybegär

Efter att ha sett första säsongen av Game of Thrones, denna fantastiska HBO-serie, så vill jag bada i fantasy. Jag vill tillbaka in i världen med de skäggiga männen, svärden och drakarna. Hujedamig vad det kliar i fingrarna efter att klicketiklick, bara beställa första och andra delen. Finns ju på svenska å allt.

Fortbildning pågår

Idag ska jag hänga i Upplands Väsby med hjärnforskaren Martin Ingvar, ni vet han med hjärnkoll på en massa saker. Han är lite utav min idol, förstår ni. Fortbildning! Älsk!

Känn ingen sorg för mig, Göteborg

När jag var nitton och skulle börja plugga på universitet tog jag mitt pick och pack och flyttade till Göteborg och tänkte stanna där i alla mina dagar. För det är ju så himla trevligt i Götet, det vet ju ALLA.

Men.

Göteborg var inte snällt mot mig, inga öppna armar välkomnade mig i staden. Faktum är att jag aldrig, varken förr eller senare, känt mig så ovälkommen på en plats jag flyttat till. Jag har bott lite här och där vid det här laget och numera i Stockholm, fastän jag är skåning i själ och hjärta. Huvudstaden är så oändligt mycket vänligare än de goa gubbarna i Göteborg, det är min åsikt.

När jag berättar om mina göteborgsupplevelser höjer folk på ögonbrynen. Att säga att man inte trivts i Göteborg är som att peta i näsan offentligt. Det är inte utan att jag känner viss upprättelse efter att ha läst Marcus Birros krönika häromdagen. Kanske var mitt nittonåriga jag något på spåret i alla fall.

Till slut vill jag avsluta detta inlägg med att säga att det finns en hel del trevliga människor både här och där. Även i Göteborg.

Hyllvärmandet och maken

 

Hur kan det komma sig att böckerna som inte får plats i bokhyllan plötsligt blivit så många, undrade min man.

Det är inte enkelt att vara bokbloggare med behov av att passa in, skaffa sig hyllvärmare, fylla på bokskafferiet samtidigt som maken ställer krav på att böckerna ska ha en plats. Det tycker jag ju i och för sig att de har, men maken tycker inte att fönsterkarm räknas.Visst, är det fint med böcker i fönsterkarm? Visst? Visst?

PS: Idag är det nästan min namnsdag. Så nära jag kommer en i varje fall. Hurra!

Jag vill ha mer i lön!

Skolan. Vad ser du framför dig?

Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att undervisa. Jag älskar mötet med ungdomarna. Men, för guds skull ge oss i lärarkåren mer i lön. Låt oss se till att bilden av skolan blir en positiv sådan, allt annat är bedrövligt och fel.

Läs Per Kornhalls (utbildningsråd på Skolverket) inlägg i DN och bilda dig en åsikt i frågan du också.

Det här är allt - Cordelia Kenns kuddbok

 

Det här är allt är en roman där 19-åriga Cordelia Kenn skriver ner berättelsen om sin ungdom till sin då ännu ofödda dotter. Bokens verkliga författare, Aidan Chambers, är en man van att analysera litteratur, det är tydligt. Förmodligen har han använt alla sina bästa knep när han skrev Cordelia Kenns kuddbok för han lyckas hålla läsaren alert igenom en 850 sidor tjock roman. Allt medan jag läser får jag nya perspektiv på litteratur, poesi och musik; brittisk och japansk kultur; kärlek, sex och relationer.

Cordelia Kenn är den tonåring jag själv önskar att jag var. Hon är intelligent, stark och självständig, vågar ta plats och stå upp för sig själv. Hon skäms inte. Dessutom är hon intresserad av litteratur och musik och belönad med en sällsynt verbal förmåga. Likt många andra bra ungdomsromaner jag läst har den här bokens huvudperson förmågan till självreflektion och kan sätta ord på ungdomens emotionella bergochdalbana.  

Det här är allt är en oändligt fin roman. Små poetiska kvalster (som Cordelia kallar sina poetiska alster) varvas med listor över vackra saker, sådant som gör Cordelia glad, arg eller ledsen. Det finns råd till Cordelias dotter och vackra citat från de Shakespeareverk vår huvudperson tycker om. Allt insprängt i bokens centrala handling som kretsar runt Cordelias upptäckt av den stora kärleken.

Jag vet inte vad som imponerar på mig mest, om det är att Aidan Chambers lyckats fånga en ung kvinnas upplevelser så bra trots att han är man, eller att Chambers lyckas förmedla sin kärlek till litteraturen via Cordelia på ett sätt som är helt f-e-n-o-m-e-n-a-l-t. Boken väcker nyfikenhet och härnäst vill jag veta mer om den japanska författaren Izumi Shikibu och plugga Shakespearecitat, alternativt hitta en husgud att citera vid valda tillfällen.

Vem säger att ungdomsromaner inte är för vuxna? 

Bokfint i skolans värld

Bokfint i veckan:

• Fina boksamtal med fina ungdomar utifrån Aidan Chambers modell. De läser böcker på temat krig och fred och utanförskap och galenskap och jag lyssnar på deras reflektioner. Chambers, du genialiske man, tack för din inspiration!
• När en elev berättade att Brott och straff som hon just nu läser för mig i Svenska är den bästa bok hon läst.
• Ett mycket givande samtal under en lektion i Psykologi, där jag kom att prata om motivation utifrån Zlatans bok tillsammans med en elev som undrade om hämnd kan göra män till bra fotbollsspelare.
• Fyrtio minuter knäpptyst läsning i en klass med trettiotvå elever. 

I stunder som ovan struntar jag i alla tråkiga diskussioner om skolans brister, överbelastning och stress och vet att jag har världens bästa jobb. Älskade lärarkår - ni är hjältar varje dag. Glöm det aldrig.

Om att läsa ungdomsromaner som vuxen

Bokdivisionen och jag tycker ganska lika om böcker har vi märkt. Men inte när det gäller ungdomsromaner. Hon skriver så här till mig apropå min senaste bokerövring Det här är allt av Aidan Chambers. "Jag har inte riktigt förstått poängen med ungdomsböcker, kan inte du-som-tänker-lite-som-jag förklara det för mig? Jag har en fördomsfull bild av att det är lite banala eller triviala böcker som inte berör en vuxen läsare, förlåt. *skäms* Men jag blir gärna övertalad, jag är öppen för all input och påverkan när det gäller böcker och läsning. Dessutom gillar jag ju Chambers!"


Kära Bokdivisionen,

ungdomsromaner kan verka banala och triviala. Gudarna ska veta att sådana ungdomsromaner verkligen också finns. Men det fina med ungdomsromaner rent generellt är för mig att de bjuder på lättsmält variation. Jag har försökt läsa flera fantastiska romaner à la Dostojevskij och Franzen på raken. Det går inte. Eller, jo, klart att det går. Men varje stor roman kräver sitt utrymme. Dessutom är det förskräckligt att bli blasé på riktigt bra litteratur och sådana negativa bieffekter kan komma av ivrigt klassikerläsande utan avbrott. Men om man behöver variation i läsningen, varför ska man just läsa ungdomsromaner, undrar du förstås?

Att vara ung vuxen är förenat med att centrala mänskliga drivkrafter (kärlek, sex, vänskap) är accentuerade och tillåts ta plats. Det tycker jag om. Dessutom är ungdomsromaner alltid snabblästa. Det välkomnar jag varje gång, det blir en injektion läslust. Ungdomar är kritiska läsare och tröga ingångar undanbedes i ungdomsromaner. Men, jovisst, här tänds varningslampan. Det får ju inte bli för lättsmält.

Det fina med genren ungdomsromaner tycker jag är att de ofta experimenterar med språk, form och innehåll. Man tar så att säga ut svängarna lite grand för att vinna sin läsare. Det är inte ovanligt att ungdomsromanerna har spännande format och snygga omslag i strukturerat papper. Korta kapitel varvas med små utdrag från låttexter, dikter och ibland bilder för att tilltala den kräsna publiken. Markus Zusaks Boktjuven och Jandy Nelsons Himlen börjar här tycker jag är fenomenala böcker och tillika ungdomsromaner. De är båda oändligt sorgliga och vackert poetiska berättelser om vänskap, kärlek och död. Jag tror att du skulle tycka mycket om dem båda. Läs!

Kanske är det så att när hjältarna är ungdomar tillåts våra sargade tonårsjag att få vara vinnare. Mitt tonårsjag var sannerligen ingen vinnare på den tiden det begav sig. Ungdomsromanen kan eventuellt ses som en något försenad uppgörelse med tiden som inte lämnar någon oberörd - ungdomen. I förströelsen och variationen finns det något helande. Så tycker i alla fall jag.

Boknördiga hälsningar,
Josefin

Är det här allt?

 

Såg Det här är allt av Aidan Chambers på Bokslukarens bokrea, och kunde inte motstå den. Eller, jo, det kunde jag. Först. Men sedan tänktetänktetänkte jag på boken en hel dag och fick gå tillbaka till butiken. Jag visste att jag skulle gilla den.

Kanske blir det mars med Chambers och inte mycket mer än så, boken är ju åttahundrafemtio sidor tjock. Tala om thud factor! Men jag känner respekten från mina fellow pendlare i morgonrusningen, alltid något. Och boken är bra, otroligt bra faktiskt. Jag återkommer i frågan.

Saknad

Monika har just läst ut Vi, de drunkande av Carsten Jensen och när jag läser hennes recension och min egen slår det mig att jag ännu inte återbesökt Danmark som jag lovade i augusti 2010. Jag har inte varit i Danmark sedan 2009, det är ju så att det värker ont i hela hjärtat när jag tänker på det. Jag kan också konstatera att Vi, de drunkande fortfarande står sig som en av de bästa böckerna jag läst. Sist, men inte minst, vill jag avsluta detta inlägg på samma sätt som när jag nyss läst ut Carstens epos: Nu återstår bara en sak: Danmark, vi måste ses. Jag behöver smørrebrød, kransekager och ljudet av danska röster. Snarast.

Bokbloggarlyx

Det är vår. Jag är ensam hemma. Jag käkar godis. Jag dricker te. Min krokus blommar. LYX.

Ettåringen och böckerna

 

Jag är ganska nöjd med hur jag präglat min avkomma på litteratur, det är jag.

LÄSPLATS: Bibioteket Medis

 

I helgen begav jag mig till biblioteket vid Medborgarplatsen på Söder, vilket är mitt näst närmaste bibliotek och större än min vanliga bibbla. På ovanvåningen, bland skönlitteraturen, fanns ett mycket trevligt hörn för läsning med flera charmigt slitna skinnfåtöljer att sjunka ner i och soliga fönsterbänkar för den som gillar det. Jag var nöjd, mycket nöjd till och med efter en timme i läshörnet. 

Bekvämlighet: 5
Snyggt slitna skinnfåtöljer är väldigt Södermalm och tillika väldigt bekvämt.

Ljudnivå: 5
Tyst! Några försynta viskningar stör mig inte. Trots att det var liv och rörelse i övriga biblioteket och i synnerhet på bottenvåningen var det lugnt och skönt i läshörnet. Dessutom fanns det en tyst läsesal strax intill, vilket kändes tryggt.

Mat och dryck: 1
Onekligen är tillgången på mat och dryck bibliotekets akilleshäl. Visserligen kan man resonera att det finns ett rikligt fikautbud nära, men i själva läsestunden är det stopp. Inget kaffe här inte.

Utsikt: 4
Att se böcker är alltid trivsamt.

Slutbetyg: 4
Trots att jag saknar kaffet är biblioteket Medis en höjdare som läsplats. Atmosfären är den jag sökt länge. Hit återkommer jag!

Om att läsa farmors kiosklitteratur

 

När min farmor gick bort för tio år sedan ärvde jag hennes böcker. Det var ingen högklassig samling i den bemärkelsen att det fanns mängder kända litterära verk, nej min fina farmor Lotten hade mängder av kiosklitteratur, tantchick-lit, poesisamlingar och det förstås stora mängder Fröding. Farmor tycke om att läsa om hur det var förr, när hon var ung på tjugo- och trettiotalet. Hon hade redan sin samling generationsromaner i hyllan, för egen del samlar jag än. 

En författare farmor verkligen gillade var Sigge Stark, eller Signe Björnberg som hon egentligen hette. Om man får tro Wikipedia gav Björnberg ut 115 romaner under sin levnad, vilket får anses vara ganska många. Jag sparade bara en av farmors många Stark-romaner, Gränslös kärlek. Mest för att den verkade ha varit omtyckt och läst många gånger. Farmor blev 91 år gammal och de sista fem - tio åren läste hon i stort sett bara böcker som hon var väl bekant med, för då gjorde det ju inget om hon tappade bort sig var hon var, tyckte hon.

Gränslös kärlek är en kärlekshistoria om den unge Johan som blir kär i den norska flickan Ragnhild just som kriget kommer till Norge, ett faktum som sätter käppar i hjulet för de förälskade tu. Efter några strapatser får boken ett lyckligt slut och de två unga kan börja sitt liv tillsammans. Gränslös kärlek må i sig vara en banal berättelse, men ack så tänkvärd, märkte jag. Saker jag funderar på så här efteråt är:

1. Vad mycket våra ideal förändrats på femtio år! I Gränslös kärlek finns gamla ideal konserverade. Johan blir exempelvis förälskad i Ragnhild för att hon är flitig, rar och noggrann. Hur många säger sig leta efter den typen av tjejer idag, tro?

2. Kiosklitteraturen, lever den än? Finns de här böckerna att köpa idag? Var då i sådana fall och vem köper dem? Är det så att publiken för kiosklitteratur numera läser deckare och chick-lit (som ju är vår tids storsäljare) istället?

3. Behöver vi inte banala kärlekshistorier längre? Om vi leker med tanken på att kiosklitteraturen i princip är död och med den gestaltningen av enkla kärlekshistorier med lyckligt slut. Vad säger det om dagens läsare? Är det bra eller dåligt?

Läser kiosklitteratur, äter princessbakelse och låtsas att det är femtiotal

 

Ja, gott folk, så kan man också ha det en lördag.

Drömguden - myten om Angus

Jag läste Penelopiaden strax före jul och blev förtjust i både Atwood och mytserien. Under några dagar nu har jag läst min andra bok i serien: Drömguden - myten om Angus av Alexander McCall Smith.

Boken består av korta, i det närmaste fristående, kapitel om drömguden Angus, hur han kom till världen, hur han växte upp och hur han gör sig påmind i människors liv idag. Det är rara och ibland otäcka små berättelser som lämnar ett och annat att fundera på i Drömguden - myten om Angus.

Även om boken är välskriven och på många sätt fin, blev jag nog ändå lite besviken. Penelopiaden var så förträfflig, kanske för att jag älskar grekiska myter och är väl förtrogen med dem. För det är nog just det som stjälper McCall Smiths bidrag, för mig var Angus obekant. Och som myt betraktat är berättelsen om honom inget spektakulärt, bara en myt bland andra.

Nu längtar jag efter en berättelse som doftar vår. Har ni några tips?

Om det här med bokbloggare och hyllvärmare

Jag har förstått att som bokbloggare bör man ha hyllvärmare att döda. Själva hyllvärmarbegreppet är överallt i bokbloggosfären. Jag har inte direkt haft några, kanske för att jag är en sådan där retsamt utrensande person och gör mig gärna av med allt som inte passar. Även böcker. Men nu har jag skaffat mig några böcker jag inte har tänkt mig läsa genast så att jag kan vara med i gänget, döda en och annan hyllvärmare emellan varven. Köpte till och med några extra bokreaböcker bara för att. Nuförtiden läser jag inte böcker med någons svindlande hastighet, så det lär dröja innan de blir utlästa allesammans. Det känns fint. Hej hyllvärmare!
 

REA-fynden jag knappade hem 2012

- 1 st Sov gott Pino (9789197440783) à 19.00 kr
- 1 st Min kamp 2 (9789186969035) à 44.00 kr
- 1 st Rödby-Puttgarden (9789188144966) à 49.00 kr
- 1 st The Boat (9781847671615) à 19.00 kr
- 1 st Korparna (9789185849543) à 79.00 kr
- 1 st Binta dansar (9789129666588) à 39.00 kr

ORDER NR 242878187
Din beställning skickas inom 2-5 vardagar. 1-2 vardagar tillkommer i frakttid.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~