Jag har aldrig varit så särdeles förtjust i att laga mat. Att äta mat däremot, det är fina grejor. Jag har dock insett att det kan vara lämpligt att fixa mat till mitt barn. Någonstans tycker jag inte att det känns helt okej att hon äter på Donken lika ofta som jag. Inte förrän hon är vuxen i alla fall. Likaså har jag märkt att barnmatsindustrin är en sorglig historia. Köp en burk nudlar med grönsaker för en sexmånadersbebis och smaka så förstår du. Det är inte gott. Lägg därtill miljöaspekter och bristande näringsinnehåll. Nej, barnmatsindustrin är fula fiskar.
En artikel om baby-led weaning (ungefär barnledd amningsavvänjning) fick upp mitt intresse för att strunta i puréer och skedmatning och låta Lotten äta riktig mat direkt. Själv. Tanken är att barnet ska få ett bättre förhållande till mat genom att äta själv, smaka på olika konsistenser, färger och smaker och slippa bli matad med mat som ungefär smakar likadant. En annan vinst är såklart att maten blir nyttigare, godare och billigare och att alla i familjen äter samma mat.
Jag investerade i boken The Baby-led Weaning Cookbook och satte igång. Efter tre veckors testkörande är jag HELT SÅLD. Jag älskar det. Det är kul att laga, maten blir god, Lotten stordiggar det hon äter och att äta. Recepten är varierade, smarta och smakrika (tvärtemot vad man kan tro om barnmat) och alltid anpassade för två vuxna och ett barn. Det finns rikligt med recept i kategorierna fisk, kött, kyckling och vegetariskt, så det känns enkelt att variera. Dessutom finns det recept på någorlunda nyttiga efterrätter, frukost och bra ta-med-mat.
The Baby-led Weaning Cookbook är min nya förälskelse, min bibel; boken som förändrade mitt liv. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar