1Q84 eller Murakami, you had me at 'hello'.

Jag är uppslukad i Murakamis universum där världen aldrig är som man tror och människorna inte riktigt så som man minns dem. En lista med sådant jag älskar i 1Q84:

1. Murakamis sinne för nya världar i vårt medvetande. Världen är aldrig som man tror i hans böcker, inte heller denna gång, eller som Aomame i boken uttrycker det: "Det är inte jag som har blivit galen, utan det är världen. Just det, så är det. Vid en viss tidpunkt försvann den värld jag känner till, eller drog sig tillbaka, och en annan värld har ersatt den. Som när en järnvägsväxel växlas över."

2. Japaner. Jag gillar japaner, och i synnerhet Murakamis skildring av dem. De äter alltid så festliga saker, dricker öl och tänker på sex. Kunde varit vilka svennar som helst om det inte vore för all ål de äter.

3. Allusionerna. Murakami är en västerländsk japan och i 1Q84 finns mängder av smarta anspelningar, såsom den på Orwells 1984. Han gör också snygga referenser till konst, musik och andra kulturyttranden. Denna gång vill jag kolla upp Janáceks musik och dricka en Tom Collins nästa gång jag går ut.

4. Lagom långa kapitel med egen titel. 20 sidor och en snygg rubrik gör mig glad.

5. Användandet av fetstil och kursiv text. Det är snyggt att vid några tillfällen använda fetstil eller kursiv text för att markera något viktigt i boken, och här är Murakami kung. "Det hade känts som om hennes kropp vreds om." Gör man något sådant, kommer kanske sedan ens vardagliga omgivning att te sig lite annorlunda än den brukar. Men låt inte skenet bedra. Verkligheten är alltid bara en.

Murakami, you had me att 'hello'.