Murakamis böcker får man inte slösa med, bara läsa en i halvåret. Max. Nu har jag unnat mig Norwegian Wood (2003) som blev Murakamis stora japanska genombrottsroman. (I Sverige blev Fågeln som vrider upp världen romanen som etablerade Murakami som en av de stora.)Norwegian Wood liknar inte de andra två Murakami jag har läst. Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen är båda suggestiva berättelser och mysterium som ska lösas, likt stora mentala pussel. Norwegian Wood är något annat och vad jag förstår bär den tydliga spår av Murakami själv. Det finns flera likheter mellan huvudpersonen och Murakami, exempelvis.
Boken börjar med att huvudpersonen Toru Watanabe i trettioåråldern hör låten Norwegian Wood och minns tillbaka till tiden som ung student i Tokyo, en melankolisk tid när en nära vän, Kizuki, tar livet av sig vilket kommer att färga hans syn på livet och dess möjligheter därefter. Toru förälskar sig senare i den flicka som varit Kizukis flickvän. Denna Naoko är dock psykiskt bräcklig och deras kärlek komplicerad. Likaså är den relation Toru har till sina vänner inte utan svårigheter.
Norwegian Wood är något så ovanligt som lågmäld, melankolisk och erotisk. Språket känner jag igen från de andra romanerna: Murakami skriver ofta med korta meningar och har alltid intelligenta referenser till västerländsk kultur. Det finns något självklart i dialogernas uttalanden som jag inte kan sätta fingret på, men som jag gillar.
Jag älskar Murakamis fantasieggande böcker och en sådan är inte Norwegian Wood, men efter att ha läst denna roman känner jag att jag fått läsa mig till ytterligare en liten bit av det som är Murakamis väsen, vacker och lågmäld precis som Murakami själv.
http://knuff.se/isbn/9789172639409
3 kommentarer:
Tror du att du hade tyckt att Murakami var lika fantastisk om detta var den enda bok du läst av honom?
Nä, det tror jag inte. Magin sitter i de andra två böckerna, trots allt. Och Kafka på stranden är bäst. Den kommer jag läsa igen. Ska man bara läsa en Murakami så ska man läsa den, tycker jag. Vad tyckte du om Norwegian Wood?
Ja, det är ju just det: Vad tycker jag? Norwegian Wood är en mycket vacker bok och den sätter definitivt sina spår, men efter att ha läst den kan jag inte säga att jag riktigt förstår hajpen runt Murakami. Däremot älskar jag hans sätt att skriva, det är så poetiskt och målande. Du sätter fingret på något jag tänkte på då jag läste boken när du skriver att "det finns något självklart i dialogernas uttalanden", så är det verkligen. Jag ska helt klart läsa hans andra böcker. Det verkar ju som att det bara kan bli bättre.
Skicka en kommentar