Eddie och julen

 

Myter och sanningar om barnkulturen

En lyxig sak med att bo i Stockholm är att det finns ett så gott utbud av teater att använda i undervisningen. När det finns pengar i alla fall. Imorgon ska jag, tillsammans med andra barnkulturintresserade, träffa regissören Suzanne Osten på Unga Klara och diskutera skolans roll i förmedlingen av kultur för och till unga. Ett glas vin har utlovats. Nu läser jag in mig på ämnet och hoppas att jag har något klokt att säga imorgon.

Selma!

Beklämd

Läste Olof Palmes tal till utlandssvenskar från 1965 tillsammans med mina elever som förbereder argumenterande tal idag. Efteråt: gråtklump i halsen. Beklämmande att vi 2012 närmast verkar ha tagit ett steg tillbaka från Palmes vision om ett Sverige där alla är välkomna. Det gör mig ont.

PS: Vill du hellre lyssna än läsa hittar du delar av Olof Palmes tal på youtube.

Bloggambassadör?

Psst, du har väl ansökt om att få vara bloggambassadör på Bokmässan nästa år?

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!

Tomten är vaken

 

Drottningar i Kungahälla

 

Snart börjar jag förmodligen att samla rabattkuponger och få gråa hår också

På väg hem från dotterns dagis promenerar jag förbi den lokala mataffären, köper mjölk och sådant ni vet. Ett vardagsnöje jag har är att glutta på barnböckerna på bokavdelningen och, ibland, köpa med mig en eller annan pärla. Förr i världen drack jag torsdagsöl, såg bio mitt i veckan och livade upp mig med tv-spelande tjugo timmar i sträck. Nu blir jag tydligen till mig av boksortimentet på Hemköp.

Novellixorama

 

Jag tycker att vi tar och tittar de kränkta djupt i ögonen hädanefter

Bengt Ohlsson är så bra. Förutom att han skrivit fantastiska romaner som Gregorius och Kolka skriver han varannan fredag uppfriskande krönikor i DN. I fredagsdelen På stan gjorde han ett utomordentligt inlägg i diskussionen om att vara kränkt:

Det enda man kan vara viss om är att ingen ser de kränkta djupt i ögonen och säger: vad jobbigt det låter, polarn. Men alla har känt sig utanför och underlägsna, vare sig det handlat om att man är den enda rödhåriga i klassen eller den enda med sockersjuka eller skilda föräldrar eller den enda som bryter på finska. Du får ta itu med de där känslorna på annat sätt än genom att rensa bland böckerna och filmerna och teckningarna tills allt är ett enda stort välputsat HEN.

Heja Bengt! Du är min idol alla dagar.

Tistelblomman

 

Det var nyss Allhelgonahelg, jag var på landet i mörkret och tystnaden och på en eftermiddag och en kväll sträckläste jag Amanda Hellbergs Tistelblomman. Tistelblomman är ett skotskt gods ditt huvudpersonen Maja Grå flyttar med sin kärlek Jack Winter (Jag skulle kunna skriva något gnälligt om namnvalen här, men jag låter det bero. Jag är på ovanligt gott humör). I trakten viskas det om hemsökelse på godset och ingen vågar sig dit när paret vill ha hjälp med elproblemen som uppstått. När Jack åker iväg och Maja är ensam hör och ser hon märkliga saker; vem har målat spindlarna på tapeten i sovrummet och vems är rösten som viskar att hon ska ge sig av?

Vi ses på Place de la Sorbonne

Ny bokhylla!