Mitt liv är ett kaos. Allt är relativt förstås, men ändå. Kaos. Nytt jobb, nya rutiner, förskoleinskolning, nya ämnesplaner, nya kollegor och samma gamla vanliga introverta längtan efter ensamhet och lugn och ro. Dålig kombo, kan tyckas. Tur då att kaos är granne med gud (åtminstone om man får tro Stagnelius). Det kan alltså komma något mycket fint härnäst. Gud vet jag inte precis om jag längtar efter, men tystnad, arbetsro och ett lyckligt barn räcker långt.
I kaoset har jag försökt läsa. I förödelsens stund är det emellertid svårt med fokus. Jag provade Korparna, det var för dystert. Jag läste en bra bit i Jellicoe Road, men herregud, de bara harvade på med interna skolfejder och det är inget för mig. Jag försökte njuta av Extremt högt och otroligt nära och den var nog egentligen bra och så, bara inte just nu. Jag försökte också snabbläsa Janne, min vän som hissats något otroligt på min nya arbetsplats. Jag hade emellertid oerhört svårt att identifiera mig med en ung södergrabb på 50-talet. Säkert bra och allt det där, men inte för mig just nu.
Så.
Jag hade väl lite grand kastat in handduken när det blev Edit-träff och ny bok valdes. Den jag ville läsa mest av allt blev det inte, istället fick jag Konsten att vara kvinna i min hand. Feministisk litteratur. Inget jag gör hoppsasteg till butiken för att köpa, precis. Men! Femtio sidor in i boken är jag fast. Det här ÄR bra skit. Roligt (sa den torra, torra flickan utan humor).
Nu kommer Gud snart, jag känner det på mig.
2 kommentarer:
Och vilket underbart inlägg det blev på köpet!
Tack, vad glad jag blir!
Skicka en kommentar