Ska den hålla ända in i mål?

Läser Majgull Axelssons Moderspassion just nu. Blev väldigt nyfiken på boken när jag läste om den i Vi Läser. Där berättade Majgull Axelsson att hon hade haft storyn klar när plötsligt en ful ängel krävde att vara med i berättelsen. Intressant! Moderspassion ska syfta på en diffus diagnos i 1700- och 1800-talets kyrkböcker där moderspassion inte sällan ledde till galenskap och död. För Majgull Axelsson verkar moderspassion mer handla om sökandet efter identitet och konsekvenserna av generationer skuld och skam. Berättelsen utspelar sig på en vägkrog i Arvika under en stormig höstdag när ett gäng udda karaktärer samlats för att ta skydd från ovädret.

Hundra sidor in i boken tycker jag stundtals att det är naket och närvarande om människors oförmåga att frigöra sig från andra människors bilder av dem. Samtidigt känns det klyschigt mellan varven, karaktärerna är lite för mycket det jag tror att de ska vara. Jag njuter emellertid av berättarperspektivet. Att i olika kapitel följa olika personer som upplever samma situation och på så vis få olika perspektiv på samma händelse är genialiskt. Det är ju precis så jag skulle vilja  kunna göra i verkligheten, verkligen förstå hur andra ser på samma situation. Och jag vill så innerligt att den här boken ska hålla hela vägen för den har potential. Det är höst, det är storm och det är udda karaktärer som gör upp med sina livsöden. Majgull, visst har du skrivit bortom klyschorna under resten av boken?