Jag slukade Mordet på Halland av Pia Juul på en dag. Ångrar nästan att jag inte sög lite mer på varje kapitel, det var boken egentligen värd. Jag var för hied* och inne i det sedvanliga lästempot. Det är så sällan jag läser böcker där varje mening betyder något. Jag älskade Mordet på Halland. Den var allt jag tänkt mig; 159 sidor förtätat suggestivt relationsdrama. En deckare som inte är en deckare. Jag vill läsa om boken. Jag kommer inte göra det, men jag älskar känslan av att vilja göra det.
Mordet på Halland handlar om Bess. Vi får följa henne under några veckor med start från det att hennes sambo Halland blir skjuten utanför deras hem. Titeln får oss att tro att boken är en deckare och på ett plan handlar boken om vem som kan tänkas ha skjutit Halland. Men egentligen verkar boken nysta i människors relationer och livsval, vilja och ovilja att se verkligheten som den är. Alltså, det verkligt viktiga i våra liv. Och boken ger oss inga svar, vilket är oerhört frustrerande och samtidigt befriande. Det är som att läsa någon av Murakamis böcker där jag alltid jagar febrilt efter lösningen som aldrig riktigt visar sig.
Det är bara att inse: Jag gillar att inte få hela lösningen serverad. Då är boken död när den är utläst. Jag vill ha något kvar när jag läst klart, något att suga på efteråt. Länge. Det är de svarslösa, förtätade böckerna som dominerar min bokhylla. Ett annat faktum är att jag ordknarkar. Å ena sidan har jag svårt att se detaljer rörande innehåll i tjocka romaner. Å andra sidan älskar jag poesi, noveller och korta romaner där jag kan få njuta av varje mening, där författaren verkligen brytt sig om orden och detaljerna i språket och händelseförloppet. Jag hade lite glömt det, men det är ju sannerligen så jag vill ha det. Och med en liten skämsfaktor inblandad så tror jag ändå att jag måste erkänna att jag gillar det här med att läsa ut en bok fort, att jag liksom känner tillfredsställelsen i att ha läst många böcker. Korta romaner is the shit.
Läs Mordet på Halland. Och unna dig att läsa långsamt.
*hied - skånska för att vara hetsig, stressad eller het på gröten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar