torsdag 23 september 2010

Att snaska i sig lyckliga slut

Fina Edits har träffats igen och avhandlat One Day och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Denna gången över fantastiska enchiladas och ljuvlig hallonsorbet (inte riktigt lika god som malvapuddingen sist, men ändå mycket god) i Sjöstaden.

Övriga Edits tyckte att Dexter var en slusk i  större delen av One Day och de skulle gärna se Emma sträcka lite på ryggen, dumpa kräket och gå vidare med sitt liv. En av Edits tyckte att Dexters mamma skulle komma tillbaka från de döda och läxa upp honom. Själv kände jag inget av det här, vilket gjort mig lite förbryllad så här i efterhand. Jag ville ju ha ett lyckligt slut där Emma och Dexter skuttar lyckliga mot solnedgången som i en feelgoodfilm. Nu märker jag att det är ett ganska tacky och ickeanalytiskt svar. Håller jag på att förvandlas till mainstreammähä? Kommer jag att snaska i mig lyckliga slut på löpande band? Framtiden får utvisa, men jag är lite orolig.

Vi valde också nya böcker i vanlig ordning. Det ska läsas Den glömda trädgården av Kate Morton och Snart är jag borta av Hanna Jedvik. Förväntningarna är höga. Nu börjar läsningen.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...