Hallonbåtsflyktingen, del 2

Hallonbåtsflyktingen är nu utläst och det känns skönt, vi nådde aldrig fram till varandra. Absurditeterna eskalerade och huvudpersonen mördade, blev paranoid och åkte i fängelse. På slutet kom det en sensmoral som sa att Sverige var ett falskt folkhem och att Finland inte var så dumt trots allt. Det blev för mycket för mig. Av allt.

Efter att ha läst ut Hallonbåtsflyktingen kan jag konstatera att finsk humor inte är min grej. Frågan är om humor i bokform är min grej överhuvudtaget. Kalla mig kultursnobb, förtorkad och humorbefriad, men jag kan inte minnas en enda rolig bok jag läst. Många gillar Populärmusik från Vittula, och den var väl småputtrig och så, men rolig? Hm, kanske. Nä, kolla in barnprogrammet Kartonghuset i svt:s arkiv. Det är kul på riktigt. Nästa bok jag läser ska vara totalt humorbefriad; det är bäst så.

http://knuff.se/isbn/9789173372206