Jo, jag har ju gett mig in på det här med ljudböcker. Hade hört att det var praktiskt med en bebis. Nu har jag experimenterat - före bebis och med bebis. Jag tror inte att ljudböcker är min grej. Eller: jag VET att ljudböcker inte är min grej. Inte som huvudsaklig källa till litteratur i varje fall. Jag tror att ljudboken kan ha sina fördelar, även för mig. Men, det är något med multitaskinggrejen som bara gör mig stressad. Att hänga med bebis och lyssna på bok samtidigt funkar inte för mig. Att promenera med bok i öronen tycker jag är hemskt. Om bebis sover vill jag hellre läsa i en vanlig bok, än lyssna på den.
Det är mer avkopplande att läsa har jag märkt. När jag lyssnar svävar tankarna iväg på annat, jag börjar fixa med ditt och datt och vips så är jag borta från ljudboken. Och jag gillar text. Ord. Att suga på fina formuleringar i egen takt, slippa störa mig på konstiga uttal i ljudböckerna, jag vill se hur ord stavas. Jag är ju ändå svensklärare för guds skull! Film och tv-serier är däremot oerhört kompatibla med bebis, men film och tv-serie är ju inte litteratur. Jag kan tänka mig ljudbok nästa gång jag lägger julpussel eller målar om ladan i sommarstugan, men till dess: Hej igen fina pocketbok, jag har saknat dig!
PS: Medan jag skrev detta inlägg har jag lyssnat på Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel och givetvis helt tappat begreppet om handlingen för att jag pysslat med annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar