Hyllvärmandet och maken

 

Hur kan det komma sig att böckerna som inte får plats i bokhyllan plötsligt blivit så många, undrade min man.

Det är inte enkelt att vara bokbloggare med behov av att passa in, skaffa sig hyllvärmare, fylla på bokskafferiet samtidigt som maken ställer krav på att böckerna ska ha en plats. Det tycker jag ju i och för sig att de har, men maken tycker inte att fönsterkarm räknas.Visst, är det fint med böcker i fönsterkarm? Visst? Visst?

PS: Idag är det nästan min namnsdag. Så nära jag kommer en i varje fall. Hurra!

Om det här med bokbloggare och hyllvärmare

Jag har förstått att som bokbloggare bör man ha hyllvärmare att döda. Själva hyllvärmarbegreppet är överallt i bokbloggosfären. Jag har inte direkt haft några, kanske för att jag är en sådan där retsamt utrensande person och gör mig gärna av med allt som inte passar. Även böcker. Men nu har jag skaffat mig några böcker jag inte har tänkt mig läsa genast så att jag kan vara med i gänget, döda en och annan hyllvärmare emellan varven. Köpte till och med några extra bokreaböcker bara för att. Nuförtiden läser jag inte böcker med någons svindlande hastighet, så det lär dröja innan de blir utlästa allesammans. Det känns fint. Hej hyllvärmare!