Det vi minns om oss själva och att vi gjort behöver verkligen inte
vara sant och de livshändelser vi uppfattar som viktiga i våra liv är
kulturellt betingade.I januarinumret av Modern Psykologi finns en intressant artikel om självbiografier och deras sanningshalt i relation till vårt minne och minnets uppbyggnad. LÄS! Artikeln heter "Här är ditt liv" och är skriven av Nils Pennlert.
I artikeln förklarar Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet (och min före detta psykologilärare på universitetet, faktiskt) att varje gång vi minns något förändras minnet. Exempelvis är det så att varje gång vi plockar fram ett minne binder vi om det, alltså skapar nya kopplingar till minnet. Är vi ledsna när vi minns något kan vi exempelvis binda in dessa känslor med minnet.
Det självbiografiska minnet verkar också vara en kulturell skapelse. De händelser vi minns som viktiga finns inskrivna i vårt life script, vårt livsmanuskript, vars ramar skapas redan i barndomen där olika händelser (den första kyssen, studenten, giftermål) förväntas hända.
Litteraturvetaren Ingrid Elam gör också jämförelser av självbiografier från antiken till idag i artikeln och beskriver likheterna mellan självbiografier från olika tider. Exempel på motiv som återkommer är mannens första ensamma tid i storstaden eller författaren som återvänder till barndomshemmet för att röja upp efter att ena föräldern dött eller hur kvinnor måste avvisa de befintliga föreställningarna om hur en kvinna ska vara innan de kan hitta sitt eget jag.
Du som planerar att ge ut en självbiografi har alltså en del att tänka på.
