söndag 29 december 2013

Gott nytt år!

Jag river av årets sista inlägg nu. Trots att jag har makalöst mycket tid kommer jag inte att göra någon sedvanlig bästa-lista för att summera året, ty jag har hamnat i prebebishormoniellt limbo där hjärnan mest verkar vilja TVÄTTA, städa och sortera. All intellektuell verksamhet har upphört till förmån för att reda mitt bo och para ihop små vita bebisstrumpor. Alltså avrundar jag inlägget nu och önskar er alla ett gott slut och gott nytt år!

lördag 14 december 2013

De nya ambassadörerna!

Så är nu stafettpinnen offentligt överlämnad. Här är nästa års bloggambassadörer för Bokmässan. Jag önskar er ett riktigt roligt och givande år!

måndag 9 december 2013

December: från advenstpyssel till nyårspartaj

Jag går gärna all-in när det gäller jul. Har redan handlat alla julklappar, tagit in granen, bakat pepparkakor, chokladgodis och lussekatter. För sådana som mig finns det nu en ny bibel: December: från adventspyssel till nyårspartaj av Jens Linder och Johanna Westman.

Det här är den moderna jultidens recept- och pysselbok uppbyggd kring de sammankomster och höjdpunkter som väntar i december såsom glöggkalas, adventsmys, julaftonsmiddag och julmiddagsrester. Så väldigt hemtrevlig är denna bok. Lussebullarna (med kvarg för er som följer kriget) blev fenomenalt goda, de bästa någonsin. Längre fram ska jag testa att göra grönkålchips, julkryddade nötter och den inlagda sillen. När det gäller middagsmaten är det ett stort plus för att traditionella rätter varvas med vegetariska alternativ och nyare varianter. Det kommer bli en fin månad det här.

Förlag: Bonnier
Utgivningsår: 2012
Köp den, exempelvis via Adlibris eller Bokus

torsdag 5 december 2013

Vad ska bebisen heta? Kom med tips!

I början av januari kommer mitt andra barn, är det tänkt. Min dotter som nu är snart tre heter Lotten, döpt efter min farmor och Hennings fru i Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Nu uppskattar jag det här bokliga temat och undrar om ni har några namnförslag med boklig anknytning till nummer två, flicka eller pojke: Vad ska bebisen heta?

PS: Jag är ju inte ensam om att döpa barn efter romankaraktärer. Sedan tidigare har jag skrivit om Jamie som fick sitt namn från Diana Gabaldons Främlingen. Du kanske också vet någon som fått sitt namn efter en romanfigur?

onsdag 4 december 2013

Jag är Miss December

Mitt år som bloggambassadör för Bokmässan lider mot sitt slut, och jag avslutar med att vara månadens bloggambassadör på Bok och Biblioteks hemsida. Det känns som en fanfar och en smällkaramell att få avrunda så värdigt och jag säger TACK till alla som varit med och gjort ambassadörsåret till ett roligt ett.

måndag 2 december 2013

Årets läsupplevelse: Steglitsan

Det var LÄNGESEDAN jag slukade en bok för att jag verkligen, verkligen NJÖT av den, men nu har det hänt. Årets hittills största läsupplevelse är utan tvivel Donna Tartts Steglitsan, 780 sidor tjock och alldelels, alldeles underbar.

Jag tror att Tartt skrev den här boken enbart till mig, för den består av ett oväntat potpurri av saker jag gillar: Rysslandsreferenser, konstvurmande, New York, möbeltapetserande och inte minst: vältrandet i ångest.


På många sätt är Steglitsan en slags modern, amerikansk version av 1800-tals klassikern Brott och straff där Tartt låter den unge Theodore Decker lida samvetskval efter att ha stulit ett känt konstverk, Fabritius 1600-talskonstverk "Steglitsen". Istället för att svettas ut sin ångest feberyr i S:t Petersburg, likt Raskolnikov, gör Decker det i New York, Las Vegas och Amsterdam. Han dricker inte buljong och tänker på den heliga Sonja för att komma förbi sina svåra kval, istället tar han droger och drömmer om den rödhåriga och rara Pippa för att hålla ångesten i schack. Tartt flörtar tydligt med Dostojevskij och att Idioten diskuteras vid ett flertal tillfällen i boken är naturligtvis ingen slump.

När jag läste Donna Tartts kultförklarade roman Den hemliga historien blev jag besviken, förstod aldrig om den skulle läsas ironiskt med tanke på alla svulstiga kulturella referenser, tyckte inte att kulturvurmandet nådde mig. Nu köper jag allt det kulturmustiga med hull och hår: konstdiskussionerna, litteraturreferenserna och redogörelserna för tapetserandets konstart. Alltsammans är njutbart i Steglitsan, en princessbakelse med extra allt.

Det finns mycket att säga om miljöerna och karaktärerna i boken, men mest vill jag säga att jag gillar dem. Både karaktärer och platser är dynamiska och komplexa. Ena stunden är Las Vegas möjligheternas stad, i andra drar sanden in, förgör och förfular. Staden och karaktärerna lever, andas och utvecklas tillsammans, färgar och speglar varandra. Huvudkaraktärerna Boris, Hobie, Theo och Pippa förtjänar nästan en recension vardera, men framförallt är det blandningen som är njutbar och förstås detta att jag tycker om dem alla fyra var och en på sitt sätt.

Att den genomsnälle möbeltapetseraren Hobie bor i New York-stadsdelen The Village känns förstås helt rätt. Pippa är den rödhåriga girl-next-door jag själv velat vara om jag var en romankaraktär. Den rysktalande, levnadsglada och småkriminella Boris är kontrasten som berikar och mellan den fernissadoftande tryggheten hos Hobie och Pippa och de drogglittrande äventyren med Boris dras vår huvudkaraktär.

Den stora behållningen av Steglitsan är emellertid bokens vältrande i ångest, hur Tartt porträtterar psykets irrvägar. Theo belyser en människas ångestregister på ett sätt som jag tycker är synnerligen intressant:
Men depression var inte ordet. Detta var en störtdykning som inbegrep sorg och avsmak bortom det personliga: ett sjukt, genomgripande äckel över hela mänskligheten och all mänsklig strävan från tidens gryning. En förvriden avsky för den biologiska ordningen. Ålderdom, sjukdom, död. Ingen kunde fly. Också de vackra var som mjuk frukt som snart skulle bli skämd.
Ergo: Vet du inte vad du ska köpa i julklapp till din ångest- och kulturälskande vän med New York- och Rysslands-faibless är Steglitsan ett klockrent tips. Läs den själv också, förstås. Själv ska jag sörja, klädd i svart och med sorgflor på hatten, att min läsodyssé är slut.

Originaltitel: The Goldfinch
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

söndag 1 december 2013

Boklig julkalender i videoform

I kommunen där jag jobbar finns det inte bara rara elever utan också ett fantastiskt bibliotek. I år, precis som förra året, bjussar de på en julkalender med ett bok-, musik- eller filmtips varje dag fram till jul. Så väldigt fint, tycker jag. Kolla in!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...