torsdag 28 februari 2013

Vi måste tala om Divergent

Efter att ha läst ut Divergent känner jag mig blåst på konfekten. Jag hade väntat mig MER. Alla verkar älska boken, vad är det jag har missat?

Hanna Fahl skrev i DN 24/11 2012 om Divergent på ett sätt som gjorde mig väldigt sugen att läsa. Jag hade hört om Divergent förut, men efter Fahls krönika bestämde jag mig för att boken skulle läsas å det snaraste:
Veronica Roths ”Divergent”, som nyligen kommit på svenska, har en oväntat komplex huvudperson i Tris, tonårig avvikare i en värld där mänskligheten i unga år delas in i en av fem personlighetskategorier och därefter lever sitt liv utifrån strikt kontrollerade ideal. Tris är ”divergent”, och passar inte in i någon av grupperna. Men hennes fritänkande är inte, som klichén påbjuder, någon stor gåva. Det gör henne snarare osympatiskt oberäknelig, och Roth låter Tris ljuga, döda, våndas och såra.
Efter att ha läst ut Divergent känner jag mig emellertid lite lurad. Jag hade väntat mig MER. Tris ljuger, våndas och sårar, ja, men så värst komplex och oberäknelig tycker jag inte att hon är. Däremot är hennes tonårsvåndor klyschiga och hennes konstanta bitande i läppen väldigt irriterande (kunde varit Anastasia Steele, för guds skull). Jag vet inte om det är ett jante-komplex jag bär på, men detta att Tris verkar vara bra på allt, fastän hon själv mest tycker att hon är liten och osäker, skaver.

Handlingen känns i stort väldigt förutsägbar (mängden tjechovska gevär*, gott folk!) och jag saknar miljöbeskrivningar. Handlingen är istället inriktad på olika prövningar för huvudkaraktären och de rullar på boken igenom. Berättelsen är dialogrik och fylld med tankegångarna av typen: Jag vill göra det här, eller nej, jag vill inte. Nä, nu måste jag sluta vela, jag ska visa alla att jag inte är en mes. Jag gör det. Det blir tröttsamt efter ett tag.

Divergent är sina brister till trots en spännande ungdomsroman. De sista femtio sidorna blir det riktigt bladvändarspännande och jag sträckläser. Det är synd att storyn paketerats som den gjort. Med något mer fördjupad intrig och fylligare omkringberättelse (Falangerna? Vad finns bakom muren?) hade det varit en riktigt bra bok. 

Vad tyckte du om Divergent?


Förlag: Modernista
Översättning: Katarina Falk
Utgivningsår: 2012
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

*Författaren Tjechov lär ha sagt att "om du hänger en pistol på väggen i första akten, så måste den avfyras i den sista.” Därav begreppet ”Tjechovskt gevär.”

onsdag 27 februari 2013

Anna Karenina: varning för moppemustasch

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” 
Anna Karenina är en av världens mest lästa böcker. Jag har inte läst den, men jag har den i hyllan. Den är tjock. Nu har den filmatiserats ånyo och jag tog mig friheten att se den, fastän jag inte läst. Det var en teatralisk film med Keira Knightly, Aaron Tyler-Johnson och Jude Law i huvudrollerna. Kostymdrama.

Diskussionen om huruvida filmen gör boken rättvisa överlåter jag åt någon annan, men detta att äntligen ha koll på hur Anna Karenina slutar och vad som leder dit, samt översiktskoll på karaktärerna känns förträffligt. En sak som gnager i mig så här i efterhand är dock:

Varför skulle Vronskij tvunget ha en gles moppemustasch i filmen? (Kolla IMDb för bilder). Den var faktiskt otäck. Mest hemskt var scenen då Anna liksom slickar lite erotiskt på mustaschen. Hu! Utan omsvep vill jag deklarera: Det var horribelt.

Eventuellt är min bild av Vronskij för evigt förknippad med en gles mustasch och jag riskerar att, om jag väl läser Anna Karenina, se Knightly och Tyler-Johnson i min inre film istället för de karaktärer jag skulle skapat med min egen fantasi. Så högt är alltså priset för översiktskoll.

tisdag 26 februari 2013

Creative Commons-skola för bokbloggare

Fellow bokbloggare!

Books av Joe Schlabotnik (by)
Efter att ha pysslat lite med Creative Commons och Flickr tänkte jag att fler borde få veta hur smart man kan använda andras bilder utan att kränka upphovsrätten och dela sina egna så att de får användas av andra. Vi bokbloggare är ett trevligt gäng, eller hur?

Dina foton du lagt upp på nätet via Instagram eller Flickr kan du dela under en Creative Commons-licens. På så vis kan andra använda dem. Det fina är också att du kan använda bilder på din blogg som andra tagit om du bara följer licensen. Att använda en CC-licens är enkelt. Kolla in filmen nedan hur man gör, om du vill veta mer.


I min fotoström på Flickr (Fabulerat) finns bilder från min vardag. I huvudsak föreställer de bokomslag, gatukonst och Stockholm. Bilderna jag tagit får du använda och redigera för ickekommersiella syften om du hänvisar till att det är jag som tagit dem. De delas enligt licensen by nc sa.

För att ger ett litet smakprov på allt fint som finns att använda via Flickr och Creative Commons kan du gå in här för att se bilder på böcker som du får använd på din blogg om du vill eller här för att kolla på gatukonst.


Över och ut,
Josefin

måndag 25 februari 2013

Kaninhjärta

Många är de som hyllat Christin Ljungqvists Kaninhjärta. Eftersom den utspelar sig i Göteborg fick den följa med på min bokresa dit och jag sträckläste den första kvällen.

Kaninhjärta handlar om enäggstvillingarna Mary och Anne, som lever nära och genom varandra. Tillsammans utgör de ett medium där Mary lånar ut sin röst och Anne lyssnar. Under ett sommarlov dras de in i jakten på en försvunnen flicka, något som vi redan i romanens början misstänker kommer leda till Marys död. Det är kusligt och otäckt mitt i berättelsens sommarvärme. I sättet att berätta finns en klarsyn och en självklarhet. Bildspråket är fantastiskt:
Anne förändrades under dessa dagar, förhårdnades och förvreds och hetsades av Mary och sommarens klarblå, glödande himlar. /.../ Mary förändrades också, det gick att se en förtvivlan som förtunnade henne och gjorde hennes redan så stora, blå ögon större, som hål, som gropar rakt in i en längtan efter ro.
Handlingen är mörk och drivs oundvikligen framåt mot lösningen vi anar inte kommer vara enkel och given. Jag är inte mörkrädd, men jag fick gåshud när läste. Så här ska en rysare skrivas.

Uppföljaren, Fågelbarn, kommer ut i mars. Läs mer om den på Christin Ljungqvists blogg.

Och så, några personliga hälsningar:
Aspudds-Lisa: ENÄGGSTVILLINGAR, du måste läsa!
Dr Ljungberg: KASTELLGATAN, du måste läsa!

Förlag: Gilla Förlag
Utgivningsår: 2012
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris. Bokrea!

söndag 24 februari 2013

Veckans boktips för lärare: svårsmälta klassiker

Brott och straff av cwasteson (by)
Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är kanske sinnebilden av en tjock, kreddig (tung och svårläst) klassiker.  Varför i hela fridens namn ska dagens gymnasieungdomar läsa den och andra klassiker, undrar ni nu. Här kommer fyra argument och en personlig förklaring till varför:

1. Klassiker är ofta nyckelverk i litteraturhistorien. Med hjälp av att läsa dem och genom att undersöka idéströmningar i tiden kan vi förstå varför litteraturen utvecklats som den gjort. Genom att försöka begripa varför människor skrev som de gjorde förr kan vi utveckla redskap att förstå varför vi skriver och vill läsa det vi gör nu. Vad säger det om oss som lever nu att vi gärna läser deckare, skräck och "sanna historier", exempelvis?

2. De av litteraturhistoriens nyckelverk som har motiv eller budskap vi känner igen oss i eller som kan intressera människor i olika tider blir klassiker. Hade klassikerna inte haft ett läsvärde överhuvudtaget hade de inte överlevt som klassiker.

3. Nyckelverken läses av många inom världens kulturelit bara utifrån det faktum att de är nyckelverk och att det därför finns en slags konsensus kring att detta är bra litteratur. Med det kommer också ett värde i sig: att läsa och förstå vad det är som många tycker är bra. Sedan behöver du som läsare naturligtvis inte själv tycka att det är bra. Att förkasta en klassiker innan du läst den ger dig däremot låg trovärdighet i en diskussion om bra och dålig litteratur.

4. Klassiker är påfallande ofta romaner som går att läsa på flera nivåer, alltså en mer komplex litteratur. Att få läsa en komplex roman kan utmana och utveckla läsvana läsare till att upptäcka och älska fler typer av litteratur. Vägen dit kan vara snårig, det är inte så lätt att veta att det finns komplexa romaner eller hur man läser dem. I detta finns en utmaning som en del av oss växer av.

Min kärleksförklaring till Brott och straff
Första gången jag läste Brott och straff var jag sjutton år och hade Inger Alfvéns Elefantens öga och Jan Guillous Ondskan som största läsupplevelser hittills. Mina föräldrar är inte akademiker, men läser en hel del. Hemma i bokhyllan fanns Bra böckers utgivning från sjuttiotalet (Clownen Jac!), Mankelldeckare och annat lättsmält. Ingen kreddig litteratur fanns, så när på en (oläst) Strindbergutgåva.

Jag har en ivrig svensklärare att tacka för min kärlek till mer komplex litteratur. När hon stack Brott och straff i handen på mig och sa: "Jag tycker att du ska läsa den här" blev jag STOLT. Jag ville läsa, ville förstå, ville veta mer. Så jag läste. Och växte. (Är inte till fullo säker på att jag förstått däremot, men det är en annan sak).

Bibliotekarier jag träffat har ondgjort sig över lärarnas iver för klassiker. Att vi dödar lusten till läsandet med att pracka på ungdomarna tunga, svårlästa böcker. Varje läsresa är individuell förstås, men precis som det gäller att hitta rätt bok till en läsovan person behöver några utmanas i sitt läsande. En hårfin balansgång, JA, men ändock.

På samma sätt som vi vurmar för att väcka läslusten hos de elever som aldrig läser tycker jag att vi ska våga utmana lässtarka elever med en komplex klassiker. Kommentarer på det?

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Veckans boktips för lärare: Som bloggambassadör för Bokmässan 2013 har jag fokus på litteratur för lärare. Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag (föga originellt) kallar Veckans boktips för lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare på Bokmässans community, eller lämna en kommentar här nedanför.

Brev till Anna H

A hard days work av Kalexanderson (by nc sa)
Anna Hallberg!

I Boklördag i DN 23 februari skrev du om begreppet roman. Du är orolig att begreppet ska bli urvattnat, eftersom den lite mer svårlästa romanen ofta har kommit att kallas poesi. Du skriver:
Vad som händer när man skyfflar över icke-traditionella romaner till poesifacket, är att det spänningsfält som är kreativt och utvecklande för prosan, försvagas. Det gör oss till sämre romanläsare. Mindre nyfikna, mindre engagerade, mindre förmögna att tänka själva. På sikt handlar det om en tömning av romanen som konstform.
Jag vet inte vad det är värt (förmodligen inte jättemycket eftersom jag varken är litteraturkriter eller författare av god litteratur), Anna Hallberg, men jag känner ingen oro. Ingen alls, faktiskt. Någonting med din önskan om att förändra synen på romanen får mig däremot att tänka på sisyfosarbete. Därför vill jag avsluta med att liva upp oss båda en smula med bilden ovan, föreställande en modern Sisyfos.

Allt gott,
Josefin

lördag 23 februari 2013

Bloggare vs. litteraturkritiker

Pssst! Ni missar väl inte Janina Kasteviks intressanta inlägg om barnbokskritik och skillnaden mellan tidningskritiker och bloggare? Väldigt intressant, förstår ni. Innan ni läser ska ni också fråga er själva följande (och svara ärligt): 
  • Vem är Maria Gripe? 
  • Vet du att det fanns fantasy före Twilight?
Så. Nu är det bara att klicka på länken ovan. Gör't!

Sista boken från Finistère

Jag hade det ju så hjärtans trevligt med Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère i lurarna under januari. Ville ha mer. Så jag kastade mig över Sista boken från Finistère och hoppades på att lulla vidare i samma pion- och luktärtsbubbla som senast. Så blev det emellertid inte.

Precis som omslaget indikerar går det brant utför i Sista boken från Finistère. Huset ska säljas och pionplantorna likaså. Bodil ska ta farväl av allt det fina, de rara grannarna och Madame C. Det småputtriga trädgårdspysslandet är borta och utbytt mot husförsäljningsångest och fluginvasion. Det är inte härligt alls. 

Bodil kan skriva, det kan hon. Uppläsningen är det heller inget fel på. Att jag inte gillar boken beror enbart på att jag vill ha mer av det där TREVLIGA. Det fann jag helt enkelt inte i Sista boken från Finistère. Tant pis, som fransmännen säger.

Utgivningsår: 2008
Uppläsare: Bodil Malmsten herself
Förlag: Bonnier Audio
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

fredag 22 februari 2013

Hundvakten

En fri och ledig Maggan i skogen på landet november 2012.
Hundvakten skulle kunna vara titeln på en rysare eller feelgood-roman. I detta fall är det emellertid namnet på ett blogginlägg och inget annat.

I julas fick hundvakten som dagligen vallar vår Magga Jandy Nelsons Himlen börjar här i julklapp av oss. På juldagen fick jag ett sms där dagmatten deklarerade att boken var utläst och mycket omtyckt. Hade jag kanske fler boktips?

Nu levererar jag tips på löpande band och hundvakten läser och gillar. Så väldigt, väldigt fint. Känslan av att jag kanske gör lite nytta (läsfrämjande!) samtidigt som att jag känner mig så himla bra på att hitta lyckade boktips är riktigt angenäm. Jag känner mig så VIKTIG. Sanningen är väl emellertid att det är väldigt enkelt att boktipsa till någon med samma smak som jag själv. Eftersom hon dessutom inte verkar ha läst alla de bästa böckerna jag läst är det ännu enklare. Lyckan i att ha hittat denna någon är i varje fall stor, som att höra årets första koltrast, ungefär.

torsdag 21 februari 2013

Hur allvarligt är det?

Bläddrade i några bokrea-kataloger och konstaterade att jag inte var så värst sugen på någon av böckerna. Känner inget habegär. Jag har ingen köplust alls. Går det över? Måste jag läggas in?

onsdag 20 februari 2013

Var det bra så?


Lena Anderssons Var det bra så? är årets Stockholm läser-bok. Andersson tar ofta ut svängarna i sina kolumner i DN och kan hända att jag tyckt att hon var lite jobbig, bitter, gnällig. Inte nödvändigtvis för att jag tyckt att hon har fel, mer för att de får mig att vilja tjura likt eleverna jag hade på högstadiet och säga: ORKA. Men, det säger förmodligen mer om mig än om Lena Andersson. Jag hade alltså på fjortisvis bestämt mig för att inte läsa Var det bra så?

Att bete sig som en tonåring när man är vuxen är sällan något bra, inte heller denna gång. Tack vare bibliotekets färgglada Stockholm läser-kampanj blev det ändå så att jag gav Andersson ett försök. Tankarna efteråt var:

a) Vad lättläst!
b) Vilket bra förord.
c) Det här var en härligt osentimental och icke-geggig uppväxtskildring.
d) Jag vill åka till Tensta.
e) Undrar om det är bättre, sämre eller bara annorlunda i dagens skola jämfört med den som Andersson beskriver. Det lutar åt det senare.
f) Det här är en bok många av mina gymnasieelever skulle tycka om att läsa.

Vill du hellre följa med i vad Göteborg läser ska du hänga på Enligt O och och dagarna går som läser Sophie Elkans John Hall.

tisdag 19 februari 2013

Okej, elva var optimistiskt

Jag åkte på bokresa, träffade bloggambassadörer, badade badkar, såg bio och vandrade genom ett regngrått Göteborg. Det var fint. På allmän begäran kommer här listan över vad som faktiskt blev läst av de elva böcker som fick följa med.

Böcker
Divergent av Veronica Roth  Påbörjad!
Kaninhjärta av Christin Ljungqvist Utläst!
Wallflower av Stephen Chbosky
Frances, del 1
Frances, del 2

E-böcker i läsplattan:
Var det bra så? av Lena Andersson Utläst! 
Värdinnan av Fjodor Dostojevskij
Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu

Ljudböcker i telefonen:
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri Utläst!
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell
Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten Utläst!

Summa summarum: 4 böcker utlästa och en halvläst (av elva). Det tycker jag är med beröm godkänt. Jag ger mig själv A i bokreseläsande (klapp-klapp på egen axel). Utöver detta har jag lärt mig massor om knappar och visitkort, Gothia Towers nya spa-satsning och bokmässegrundarna Conny och Bertil. Vill du läsa mer om det kan du läsa The Book Pond eller Boktjuvens inlägg, där finns också en och annan bild på mig och de andra ambassadörerna (både framifrån och bakifrån) för den som suktar efter sådana.

söndag 17 februari 2013

Glimtar av en bokresa (del 2)






Vad är BRA litteratur?

Bokbloggosfären är för det mesta småputtrig, hyllande  och omfamnande, men nu har det hettat till minsann och vi har kommit till pudelns kärna: vad är BRA respektive DÅLIG litteratur. Mina vänner som är skilsmässobarn brukar skruva på sig när vi blir oense, men jag gillar friktionen. Där det skaver måste vi ta ställning, reflektera, diskutera. Jag lär mig i diskussionen och mötet med andra åsikter.

Fört skrev Bokhoran Johanna L inlägget Jag tycker så, faktiskt. Enligt O kom efter med Vad är egentligen dåligt? och Okej, lite snobbig är jag. Idag levererade Boktjuven svaret 50 nyanser av bokmobbing. Det må vara en storm i ett vattenglas, men vilken härlig storm det är. De gamla romarna sa: De gustibus non est disputandum, vilket ungefär betyder att man inte ska bråka om smaksaker. Håll då i åtanke att de levde för flera tusen år sedan, så det kan omöjligt stämma.

Jag vill givetvis tycka till själv i denna fråga och instämmer med Boktjuven att  "det som hybris att upplyfta sin egen smak till allmängiltig." Smaken är subjektiv och kontextberoende. Mina elever får ibland skriva en uppsats i slutet av årskurs tre på gymnasiet om vad som är bra litteratur. Det brukar komma 32 kloka svar som beskriver att det vi uppfattat som bra litteratur förändrats genom litteraturhistorien och att det jag uppfattar som bra nu är beroende av vem jag är och den tid jag lever i.

Jag tycker att deckare är en förkastlig genre i det att de allt som oftast porträtterar psykiskt sjuka på ett stigmatiserande sätt. Jag värdesätter klassiker eftersom dessa nyckelverk ger mig förståelse för litteraturens utveckling. Vilket för övrigt också är anledningen till att jag tycker att kultureliten ska ha koll på dem. Chick-lit är banalt. Jag förstår mig inte på karaktärerna och intresserar mig inte för deras förehavanden, medan fantasy och diskbänksrealism ger mig verklighetsflykt och möjlighet att känna igen mig. Det tycker jag om.

Din smak säger mer om DIG än om böckerna du läser. Det är min fasta övertygelse.

Glimtar av en bokresa (del 1)



lördag 16 februari 2013

Packlista

Okej gott folk, nu åker jag på boknördig semester (även kallat den introverta boknördens julafton) till Göteborg. ENSAM. Med på resan följer en blandning av gammalt och nytt, ungt och gammalt, sorgligt och feelgood, realistiskt och dystopiskt, kort och långt. Känner mig mycket nöjd med upplägget och redo på alla sätt och vis. Håller tummarna för badkar på rummet och tänker att det borde vara okej att ensamdricka rödvin när det är boksemester. Fellow bloggambassadörer: vi ses på söndag. Här kommer packlistan:

Böcker

Divergent av Veronica Roth
Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
Wallflower av Stephen Chbosky
Frances, del 1
Frances, del 2

E-böcker i läsplattan:

Var det bra så? av Lena Andersson
Värdinnan av Fjodor Dostojevskij
Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu

Ljudböcker i telefonen:

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell
Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten

fredag 15 februari 2013

Böcker som utspelar sig i S:t Petersburg?

Nu är det klart. I april följer jag med nio elever som läser ryska och deras lärare till S:t Petersburg. Vilken ynnest! (Fast i smyg är jag lite skraj. Ryssland, alltså. Stort.)

Tänker att litteraturen är mitt bästa sätt att närma mig det främmande och ladda upp inför resan. Dostojevskijs Brott och straff är förmodligen den mest kända romanen från staden och den kan jag utan och innan, men jag skulle gärna läsa något nyskrivet också. Har ni fler tips om böcker som utspelar sig i S:t Petersburg?

torsdag 14 februari 2013

Priset på vatten i Finistère

I sisådär en månad har jag haft Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère som sällskap på mina turer runt Riddarfjärden och på promenaden till och från jobbet.

Att lyssna på Bodil Malmsten berätta om sitt Finistère, om sina pionodlingar, rosor och luktärtsplantor och om kampen mot mullvadarna som hotar förstöra hennes trädgård var oväntat härligt. En kontrast mot isskylan, gråvädret och snöslasket i januari-Stockholm var det, en energiinjektion. 

Boken handlar om Malmstens första tid i Frankrike efter att hon tröttnat på Sverige och det liv hon levde här. Hon ville odla sin trädgård (precis som Candide). Boken är emellertid påhittad, understryker författarjaget med emfas. Bokens jag är inte Bodil och om det som händer i boken överensstämmer med verkligheten är det bara slump, säger hon. Listigt.  

Priset på vatten i Finistère handlar om hur det var att skriva Priset på vatten i Finistère. Den handlar också om att våga bryta upp, om att vara författare, om far- och morföräldrars avtryck, om kulturkrockar och inte minst: om kärleken till trädgårdsodling. Associationsbanorna är många och ibland oväntade. Malmsten sjunger en liten visa emellanåt och övar sin franska medan jag lyssnar.

Det förvånar mig att Priset på vatten i Finistère var min kopp te. Det närmsta jag kommit trädgårdsodling är en balkongkaprifol med mjöldagg. Jag när inga trädgårdsdrömmar whatsoever och har väl inte jättemycket gemensamt med en femtiofemårig kvinna som flyttat utomlands. Ändå var det så väldans TREVLIGT att lyssna på Bodil Malmsten berätta om sitt (fiktiva) liv, skulle kunna göra det en månad till. Jag kanske rent av gör det.

Lyssna på boken, exempelvis via Storytel eller köp den som ljudbok via Bokus eller Adlibris.

onsdag 13 februari 2013

Det där som nästan kväver dig

Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig är så fin att det gör ont i mig. Ngozi Adichies sätt att skildra brottstycken ur människors liv ger mig ett spektrum av livsöden vars väv berättar mer om det moderna Nigeria och mötet mellan västerländsk och afrikansk kultur än något jag tidigare läst.

Jag har inte läst En halv gul sol, Ngozi Adichies succéroman, men i den här novellsamlingen visar hon att hon är en författare som behärskar olika sätt att skriva, att hon kan ge röst åt olika slags berättelser. Det imponerar.

En novell som fortfarande gnager i mig är En privat angelägenhet där den unga kvinnan Chika räddas undan ett gatuupplopp av en främmande kvinna. Genom glimtar av verkligheten bortom den övergivna butikslokalen där de tagit skydd ser jag motsättningarna mellan hausa-muslimer och det kristna igbo-folket, gatuvåldets obarmhärtiga brutalitet och smärtan i att förlora ett barn, en syster eller en vän.

Det där som nästan kväver dig är novellberättande när det är som bäst och för egen del skriver jag upp En halv gul solmin önskelista genast (eller ska jag börja med Lila hibiskus?).

Förlag: Bonnier pocket
Översättning: Ragnar Strömberg
Originaltitel: The Thing Around Your Neck
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris.

tisdag 12 februari 2013

Postmodernistisk patafysik var det visst. Jag kallar det trams.

DN:s litteraturkritiker Jonas Thente hyllade 100 noveller av Joakim Pirinen i sin recension. Jag tyckte att det lät spännande med illustrerade noveller och införskaffade ett exemplar. Snyggt inbunden var den och förväntningarna höga. 
Efter att ha läst fem av de hundra novellerna känner jag emellertid FÖRVIRRING och tänker: Vad i hela fridens namn ÄR det här? Spretiga, hårda teckningar ackompanjerar fragmentariskt klotter om Gonki, Saggitaurus Glem och Klotfågeln. För att nämna några. Ord som röv, bolinopsis-kammanet och blindorm skymtar förbi. Vad jag förstår är det någon slags poesi jag läser, men jag får ändå känslan av att Pirinen sparat texter och bilder han skapat när han gick på mellanstadiet och nu helt friskt driver med kultureliten genom att publicera alltsammans som ett konstärligt mästerverk. Förmodligen är det jag som inte begriper någonting, eller så är Thente grundlurad.

När Thente försöker kategorisera novellerna skriver han: 
Om vi skall försöka placera de här pirinellerna i en sorts tradition – annat än telefonklottrets – så får vi greppa över hela den modernistiska och postmodernistiska traditionen. De mer aparta aspekterna av surrealismen, den svenska konkretismen och den franska patafysiken finns förstås med som förstareferenser.
Jag kostar på mig att kategorisera på mitt eget vis genom att säga: 100 noveller av Joakim Pirinen är rena rama tramset. 

måndag 11 februari 2013

Ge mig fler e-böcker!

Jag har insett att jag gärna läst fler av mina böcker på läsplatta än vad som är möjligt. Har fått smak på det smidiga formatet och att det är så enkelt att anteckna. Lite besviken över att klassiker som Mästaren och Margerita eller facklitteratur som Synligt lärande för lärare inte finns som e-böcker, exempelvis. Därför blev jag glad som en speleman (för de är glada rackare, de där) när jag läste att Bonnier ger ut 1000 nya e-böcker, bland annat klassiker.

Efter att ha ögnat igenom listan kan jag konstatera att favoriter som Maria Gripe, Selma Lagerlöf, Amanda Hellberg och George R. R. Martin finns som e-böcker redan nu. Men, Bonnier, Natur och Kultur, och ni andra: Mer facklitteratur i e-boksformat vill vi ha! Facklitteratur är klockren e-media eftersom sådana böcker sällan är bokhylleböcker och eftersom man gärna vill anteckna medan man läser. Dessutom har vi ofta ett här-och-nu-behov av facklitteratur, vilket e-boken skulle kunna tillfredsställa med några knapptryck. Ni fixar, vi läser, okej?

söndag 10 februari 2013

Tittut

Förväntansfull teaterbesökare och blivande kulturtant
med teaterprogrammet redo i jackfickan.

Tvååringen och jag gick på Dockteatern Tittut för att se Dollans dagis häromdagen och det var bannemig så fint och härligt alltsammans att jag blev alldeles lycklig. Dottern också, tror jag bestämt. Från teaterfoajéns saftservering till föreställningens slut var besöket en succé. Kräsnare teaterpublik än femtio ungar i trotsåldern får man nog leta efter och ändå var det idel entusiasm och stora ögon i publiken. Låt oss enas om att eldsjälar som bedriver kultur för barn på barns villkor borde få guldstjärnor alla dagar. Okej?

lördag 9 februari 2013

Mästaren och Margarita


Att läsa Mästaren och Margarita är som att läsa Gogols noveller, Alice i UnderlandetBibeln och Kafka på stranden av Murakami samtidigt, och sedan spela upp alltsammans som film i regi av David Lynch. Det är kusligt, absurt och tänkvärt, allt på en gång. Det är inte den typen av roman där man identifierar sig med karaktärerna, sörjer och gläds med dem, utan snarare en sådan där läsningen i sig är ett nöje och karaktärerna bara en del av ett större pussel.

På golvet bakom Varenuchas fåtölj korsade två skuggor varandra, den ena tät och svart, den andra svagare och gråaktigare. Skuggan från ryggstödet och stolens smäckra ben syntes tydligt på golvet men ovanför ryggstödet fanns ingen skugga av Varenuchas huvud,  och på samma sätt fanns det ingen skugga av förvaltningschefens fötter under stolsbenen. >>Han kastar inte någon skugga!<< ropade Rimskij i ett tyst, förtvivlat skrik.

Mästaren och Margarita utspelar sig i det postrevolutionära Sovjet. Romanen har kallats kultbok och det är inte svårt att förstå varför. På en nivå är berättelsen en helgalen saga med talande katter, svart magi och minst sagt udda karaktärer. På en djupare nivå är romanen en bitsk satir där det finns stora likheter mellan Bulgakovs liv och Mästarens i romanen. Helheten blir onekligen ett litterärt äventyr och jag är övertygad om att boken håller för omläsning både en och två och tre gånger.

Råd till dig (exempelvis Bokdivisionen och Boktjuven) som vill läsa Mästaren och Margarita:
  • Håll koll på karaktärerna i romanen genom att göra en namnlista eller skriva ut den här. Det är svårt det här med att ryssarna har tre namn och utöver det ofta en titel och ett smeknamn. Det blir fort rörigt.
  • Läs Norstedts utgåva med Amanda Svenssons förord. Ett mycket bra förord, förstår ni.

Förlag: Norstedts
Översättning: Lars Erik Blomqvist
Antal sidor: 525
Köp boken, exempelvis hos Bokus eller Adlibris

fredag 8 februari 2013

The perk of being a blogging boknörd

perk  

(noun) informal an advantage or extra thing, such as money or goods, which you are given because of your job.
Tack Gilla Förlag, ser mycket fram emot läsningen!

torsdag 7 februari 2013

En bok om film

Pssst! Du missar väl inte Veckans boktips för lärare? Denna vecka tipsar jag om en ypperlig bok om FILM på lärarbloggen jag har tillsammans med min kollega Malin: Samtal mellan två lärare. Kolla in!

-------------------------------------------------
Veckans boktips för lärare: Som bloggambassadör för Bokmässan 2013 har jag fokus på litteratur för lärare. Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag kallar Veckans boktips för lärare här eller på min lärarblogg Samtal mellan två lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare på Bokmässans community, eller lämna en kommentar här nedanför.

onsdag 6 februari 2013

En alldeles särskild läsupplevlese

Jag har en flik med läsupplevelser här på bloggen och jag har dyrt och heligt lovat att berätta något om var och en av böckerna på listan. Det är en brokig lista, det är det. Sedan tidigare har jag skrivit något om Kärlekens historia, Kafka på stranden, Picasso valde också Kristinehamn, Radhusdisco och Mats kamp. Vill du läsa om varför de var stora läsupplevelser för mig kan du titta här.

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen fick någorlunda fina recensioner när den kom ut, men den kunde fått usla recensioner, jag hade läst den ändå. När jag såg hennes (ovanliga) namn i tidningen mindes jag hennes bror som jag kände en gång. Christoffer skrev dikter till mig som jag fortfarande har kvar. När han tragiskt omkom i en bilolycka i Skottland fanns bara stor och svart sorg. Jag minns hur vår historielärare grät som ett barn och att förlusten förlamade oss den våren.

Carolines roman är uppenbart självbiografisk, även om huvudpersonen heter Erika och hennes bror John. Jag läser Naturen som en uppgörelse med Christoffers död. Fragment av förr och nu blandas i berättelsen och språket är poetiskt avskalat, vackert. Jag tänker att boken måste varit så svår att skriva. Erika är ingen alltigenom sympatisk person, inte John heller. Genom den vuxna Erikas ögon ser vi tillbaka på barnet och den ungas sorg och ser hur minnet av förlusten och bilden av oss själva lämnar spår genom livet.

Det är märkligt att läsa om något jag delvis upplevt i verkligheten ur en annan människas perspektiv, i en roman. Naturen har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och är utan tvivel en av mina största läsupplevelser någonsin.

Utgivningsår: 2009
Förlag: Bokförlaget Atlas
Köp den, exempelvis hos Bokus eller Adlibris
-------------------------------------------------------------
LÄSUPPLEVELSER: Det finns mängder av bra böcker, inte alla blir stora läsupplevelser. I läsupplevelsen finns kontexten, bokens sätt att lära mig något nytt där och då utifrån den jag är. En del böcker som jag inte skulle tycka var något särskilt nu, var stora läsupplevelser en gång. Läsupplevelserna jag samlat här på bloggen är min litterära historia, i oordning, samlade för att jag ska minnas dem alla.

tisdag 5 februari 2013

Husfrid - en fallstudie

När man fått upp ögonen för serieromaner är det svårt att hålla sig ifrån dem. En roman som ofta nämns som måste-läsning i denna genre är Husfrid - en tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel. När jag var på biblioteket senast stod den plötsligt där och ville följa med mig hem och så fick det bli.

I Husfrid försöker Bechdel kartlägga vad som ledde fram till faderns oväntade självmord. Genom att se tillbaka på barndomen försöker hon lägga pusslet som ska beskriva den hon är och varför fadern var som han var. Det är ingen smetig uppväxtskildring, tvärtom. Husfrid är en intelligent och (precis som titeln förklarar) tragikomisk berättelse som försöker förstå snarare än älta. Med intellektuella referenser till Camus, Joyce och Fitzgerald gör Alison Bechdel paralleller till sitt eget liv och i hennes sökande kan vi känna igen oss själva.

Är man det minsta intresserad av Freud är det dessutom intressant att läsa romanen med psykodynamiska glasögon. Faktum är att romanen lätt skulle kunna läsas och analyseras som en fallstudie.
  
- Paus för psykologikollegor att anteckna titeln -

Det är inte svårt att förstå varför Husfrid framhålls som en viktig serieroman, den är intelligent och välskriven. Måste-läsning, indeed.

Förlag: Galago
Utgivningsår: 2009
Köp den, exempelvis via Bokus, Adlibris eller Bokbörsen

måndag 4 februari 2013

Frances, Frances, Frances

Bokomslag Frances Del 1 (häftad) Marcusbiblioteket hyllar Frances (del 1 och 2). Kristina Lindquist på DN hyllar Frances (del 3). Jag lägger till serietriologin av Joanna Hellgren på önskelistan, så får vi se om jag hyllar den också vad det lider.

söndag 3 februari 2013

Mina bästa feelgood-tips

Min vän Malin skrev så här till mig:
Jag skulle behöva ett boktips. Jag ska lyxa till det och på spa med min barndomsväninna. Vi ska vara där två nätter och två dagar. Härligt. Jag har då tänkt lägga bort alla mina favoritböcker - de pedagogiska böckerna samt allt digitalt och ägna mig åt läsning av annat slag - alltså underhållning och feelgood och total avkoppling- inga intellektuella utmaningar önskas. Har du någon bok i den genren att rekommendera? 

Vilken ära! Självklart hjälper jag dig med det här, Malin. Här kommer mina bästa tips i genren feelgood, lättåtkomligt och spa-vänligt. Klicka på länkarna så kan du läsa mer om var och en av dem. Ni som läser detta och har andra tips, fyll gärna på i kommentarsfältet.

Böcker som är roliga, tänkvärda och snabblästa
Medicinen av Hans Koppel
Doppler av Erlend Loe
När börjar det riktiga livet? av Fredrik Lindström
Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

Böcker som gör dig varm i hjärtat (och kanske får dig att gråta en skvätt) 
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
Tales from outer suburbia av Shaun Tan
Liten parlör för älskande David Levithan  
En man som heter Ove av Fredrik Backman   
Ju fortare jag går, desto mindre är jag av Kjersti Annesdatter Skomsvold
En tid för mirakel av Karen Thompson Walker (Jag VET att du skulle tycka om den här väldigt mycket, men kanske är den inte tillräckligt feelgood för spa, men lättåtkomlig och snabbläst och oändligt tänkvärd).

Ha en förträfflig spa-helg, min vän!

fredag 1 februari 2013

Jag saknar dig, Jenny.


I min ungdom älskade jag Jenny Hellströms kläder och när hennes företag gick i konkurs sörjde jag. De kjolar och tröjor jag haft har jag älskat till döds och det enda som återstår av hennes kollektion i min garderob är en halsduk.

I söndagens DN kom jag att läsa att Hellström är aktuell med en bok: Sy! Från hood till skjortklänning där hon delar med sig av sina bästa mönster. Hade jag haft större tålamod och sömnadstalang hade jag tagit mig an hennes tips omedelbart. Nu kan det hända att jag skaffar boken ändå av nostalgiska skäl och halsduken dammar jag av genast.

Förlag: Natur och Kultur
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...