Glad påsk!

Nu tar jag semester från arbete och bokbloggande några dagar för att äta ägg och krama på familj. Glad påsk!

Påskskyltat i barnboksaffären Bokslukaren

Värdinnan

Fjodor Dostojevskij är en av mina favoritförfattare och Brott och straff en av mina största läsupplevelser någonsin. Inför min resa till Dostojevskijs hemstad S:t Petersburg ville jag läsa mer av honom. Jag hittade kortromanen Värdinnan som är ett av hans tidiga verk och gavs första gången ut 1867.

Värdinnan är en melankolisk berättelse och ett slags triangeldrama mellan Ordynov, hans unga vackra värdinna Katerina och dennes man, den gamle gubben Murin. Precis som i Brott och straff är synd och botgöring ett tydligt motiv. Likaså finns Dostojevskijs skärpa för inre konflikter och dilemman.

Däremot är Värdinnan inget litterärt mästerverk, ingen oväntad pärla. Berättelsen är ryckig, språket och känsloyttringarna svulstiga. Halvvägs igenom är jag trött på  ögon som ideligen tåras. Dessutom verkar texten feltryckt, åtminstone i min e-bok där flera sidor är dubbletter. Måhända var Dosojevskij inget fan av styckeindelning, men jag tycker att förlaget vid nytryck kunde kostat på sig fler blankrader. Texten känns väldigt kompakt och därmed onödigt svårläst.

Översättarens efterord gav klarhet till berättelsen och genom att läsa mer om flanören som romantyp i Erik Bergqvists recension i SvD har läsupplevelsen varit lärorik. Någon njutning var den däremot inte.

Förlag: Bakhåll
Översättare: Bengt Samuelsson
Antal sidor: 128
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Följ min blogg med Bloglovin

Och vinnaren är...

För EXAKT tre år sedan (på minuten!) kom FABULERAT till världen. Jag utlyste i samband med detta en tävling där ni kunde vinna valfri bok för 250 riksdaler. Det kom ett endast bidrag, men det var så fenomenalt bra att det förmodligen avskräckte er andra från att tävla.

"Mina bästa feelgood-tips är ett inlägg riktat direkt till mej och jag fick känna mig som en utvald tjej.
Lyckan blev total när jag gjort mina val.
Flera böcker jag aldrig annars skulle ha brukat, jag nu med all hast slukat."

Så, GRATTIS MALIN! Skicka ett mejl och berätta vilken bok du önskar dig och din adress, så kommer den med posten inom kort.

Om det här med att bloggar förstör

Är det bara tidningskritiker som ska ägna sig åt att recensera litteratur?

Du missar väl inte att delta i diskussionen om bokbloggarnas vara eller inte vara som forum för litteraturkritik? Läs följande inlägg så är du med i matchen:

Hur bloggare förstör för barnkultur
Barnkultursymposiet: paneldebatt bra eller dåligt
Bloggar förstör mer än bloggare
Bloggare skriver kort, oinsatt och okritiskt. Eller iallafall gjorde de det på de bloggar jag hittade.

Vinn valfri bok!

Psssst! Du kommer väl ihåg att TÄVLA? Valfri bok för 250 kronor i potten!

Veckans boktips för lärare: Förr eller senare exploderar jag

Detta läsår har Förr eller senare exploderar jag av John Green varit boken framför andra jag pratat med elever om: på lektionstid, efter lektionens slut, i korridoren.

Efter att två elever tipsat mig om boken samma vecka förstod jag att jag borde läsa. Läste gjorde jag och mina tankar om boken kan du läsa här.  Tillsammans med ungdomarna jag möter har jag pratat om den fantastiska Augustus, om gungställningens symboliska betydelse, om det fascinerande med Greens sätt att skriva, om VlogBrothers och om romanens storhet i sig. Aldrig tidigare i min lärargärning har någon bok gett upphov till så många spontana litterära samtal.

I lärarrollen är jag ofta en klassikerkramare, men att diskutera en högaktuell roman här och nu bjuder onekligen på en ytterligare dimension: den att dela läsupplevelsen i nuet, att vi i dialogen om romanen är på samma plats, ger varandra ny kunskap och nya perspektiv. I det litterära mötet är vi inte lärare och elev, utan LÄSARE. Oändligt fint är det.

Att Förr eller senare exploderar jag är en ungdomsroman kanske hindrar någon vuxen från att sätta tänderna i den. Det vore mycket dumt. Berättelsen om Hazel och Augustus förtjänar uppmärksamhet från människor i alla åldrar. Läs någon av de hyllande recensionerna på SvD, på bokbloggen Bokhora eller på författaren Lisa Bjärbos blogg Onekligen om du behöver övertygas. 

Detta inlägg är en del av en bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag av John Green. Läsa och lyssna var först ut. Imorgon tar Photo & Fantasy över stafettpinnen.

Leni - en storfavorit

Bokreans bästa fynd var utan tvivel Lenis Olle och  Leni är ett sockerhjärta, båda gjorda av Emma Adbåge. 

Ådelali, vilka fina bilderböcker detta är. Jag, dottern och maken älskar dem, har inget emot att läsa flera gånger på raken.

Estetiken och formspråket lockade först, men båda berättelserna har något att förmedla och situationer att känna igen. Medan Lenis Olle är ett svartsjukeosande triangeldrama, vill Leni vara stor och liten på samma gång i Leni är ett sockerhjärta

Den truliga Leni är svår att inte tycka om och Adbåge kan illustrera det lilla barnets hela känsloregister på pricken likt. Att dottern känner igen känslouttrycken tycker jag är det finaste av allt.

Det här är böcker som går att läsa länge, om man vill. Vid sidan om den skrivna berättelsen bjuder bilderna på en annan historia:

Vad är det Leni har under sängen? 
Har du sett att hunden dricker upp tantens kaffe? 
Varför står kassen med purjolöken kvar så länge i hallen ? 

Inredningsdetaljerna är så fenomenalt snygga att jag vill flytta in hos Leni eller Olle (Stringhyllorna! Josef Frank-tygerna! Man skulle kunna tro att Adbåge är en Södermalmshipster). Jag vill ha sådana där färgglada krukväxter som finns i alla fönsterkarmar. Älskar smulorna på golvet, kafferesterna runt bryggaren, skräpet vid soptunnorna på gården. Det fula förstärker det fina. 

Berättelserna om Leni är utan tvekan mina absoluta favoriter att läsa för tvååringen just nu.

Har nyligen upptäckt att Emma Adbåge har en tvilling som också är barnboksförfattare. Böckerna av denna Lisen Adbåge ser jag mycket fram emot att upptäcka. Läs mer om Emma Adbåge och Lisen Adbåge, genom att klicka in på deras bloggar, vettja.

Utgivningsår: 2010 och 2012

Förlag: Rabén & Sjögren

Ålder: 3-6 år (samt tvååringar och trettiotreåringar, har jag märkt)

Köp dem, exempelvis via Bokus (49 kronor på bokrea!) eller Adlibris (59 kronor på bokrea!)

Books & Dreams

Jag fick ett recensionsexemplar av senaste numret av tidningen Books & Dreams med posten och bläddrade igenom den i helgen. Skulle den vara något för mig?  

Egentligen borde jag kanske vara målgruppen för bokmagasin, men att läsa om skrivande och författarskap intresserar mig väldigt sällan. Oklart varför. Har tidigare prenumererat på tidningen Vi Läser, men i ärlighetens namn var det inte ofta den blev läst. En prenumeration av Books & Dreams hade gått samma öde till mötes, inser jag efter helgens läsning. 

Den enda artikeln i Books & Dreams som lockar mig till läsning är "Vart tog läslusten vägen?", om barn och ungas sviktande läsintresse. Innehållet var mig emellertid välbekant sedan gammalt. I övrigt kunde jag läsa om boklig inredning, boklig matlagning och romanaktuella författare som Elsa Billgren, Erik Axl Sund, Michael Nyqvist och Jenny Åkervall. Det är trevligt och så, men inget fångar min uppmärksamhet någon längre stund. Det känns liksom glättigt och påklistrat alltihop. Hudkrämsannonserna och Gudrun Sjödén-reklamen skvallrar dessutom om att jag nog faktiskt inte är målgruppen. Än.

Om jag vid något tillfälle i framtiden skulle få för mig att köpa ett lösnummer av ett bokmagasin skulle Vi Läser förmodligen få följa med hem. Kanske. Mest vill jag nog inte läsa bokmagasin alls, inte heller Books & Dreams.

FABULERAT firar 3 år - tävling!

Den 28 mars är det tre år sedan FABULERAT föddes vid ett tangentbord på Södermalm. Från att ha varit en nyfödd, vinglig och rosaskimrande läsdagbok har bloggen blivit en trotsig treåring som kan själv. Detta att skriva om böcker, läsa andras bokbloggar och delta i kultursamtalen som förs mellan oss som läser mycket är berikande och härligt. Jag har hittat mitt forum.

Going for a party? av Kalexanderson (BY-SA-NP)

Bokbloggarkutym är att fira bloggfödelsedag med bokutlottning. Även om treåringen trotsar med korslagda armar och rynkade ögonbryn ska födelsedagen firas. Men det blir ingen glass och ballong utan motprestation, det måste ni ha klart för er

Tävla om valfri bok för 250 kronor!
Berätta om ett inlägg du minns från bokbloggosfären de senaste tre åren (som provocerat dig, som gjort dig glad, som väckt läshunger) och du är med i tävlingen om att få välja valfri bok från Bokus till ett värde av 250 riksdaler. Jag lägger dock in mitt veto vid Coelho och Kepler. Man måste nämligen ha principer som treåring, förstår ni. Bäst motivering vinner! Du kan skriva ditt tävlingsbidrag i kommentarsfältet eller på din egen blogg, men glöm då inte att länka till ditt inlägg i kommentarsfältet nedan så att jag vet vem som är med i tävlingen.

På födelsedagen 28 mars koras vinnaren. Vad väntar ni på? Sätt igång och TÄVLA! Och du: tipsa gärna andra om tävlingen också.

Vad jag läser just nu

Det blir mycket läst nu, det blir det. JÄTTEMYCKET. Inte skönlitterärt, dock. Dyker ner i rättningshavet nu och kommer upp till ytan någon gång strax före sommarlovet. Bara så att ni vet. Och antecknar. För A ska resonemanget vara utförligt och nyanserat. Okej?

Dagens impulsköp

Nu är det bara några veckor kvar tills jag far till Ryssland och S:t Petersburg. Knappade precis in en beställning på Tjuvarnas stad och Ryssar är såna som gillar björkar som ska bli min förberedelselektyr.  

Leni är ett sockerhjärta slank visst med i beställningen också av bara farten. Svårt att motstå Adbåges fina böcker, speciellt när det är rea.

Men! Hur var det nu? "Ett impulsköp gör ingen sommar". Nä. Kanske "Där impulsköpen går in går vettet ut." Nä, det känns inte bekant. "Ett impulsköp om dagen är bra för magen." Ja, så måste det vara.

Zippen målar musik (men inte hemma hos oss)

Räcker det att en barnbok underhåller, eller kan vi förvänta oss mer av den?

I Zippen målar musik träffar vi pojken Zippen och hans syster syrran som gör musik och dansar tillsammans. Handlingen är berättad rakt-på-sak: Zippen dansar och blir glad, ritar noter och vill göra om dem till musik och blir arg när det inte går, får hjälp av syrran och då blir allt roligare. Sist i boken läser vi om olika instrument. Zippen målar musik är en del av en kommande serie och det här är första delen.

Ur ett vuxenperspektiv är boken evinnerligt tråkig. Färgbilderna känns gråa och tillför inte så mycket till berättandet, estetiken liknar den som finns i tecknade serier likt Dennis från 80-talet. Texten känns pratig och banal, samtidigt som ett komplext begrepp som noter har en central roll i berättelsen.

Jag saknar finurliga bilder som hos Sven Nordqvist, vacker estetik som hos Emma Adbåge, rim och lek med ord som hos Lennart Hellsing, eller en mer komplex handling som belyser barnets hela känsloregister, likt de berättelser vi hittar i Pija Lindenbaums barnböcker. Zippen målar musik är varken mer eller mindre än en berättelse om en pojke som dansar och skapar musik med sin syster.

Dottern verkar emellertid inte ha något emot boken. Hon lyssnar, diggar med när Zippen dansar och pekar igenkännande på olika instrument medan vi läser.

Jag inser att det är kulturelitistiskt snorkigt att såga den här barnboken. Precis som jag som barn storälskade de glättiga Disney-barnböckerna kan säkerligen de flesta treåringar tycka om Zippen. Det är jag som vuxen som inte gillar barnböcker som inte erbjuder djup, finurlighet eller bilder som är vackra för ögat. Det räcker inte att barnböckerna bara underhåller, tycker jag. Vad tycker du?

Ålder: 3-6 år
Författare: Linda Palm
Illustratör: Jessica Lindholm 
Förlag: Idus förlag (recensionsex.)
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Bokmärket och läslusten

Läslust går ibland genom ett fint bokmärke som det här. Men det visste ni säkert redan.

Visst ska väl de här ungdomarna vinna?

Litteraturen möter verkligheten under våren 2013. Mina elever ville att romanläsning skulle vara levande och att arbetet med att skriva texter kopplade till romanerna skulle vara kreativt. Därför startade vi bloggen REPORTAGE: STHLM.

På REPORTAGE:STHLM kommer litteraturens Stockholm möta verklighetens i text och bild. Eleverna kommer att läsa Stockholmsskildringar och göra reportage från de delar av staden som litteraturen beskriver. Är Per Anders Fogelströms Södermalm sig likt idag och vad skulle Elin Wägner säga om dagens Norrtull?

I slutet av mars publicerar eleverna sina reportage på bloggen och då kan ni se vad vi de fram till. Redan nu kan ni läsa om elevernas tankar runt romanerna och dessutom kan ni rösta på att REPORTAGE: STHLM ska bli årets vinnare i den nationella tävlingen Webbstjärnan. Visst är de värda ett pris? Seså, klicka er vidare till omröstningen på Webbstjärnans hemsida nu. Bläddra ner bland kommentarerna. Hitta REPORTAGE: STHLM och tryck gilla. Klart!

Han tänkte på dem som färger

Även om innehållet i Johanna Thydells novell "Han tänkte på dem som färger" är tänkvärt, berör det inte.

Berättelsen beskriver en pojkes sätt att hantera mammas död. Thydell verkar vilja fånga svårigheten i att få ta för mycket ansvar för tidigt, hur relationer till vänner och kärlek skakas om från grunden när man inte har en adekvat vuxen att lita på.

I "Han tänkte på dem som färger" finns en melankoli som jag som läsare inte riktigt förstår eller relaterar till. Sorgen beskrivs och är närvarande, men den går inte under huden, blir inte min. Kanske är det för att språket i novellen är ryckigt. Ofullständiga eller korta meningar staplas på varandra och objekt radas ofta upp klumpvis, vilket skapar en distans i berättandet. Thydell når inte fram till mig. Kanhända är det så att berättelsen kräver romanens utrymme för att kunna berättas på bästa sätt. Berörande är det i varje fall inte.

Johanna Thydell läser själv sin novell, men trots författarens egen inlevelse och tolkning lyfter inte berättelsen, det är bara erbarmligt tråkigt alltsammans: omslag, text och uppläsning.

Utgivningsår: 2011
Förlag: Novellix
Lyssna via Storytel, 
Köp den, exempelvis via Bokus (1 krona som e-bok!) eller Adlibris

Tidningschock!

I senaste numret av Egoboost Magazine kan du läsa ett reportage om - trumvirvel - MIG. Jag erkänner att det är ganska otippat, men likväl sant.

Tydligen är jag i synnerhet, och lärare i allmänhet, en del av samhällets cement och det är värt att skriva om.

Note to self: Ska hädanefter alltid bära runt på en bunt papper, det ser ju döproffsigt ut.

Psykologer läser Var det bra så?

I torsdags 14/3 var det återigen dags för Psykologer läser böcker på Kulturhuset. Denna gång hade psykologen och författaren Jenny Jägerfeld satt tänderna i Lena Anderssons Var det bra så? tillsammans med psykoterapeuten och sexologen Linn Heed Ackerfeldt.

Var det bra så? handlar om Lotta Svensson och hennes klasskamrater som växer upp i den fiktiva förorten Stensby under 70- och 80-talet. Den sociala hackordningen på skolan är stenhård, alla vet vem som är populär och vem som inte är det. Ett verbalt, socialt och till och med fysiskt krig utkämpas mellan klasskamraterna, allt för att förstärka den egna positionen eller för att inte hamna lägre än vad man redan befinner sig.

Förutom högläsning med inlevelse bjöd psykologerna på intressanta diskussioner om innaför- och utanförskap, ensamhet och psykologisk överlevnad. Heed Ackerfeldt menade att man kan läsa Var det bra så? som en studie i försvarsmekanismer och beskrev förnekande, intellektualiserande och kompensation med hjälp av exempel från boken. Jag antecknade givetvis flitigt under hela genomgången. Var det bra så? är utan tvivel en bok att använda i psykologiundervisningen.  

Eftersom Var det bra så? till stor del utspelar sig i skolmiljö kom vi att diskutera denna i det gemensamma samtalet efter psykologernas genomgång. Jägerfeld menade att arbetet som skolpsykolog ofta kunde kännas som att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår, att de strukturella problemen ofta är en viktig del av individens problem, precis som i Lotta Svenssons fall. 

Jag undrade om Jägerfeld och Heed Ackerfeldt, i egenskap av psykologer som arbetar med unga människor, kunde se något vi i skolan kunde förändra på strukturell nivå. Jägerfeld betonade då vikten av att inte ha för många elever i varje klass, något hon tidigare också skrivit om i Modern Psykologi. Hon uttryckte också en frustration över att politiker och andra makthavare sällan verkar ta hänsyn till de forskningsrön som presenteras runt psykisk hälsa i skolan. Heed Ackerfeldt betonade hur ett samtal (som det mellan Lotta och SYO-konsulenten) kan göra stor skillnad i en människas liv.

Psykologer läser böcker sker i samarbete med tidningen Modern Psykologi och Psykologförbundet. Vid det här tillfället samarbetade man även med Stockholm läser. Vill du hålla koll på vilka böcker psykologerna läst eller när de ses härnäst är det bara att trycka gilla på deras facebooksida. Nästkommande böcker på tur att diskuteras är Cirkeln, Eld och Zlatan-biografin. Kommer ni, eller?

Att göra visitkort

Jamen, hörrni, att göra visitkort via moo.com var så kul att jag pysslade med det en halv eftermiddag. I ärlighetens namn fick jag lite hjälp av min photoshopkunniga make också. Hur som haver: tack för tipset Ingerun och Anna! Nu väntar jag ivrigt på resultatet; i april kommer mina minikort. 

Knapp och visitkort är nu alltså fixade. Har ni fler tips inför bokmässan?

Frances (del 3)

När jag behöver en injektion läslust är inget som en fin serieroman och den finaste jag läst i år är utan tvivel Frances.

Frances (del 3) var allt jag önskade mig, ett värdigt avslut på del 1 och 2 som jag tidigare skrivit om här.

Att Joanna Hellgren kan måla så många streck i en bild fascinerar mig oändligt. Likaså är berättelsens fåordighet en lisa för en som annars läser i högt tempo. Den här romanen kommer jag att komma tillbaka till igen.

LÄS nu, bara. Gör det.

Utgivningsår: 2012
Förlag: Ordfront
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Veckans ord: paketlycka

Paketlycka är att få Christin Ljungqvists nya bok Fågelbarn hem i brevlådan när man (läs: jag) är i lite allmänt behov av något stärkande. Tack Gilla för den fina presenten!

Författarkväll med Books & Dreams

Jag var i måndags inbjuden till Books & Dreams författarkväll där Jonas Hassen Khemiri, Jenny Åkervall, Elsa Billgren, Michael Nyqvist, Catharina Ingelman-Sundberg och Gunilla Bergensten berättade om sina senaste böcker och sina författarskap.

Förutom goodiebagen var behållningen av kvällen utan tvivel Jonas Hassen Khemiri. Karln sa så många kloka saker att jag vill spara hans ord i kinesiska lyckokakor eller skriva ut dem och klistra upp på citattavlan (jag visserligen inte äger).

Bland annat sa Khemiri att det är taskigt mot boken att läsa den när man inte är på humör för den, och han beskrev att Jag ringer mina bröder är en bok om hur det är att leva i andras blickar. Khemiri framhöll att det är de korta, förtätade romanerna som stannar kvar och lyfte fram Aura av Carlos Fuentes och Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist som personliga favoriter. De knappar jag in i önskelistan genast.

Eftersom ingenting varar

Om du aldrig någonsin kommer tillbaka, har jag hunnit ge dig tillräckligt med kärlek? Har jag tagit mig tillräckligt med tid för att se på dig, lyssna på dig, se dig växa, förundras över dig? Har du fått tillräckligt med klappar på kinden, tillräckligt med pussar? Har vi skrattat tillräckligt tillsammans? Bara ingen har gjort dig illa.

Jag gråter en nästan bottenlös gråt när jag läser Laurence Tardieus kortroman Eftersom ingenting varar. Om det är moderskärleken som värker eller om det är Tardieus förmåga att skildra mänsklig sorg, förtvivlan och försoning som berör mig törs jag inte svara på, men det kan kvitta. Eftersom ingenting varar är en brutal käftsmäll som väcker mig ur vardagsledan, får mig att sluta bry mig om gråvintern och gnälla om hög arbetsbelastning, en roman som ropar åt mig att ta vara på min tid med dem jag älskar.

Geneviève och Vincent har förlorat sin dotter Clara när hon var åtta år, flickan försvinner och hittas aldrig. I början av romanen förstår vi att paret efter Claras försvinnande gått skilda vägar, men att de nu ska mötas igen efter femton år isär. Vi får också veta att Geneviève är döende.

Berättelsen skildras ur bådas perspektiv i tre separata kapitel, genom Vincents tankar i nutid och Genevièves dagbok från tiden då Clara försvann. Det sista kapitlet skildrar parets återförening. Romanens storhet är hur Tardieu fångar sorgen och försoningen i ett vackert och avskalat språk:

Kanske har du tänkt att jag under de här sista åren har "sörjt färdigt", som man säger. För att du, du kanske har vunnit slaget över smärtan. Men jag har inte ens fört striden. Jag har inte haft modet. Jag har nöjt mig med att leva med min smärta, som med en oönskad följeslagare som man är tvungen att bo ihop med. Jag har aldrig accepterat. Aldrig. För mig är hon fortfarande levande någonstans. Vi har förlorat henne, men hon har inte förlorat.

Eftersom ingenting varar lyckas skildra styrkan och storheten i försoning och mänskliga möten. Mitt i sorgen är det VACKERT. Just detta berör mig allra mest när jag läser. En roman med en handling som den i Eftersom ingenting varar kräver en författare med tillgång till orden som kan rymma stora mänskliga känslor utan att banalisera och skapa schabloner. Laurance Tardieu har orden.  

Förlag: Oppenheim (recensionsex.)
Utgivningsår: 2012
Köp den, exempelvis via Bokus, Adlibris eller Fritz Ståhl

Borttappad

Under en lunch på stan läste jag Shaun Tans Borttappad och det var en fin påminnelse om att jag borde lyfta blicken och se mig omkring emellanåt.

Kanske genast.

Men bland skatterna i Tans universum är Tales from outer suburbia fortfarande min absoluta favorit ändå.

Mina mest lästa inlägg

Vilka är dina populäraste inlägg? Denna söndag betraktar jag mina tre mest lästa inlägg i bloggens historia och fascineras.

Min recension av Femtio nyanser av honom har till dags dato har visats 1202 gånger (and countning). Suget efter att läsa om denna roman verkar omättligt. Jag noterar också att många vill läsa om vilken läsplatta man ska välja. Att marknaden för läsplattor ÄR svår att sondera är jag den första att skriva under på. Mest förvånande på topp-tre-listan är emellertid att mitt inlägg om Jenny Hellströms mönsterbok Sy! Från hood till skjortklänning fått så många läsare. Antingen är suget efter mönsterböcker större än jag inbillar mig, eller så är det väldigt många som gillar Hellström lika mycket som jag.

Det här är bloggens mest populära inlägg:
Femtio nyanser av honom
Vilken läsplatta ska jag välja?
Jag saknar dig, Jenny

Råd från bokmässeveteranerna

Som bloggambassadör för Bokmässan i Göteborg i september 2013 tar jag givetvis mitt uppdrag på största allvar.

När ambassadörerna träffades för första gången i Göteborg i mitten av februari fick jag lära mig bokmässeveteranernas knep. Några av dem i alla fall. Det är bara lite drygt ett halvår kvar till själva mässan, gott folk, alltså måste tipsen omsättas i praktik.

Råd 1: Skaffa knapp att ha på dig på Bokmässan så att andra bokbloggare känner igen dig på avstånd. 

Check! Fixade den här stiliga knappen (45 mm) via Fat Statement för 10 kr + frakt. Blev mycket nöjd med resultatet.

Råd 2: Ordna visitkort att dela ut till förlag och bokbloggare på Bokmässan eller när helst andan faller på. 

Någon som har bra tips om hur visitkorten ska se ut och var jag skaffar mig dem?

Bilderna är i varje fall fina

Efter att ha läst om mina och makens gamla Elsa Beskow-böcker Tomtebobarnen, Sagan om Gnällmåns och Hattstugan kan jag konstatera att det faktiskt hänt en del med könsrollerna och synen på barn i det här landet sedan mitten av 1900-talet. Eller vad säger du?

 

  

 

För gammal för Wallflower

Stephen Chboskys The perks of being a wallflower (1999) eller Wallflower som den kommit att heta i den svenska översättningen har väl i det närmaste blivit en kultbok, men jag inser att jag borde läst den när den kom ut, inte när jag blivit 30+.

Boken handlar om Charlie som nyss börjat high school och skriver brev till en för läsaren okänd adressat, där han berättar om sådant han grubblar över. Vi förstår ganska snabbt att Charlie är en wallflower, en person som iakttar, snarare än deltar.

Efter att ha läst ut Wallflower förstår jag varför den blivit omtyckt. Charlie är en person att tycka om. Hans strapatser och grubblerier har både skärpa och naivitet, vilket gör honom väldigt charmig.

För egen del blir Wallflower lite utav en axelryckning. Jag tror dessvärre att jag blivit för gammal för Charlie. Emellanåt tänker jag att språket i boken är för barnsligt för en fjortonåring, men det är kanske precis vad det inte är. Hade jag läst boken när jag gick på högstadiet hade jag förmodligen storgillat den. Nu tänker jag, likt en tant i galoscher, att jag har blivit allergisk mot den typ av psykologiska förklaringsmodeller som boken erbjuder (jag tänker på slutet och hur det förklarar varför Charlie är som han är).

Kort och gott: Det är nog dags för mig att bita i en mustig, svårläst roman i Hc-hyllan nu så att jag slutar gnälla.

Förlag: Gilla böcker (recensionsex.)
Utgivningsår: 2013 på svenska
Köp den, exempelvis på Bokus, Fritz Ståhl eller Adlibirs

Tre reafynd

Jag har varit i Skåne några dagar, hälsat på familjen, lärt dottern att paket i plural heter pakeitor och visat henne hur våren ser ut. Vid sidan av dessa äventyr gick jag också på bokrean. Jag VET att jag tidigare gnällt om att jag tappat köplusten, men missnöjet gick helt enkelt över när jag spankulerat omkring på Akademibokhandeln i Lund ett slag. Så kan det också gå.

De litterära skatter som fick följa med hem från rean var Emma Adbåges Lenis Olle, Albert Camus Främlingen och Älskaren av Marguerite Duras. Alltihop för mindre än tvåhundra riksdaler. Gott så.

Frances (del 1 & 2)

Om det finns en genre för varje berättelse är det uppenbart att Joanna Hellgrens berättelse om Frances ska berättas som en serieroman.

Hellgrens vackra, lågmälda bilder berättar mer än ord och dialogerna är få, bilderna får mestadels tala för sig själva. Hon utnyttjar tecknandets potential och berättarkraft så väldigt fint. Det är som om jag får betrakta lite på håll vad som händer, jag skrivs aldrig på näsan och måste ta mig tid att läsa långsamt.

Frances är en trilogi och i första delen har den lilla flickan Frances just förlorat sin pappa under oklara omständigheter och flyttat in med sin faster i staden. I andra delen får vi veta mer om Frances föräldrar och om hennes försök att passa in i sin nya verklighet hos fastern. I del tre hoppas jag att mer av Frances bakgrund ska nystas upp och att hon ska finna sin vrå i världen.

Jag blev sugen på att läsa om Frances efter att Marcusbiblioteket hyllat Frances (del 1 och 2) och efter att Kristina Lindquist på DN hyllat Frances (del 3). Nu sällar jag mig till hyllarskaran: del 3 är redan beställd.

Förlag: Galago
Utgivningsår: 2009, 2010
Köp dem, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Jag ringer mina bröder

Våra grundläggande uppfattningar om världen och om oss själva styr våra observationer och tolkningar så att vi hela tiden får dem bekräftade. Om jag exempelvis har bilden av att världen är orättvis och full av förtryck så kommer jag ständigt att hitta nya exempel på det. Detta fenomen kallas psykologisk konservatism.

När jag läser Jonas Hassen Khemiri Jag ringer mina bröder tänker jag att det är en studie i psykologisk konservatism och bilden av invandrare. Huvudpersonen Amors bild av sig själv verkar många gånger lika psykologiskt konservativ som omgivningens, tycks Khemiri vilja säga.

Khemiri belyser och leker med bilden av vad en invandrare är genom att skildra den unge invandrarkillen Amor och människor i hans närhet. Berättelsen tar avstamp i terrordådet på Drottninggatan och beskriver hur Amor hanterar det faktum att terroristen var invandrare som han. 

Att lyssna på när Hamadi Khemiri läser Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder kan jag varmt rekommendera. Hamadis inlevelse när han läser dialogerna mellan Amor och vännen Shavi är utan motstycke. Berättelsen var snabblyssnad och tänkvärd.

Utgivningsår: 2012

Förlag: Bonnier Audio

Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Semesterläsning

Mellan Stockholm och Lund finns lästid. Jag har hittat den!

Pocketshops svårsålda

Facebookuppdatering från en vän till mig vittnar om att Pocketshops säljknep verkar lyckade:

"För två veckor sedan kunde jag inte motstå en hylla i Pocketbokhandeln - den var märkt "Svårsålt". Lysande säljknep! Nu har jag njutit i två veckor av Jorge Luis Borges och Ludvig Igra. Snart dags för en ny raid!"

Vårt bedrägliga självbiografiska minne

Det vi minns om oss själva och att vi gjort behöver verkligen inte vara sant och de livshändelser vi uppfattar som viktiga i våra liv är kulturellt betingade.

I januarinumret av Modern Psykologi finns en intressant artikel om självbiografier och deras sanningshalt i relation till vårt minne och minnets uppbyggnad. LÄS! Artikeln heter  "Här är ditt liv" och är skriven av Nils Pennlert.

I artikeln förklarar Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet (och min före detta psykologilärare på universitetet, faktiskt) att varje gång vi minns något förändras minnet. Exempelvis är det så att varje gång vi plockar fram ett minne binder vi om det, alltså skapar nya kopplingar till minnet. Är vi ledsna när vi minns något kan vi exempelvis binda in dessa känslor med minnet.

Det självbiografiska minnet verkar också vara en kulturell skapelse. De händelser vi minns som viktiga finns inskrivna i vårt life script, vårt livsmanuskript, vars ramar skapas redan i barndomen där olika händelser (den första kyssen, studenten, giftermål) förväntas hända.

Litteraturvetaren Ingrid Elam gör också jämförelser av självbiografier från antiken till idag i artikeln och beskriver likheterna mellan självbiografier från olika tider. Exempel på motiv som återkommer är mannens första ensamma tid i storstaden eller författaren som återvänder till barndomshemmet för att röja upp efter att ena föräldern dött eller hur kvinnor måste avvisa de befintliga föreställningarna om hur en kvinna ska vara innan de kan hitta sitt eget jag.

Du som planerar att ge ut en självbiografi har alltså en del att tänka på.