torsdag 31 maj 2012

Den otroliga historien om det jättestora päronet

Den otroliga historien om det jättestora päronet av danske Jakob Martin Strid är en förträfflig bok. Jag, maken och dottern har redan läst den flera gånger. Visserligen förstår dottern (antagligen) inte mycket av handlingen, men bilderna är detaljerade och spännande också för en ettochetthalvtåring. 
Historien är fantasifullt skildrad, en odyssé till Den mystiska ön. Vi får följa kompisarna Mitcho och Sebastian som tillsammans med Professor Glykos söker Solköpings försvunne borgmästare, en resa som går via Atlanten till den förfärliga sjödraken och nattsvarta havet. Bland persongalleriet finns  den arge viceborgmästaren Kvist, eremiten Odysseus Karlsen, ett gäng pirater och Doktor Pibbenib. (Jag har, som bekant, en fäbless för Danmark och danska språket. Även om du inte delar den, måste du hålla med om att Doktor Pibbenib är ett fantastiskt namn). Det är oändligt trivsamt att läsa och jag upptäcker nya saker varje gång jag plockar upp boken. Inte minst är det de välgjorda akvarellerna som gör berättelsen. Jag minns barndomens bilderböcker med finurliga detaljer (ritade av Sven Nordqvist eller Jan Lööf) och den attraktionskraft de hade och tänker att det här är precis en sådan bok. Den otroliga historien om det jättestora päronet är en definitiv keeper, en bok jag ser fram emot att läsa många gånger till.

tisdag 29 maj 2012

Forma Books Blog Award

Vid det här laget har vi väl alla röstat på våra favoritbloggar i FORMA BOOKS BLOG AWARD. Om inte är det dags. Jag har nominerat en favorit och hoppas i smyg att någon ska nominera mig också. Sätter en slant på att Enligt O eller Lyrans Noblesser tar hem priset i år, men man vet ju aldrig.

Må bästa blogg vinna!


Stad i världen

Stockholm, Stockholm, stad i världen. 
Stockholm, Stockholm - världens stad.

Jag har dragit ut på läsandet av Per Anders Fogelströms sista del i Stad-serien, Stad i världen. Vill inte att berättelsen ska ta slut. Fogelströms böcker personifierade kärleken till min nya hemstad, gjorde att den växte. När jag nu närmar mig det oundvikliga slutet kan jag visserligen se igenom hantverket, hur Fogelström vävt samman sin historia med historiska händelser och skapat sina karaktärer för att belysa fenomen i tiden. Men, inte gör det berättelsen sämre. Snarare tvärtom. Han visste vad han gjorde, Fogelström, och han gjorde det bra.

Älskar Fogelström, älskar Södermalm, älskar Stockholm. Det är fint så.



måndag 28 maj 2012

Lacrimosa lottas ut!

Jag har börjat på Lacrimosa tre gånger nu. Tre gånger. Det är ändå ganska många, får man säga.  Boken är snygg (yta spelar ju, som vi alla vet, roll), anspelar på Almqvists Drottningens juvelsmycke (som jag älskar) och välskriven. Det finns inget att klaga på, inget alls.

Ändå sitter jag här och skriver en recension som inte är en recension, för jag har ännu inte läst klart Lacrimosa. Kanske är det för att jag - oturligt nog - blivit avbruten i läsningen som det går så förbaskat trögt. Kanske är den inte intressant, trots allt. Kanske har jag problem med nästan-sanning och Almqvist i huvudrollen. Läslusten är i alla fall bortom räddning nu, jag har gjort konstgjord andning och hjärtmassage. Jag lägger ner Lacrimosa och tar upp Fallet med de försvunna böckerna och hoppas på en roligare läsupplevelse.

Men, jag undrar, tror du att Lacrimosa är något för dig? Skulle nämligen gärna bli inspirerad och få läslusten tillbaka. Jag råkar dessutom ha två exemplar av boken och ger gärna bort det ena om du skriver och berättar vad tyckte om boken efteråt (på din blogg, i ett mejl, i en kommentar på min blogg). Skicka mig din mejladress eller skriv en kommentar nedan senast 3 juni, så är du med i utlottningen av ett exemplar. Och du, tipsa gärna en vän eller två om du inte vill ha boken själv, men känner någon som kanske vill.

söndag 27 maj 2012

Mors dag

Jag hade liksom glömt att Mors dag också är min dag. Överraskades med biljetter till Ibsens "Ett dockhem" på Dramaten och frukost på sängen. Lyxen!

lördag 26 maj 2012

Bytt är bytt

Lämnade min kasse böcker i skolan på bokbytardagen och såg att flera av dem fick nya hem. Själv la jag vantarna (det är ju sommar!) beslag på Kadefors Borta bäst och känner mig väldigt nöjd med det.

fredag 25 maj 2012

Stora Bokbytardagen!

... ska givetvis firas. Jag tar med mig ett gäng utlästa godingar till skolan och hoppas på att få någon spännande bok i utbyte. Mest hoppas jag emellertid på att mina gamla böcker ska väcka läshunger hos någon annan. Hoppas, hoppas, hoppas!

måndag 21 maj 2012

Jag är kär i Shaun!


Vem har sagt att bilderböcker är för barn? Inte jag i alla fall. Efter att ha läst månadens Edit-bok Tales from outer suburbia av Shaun Tan är jag i alla fall helt förbaskat jäkla kär väldigt förjust i Tans sätt att berätta med både bilder och ord. Det är underfundigt, tänkvärt, vackert skrivet och målat; en bok för små och stora. Poesibollen och utbytsstudenten Eric tillhör mina favoriter, men jag älskar boken i sin helhet och vill att precis alla ska läsa den. Inte konstigt att Shaun Tan vunnit ALMA-priset. Just sayin´. 

Förresten, kolla in Shaun Tans hemsida, man kan bli lycklig för mindre.

lördag 19 maj 2012

En sån där vidrig bok

Häromdagen gick jag och terriern till Långholmen där gräset är grönast och planterade oss under en bok. Med en bok. Jag läste Sonya Sones En sån där vidrig bok där mamman dör och förväntade mig högljudd tonårssorg, poetiskt vackert språk och att jag skulle få läsa mellan raderna, så som man får göra i Gunnar Ardelius ungdomsböcker. Istället fick jag humor och värme, ta-livet-med-en-klackspark och en roman uppbyggd som en lång prosadikt, där språket i sig var vardagligt och rakt på sak.

Till en början var jag nog lite besviken, det är svårt det där med felaktiga förväntningar på en bok. Halvvägs in i boken lyckades jag styra upp min bild av vad jag läste och accepterade att boken var något annat än jag trott. Först då började jag uppskatta den. Nu när boken är slut ser jag tillbaka på den med ett litet leende i mungipan och kommer att rekommendera den som en feelgoodroman, trots bokens tveklöst dystra titel.

fredag 18 maj 2012

Konsten att ragga upp ett bokprat



Inspirerad av Lyrans klassikerläsning i sommar har jag bestämt mig för att ägna sommaren åt Ulysses. När jag nu ska läsa en sådan tjock och kreddig roman är det bäst att riktigt gotta sig i den, tänkte jag. Det ultimata gottandet är ju som alla vet, ett bokprat. Bokcirkeln Edit som jag vnligtvis vänder mig till för mitt bokpratande har historiskt sett inte varit så förtjusta i tjocka klassiker, så var skulle jag hitta någon att bokprata med? Jag skickade ett brev till mina arbetskamrater: 
"Hej kollegor!

Jag gillar böcker väldigt mycket och att prata om böcker gillar jag kanske ännu lite mer. I sommar ska jag läsa James Joyces Ulysses; en dag i Leopold Blooms liv, 799 sidor Dublin. I Erik Anderssons nyöversättning, förstås. Nu undrar jag om det händelsevis är någon som är sugen på att göra det samma, och kanske bokprata om det efteråt? Jag tänker gokaffe, lyxfika och litterärt nörderi. Var ska jag hitta en likasinnad boknörd om inte i kollegiet, tänkte jag?

Sommarlovet är ju långt som ni vet. Sugen på att bokprata om Ulysses till hösten? Hör av dig!"

Man kan lita på lärare, det kan man. Tre kollegor nappade genast, kanske blir vi fler. Hur som helst, bokprat om Ulysses ska det bli - yej!

onsdag 16 maj 2012

Psssst, en hemlis!

Pssssst! Jag har en hemlis. Eller en nästan-hemlis. Jag lärarbloggar också numera. M-m. Med en helt grym kollega, dessutom. Vi reflekterar runt vårt yrkesutövande och ger varandra tips som underlättar undervisningen. Pedagogik, didaktik, lektionstips, förhållningssätt, tidsbesparande åtgärder och boktips, allt under samma tak: http://larareemellan.blogspot.se/. Kolla in, vet jag!

tisdag 15 maj 2012

Psykologer läser böcker

Jag och Edit-Lisa besökte Kulturhusets återkommande event "Psykologer läser böcker" idag. Jenny Jägerfeld (fantastisk författare och psykolog) och Allan Linnér (nya radiopsykologen i P1) diskuterade Strindbergs En dåres försvarstal med oss i publiken och jag lärde mig ett och annat om Strindbergs anknytningsmönster, rädsla att bli lämnad och om hur August Strindberg och Siri von Essen hade kunnat växa genom parterapi.

Förutom att ta in all denna kunskap om Strindbergs relationer hann jag tänka att kulturtanter är alldeles förtjusande och att jag gjorde en insats för åldersintegrationen genom att sänka medelåldern på detta event med sisådär 10-15 år.

Summa summarum, ett trivsamt litterärt äventyr med fina uppslag till psykologiundervisningen.

måndag 14 maj 2012

Niceville


Jag tror att Niceville av Kathryn Stockett har hyllats av alla jag känner som läst den. För egen del var jag inte särdeles imponerad. Berättelsen om den unga journalistaspiranten Skeeter som väljer att skildra de svarta hemhjälparnas situation i Jackson, Mississippi, är visserligen angelägen. En viktig historia. Språket är emellertid under all kritik. Det är kanske inte enkelt att översätta AAVE (African American Vernacular English) till svenska, men ändå. Jag tycker att historien är förutsägbar, att den inte riktigt lyfter eller fångar något nytt och flera av karaktärerna känns som stereotyper. Det är för svartvitt.

Halvvägs genom boken var jag villig att se filmen istället för att läsa klart (När har det någonsin hänt förut?), jag tror att filmen kan vara riktigt bra, bättre än boken. Kanske kan en skicklig regissör skaka liv i de scener som inte riktigt når ett djup i boken och så slipper jag läsa översättningen som skaver. Dessvärre fanns den inte att hyra på iTunes än, så jag väntar och bidar min tid. Förmodligen mellanlandar romanen Niceville i skolans bokbytarhylla inom kort, innan den tillslut får ett kärleksfullt hem hos någon som verkligen uppskattar den. Gudarna ska veta att det inte är jag.


söndag 13 maj 2012

Bokpaket!


Häromdagen kom James Freys nya roman Sista testamentet i ett tjusigt paket från Gilla Böcker. Jag har inte läst de tidigare romanerna av Frey, men det kanske är dags?  Bokpaket är i alla fall de bästa paketen och lyckan stor.

onsdag 9 maj 2012

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?


Björn Sortlands roman Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? har stått i min bokhylla ett par år. Oläst. En av de få hyllvärmarna jag haft, faktiskt. Jag har liksom vetat att jag skulle gilla den, men ruvat på ett riktigt bra lästillfälle. Några år efter inköp kom det så, lästillfället.

Jag tror att jag fick boktipset av min vän Beatrice som sa att jag borde gilla den eftersom jag älskade Gunnar Ardelius bok Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Visst hade hon rätt. De liknar varandra på många sätt, de är exempelvis båda korta, poetiska böcker om ungdomskärlek. 

Sortlands bok skildrar kärleken mellan två unga där hon vet att hon snart ska dö. Hur Sortland kan göra boken så vacker och varm trots det obönhörligt sorgliga slutet är för mig obegripligt, men lika fullt ett faktum.

Jag har redan gett bort mitt exemplar av boken till någon som jag hoppas också ska tycka om den, det är en bok jag vill att alla ska få läsa.

PS: Ser du var bilden är tagen?

måndag 7 maj 2012

Det stora klivet ut ur August-garderoben

Jag är ju med i Jessicas Strindbergutmaning. Jag trodde att det skulle bli enkelt det här, jag är ju ändå svensklärare. Jag borde vältra mig i Strindberg detta år. Jag borde höja honom till skyarna, ha maratonläsning av Strindberg-verk och se varenda uppsättning av Strindberg-pjäser på Dramaten. 

Av allt detta: intet.

Jag har dock läst om "Ett Dockhem" (Novellixformatet med marmorerat papper fick mig på fall) och jag har läst novellsamlingen Ett ark papper. Med tanke på att samlingen innehöll FLERA texter (Jag minns det som att det räknades, eller hur Jessica?) anser jag mig härmed klar med min utmaning. Jag har ju också börjat på En dåres försvarstal. Det måste ge någon slags kredd i Strindberghimlen.

Så här halvvägs in på Strindbergåret känner jag alltmer att jag måste komma ut ur garderoben: jag gillar inte Strindberg. Jag tycker att hans böcker är tråkiga. De har ett kulturellt och historiskt värde - ja. Men i min värld, som trots all sin glans innehåller tillräckligt med tråkigheter, läser jag hellre något annat. Jag orkar inte ens recensera det jag läst för att jag tycker att det det karln skriver är så självgott inte orkar.

Jessica, jag vill inte gör dig besviken. Jag gillade initiativet med utmaningen och jag tycker att det är skönt att ha tagit det stora klivet ur ur Strindberg-garderoben. Det får vara gott så.

torsdag 3 maj 2012

Dygdens glädje - en angelägen historia

Det händer ibland att jag läser en bok som skakar om mig och får mig att se på världen med nya ögon. Johan Wennströms bok Dygdens glädje är en sådan. I Dygdens glädje målar Wennström upp bilden av ett samhälle där vi blivit alltmer vilsna. Genom att summera de viktigaste tankarna runt det stora (och växande) forskningsfältet positiv psykologi väcker han en slags samhällskritik - finns det något i vårt moderna samhälle som utgör grogrund för psykisk ohälsa?

Svaren som levereras är skakade läsning om hur sannolikheten att drabbas av depressionerna ökar dramatiskt om du är ung idag, om hur vi blivit alltmer narcissistiska, saknar moralisk vägledning (dygderna!) och om hur våra mänskliga skyddsnät - det nära sociala sammanhanget och den täta gemenskapen - försvunnit ut ur våra liv. Vi ser oss som offer och har slutat uppskatta det vackra; film, musik och konst vältrar sig i svårmod, psykisk sjukdom och elände.

Nog är det så att boken satte ord på något jag känt och anat, det är något fel med vårt samhälle om människor mår så dåligt, fastän vi har det så bra. Wennström ger också förslag på hur vi ska vända den negativa trenden och visar bland annat på dygdens glädje, att hitta tillbaka till de dygder (exempelvis ödmjukhet, måttfullhet och godhet) som redan de antika romarna pekade ut som viktiga för oss, och att leva efter dem kan vara en hjälp på traven.

Psykologi är utan tvivel ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, jag är trots allt psykologifröken. Den här boken är emellertid en bok som angår alla. Wennström har ett vackert språk rikt på metaforer och referenser till modern populärkultur vilket gör bokens innehåll lättillgängligt, trots att det är en bok med ett komplext innehåll. LÄS!

"Vad Seligman [en av grundarna till positv psykologi] argumenterade för var att mycket av det som föregående generationer hade haft att hålla fast vid när livet prövade dem föll bort eller revs ned med början på femtio- och sextiotalet. Det vill säga just som den första generation som på åttiotalet visade sig vara känsligare för depression föddes. Kvar i bråten och byggdammet stod individen med bara sig själv att hålla i handen. Eller som sångerskan Whitney Houston sjunger i den tidstypiska åttiotalshiten The Greatest Love of All, som visar sig vara kärleken till sig själv: >A lonley place to be/I learned to depend on me.< Men att döma av den skenande depressionsstatistiken är det inte tillräckligt, vilket kanske Whitney Houstons eget liv illustrerar."

onsdag 2 maj 2012

Elva frågor

Mias bokhylla utmanade mig med elva frågor (som hon fått av Bokmilaskogen som fått frågor av Matilda som bland annat fått utmaningen av Enligt O som bland annat fått den av Boktjuven som fått den av Schitzo-Cookie som fått den av Ja, jag är lite bokskadad som i sin tur fått den av Lite socker, etc. Det är en epidemi, gott folk!) Eftersom jag är barnsligt förtjust i enkäter svarar jag gärna. Enligt utmaningen ska jag sedan skicka vidare elva nya frågor till elva personer, men det låter jag bli. Jag är för lat, helt enkelt. Här kommer frågorna från Mia:


  1. Vilken/vilka böcker läser du just nu? Jag läser Niceville, Serieromanen Couch Fiction och Verklig lycka en handbok i positiv psykologi av Martin Seligman.
  2. Vilken TV-serie skulle du vilja leva i? Jag skulle leva i Game of Thrones där alla goda män har stora skägg, dvärgar är hjältar och det finns märkliga borgar och slott. Det verkar spännande, tycker jag.
  3. Vilket århundrade skulle du vilja leva i? 1920-talet verkar fint. De har så snygga kläder då (svarade hon ytligt).
  4. Vilket fantasyväsen skulle du vilja vara? En goding, så klart. En alv, kanske?
  5. Har du någon gång blivit riktigt rädd av en bok du läst? Ja, Linda Boström Knausgårds Grand Mal tycker jag är riktigt otäck, den går under huden på mig.
  6. Har du någon gång gråtit riktigt mycket av en bok du läst? Ja, jag fulgrät till Kirre, en bok om en jourhemsplacerad pojke som jag låter mina gymnasieelever läsa i kursen Psykosocialt arbete. Sjukt sorglig.
  7. Finns det någon bok du ångrar att du läst? Det skulle nog vara Elva minuter av Coelho.
  8. Om du skulle skriva manus till en film, vem skulle du vilja regisserade den? Tim Burton, så klart.
  9. Vilken bok- eller filmkaraktär stör du dig mest på? Den där Twilight-tjejen, Bella. Get a grip.
  10. Vilket är ditt favorit-te? Ett grönt te kallat Hawaii köpt på Stockholm Tea Centre. Sjukt gott.
  11. Får man ta boken med sig in i himlen? Jadå, det går bra.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...