lördag 31 december 2011

Årets bästa (och sämsta) 2011


Med några få skälvande timmar kvar på året som var 2011 kommer den så, ÄNTLIGEN, den ack så traditionella, uttömmande och ytterst välgörande ÅRSLISTAN för 2011


  • Den bästa bok jag läst 2011: Frihet av Jonathan Franzen Det är ett föga originellt val och somliga suckar säkerligen och säger att det är ett tråkigt sådant. MEN, om jag ska vara subjektiv och jävlig måste jag erkänna att Frihet gjorde stort avtryck på mig. Det är en orgie i studiet av mänskliga drivkrafter and I love it.
  • Årets litterära överraskning: Kolka av Bengt Ohlsson Jag läste Kolka under våren och slogs av vilken fenomenal författare Bengt Ohlsson är. Han närmar sig husguds-status till och med. Efter Kolkaläsningen har jag inte missat en enda av hans krönikor i DN. Karln är fantastisk.
  • Årets besvikelse: Salome av Mara Lee Jag läste Mara Lees Ladies och gillade den skarpt. MEN, Salome var  en pinsam uppföljare. Jag behövde skämskudde när jag läste och sjukt besviken blev jag.
  • Bästa bokblogg jag läst under året: Ord och inga visor  Flera nya bokbloggarfavoriter har dykt upp i min värld under året: BokcirkusOrd och inga visor, OrdförrådetDark PlacesBokbabbel och Bokföring enligt Monika. Men tilläggas bör kanske att jag är ganska ny i bokbloggosfären och säkerligen har fler spännande bokbloggar kvar att finna. Jessica på Ord och inga visor skriver välskrivna inlägg, ofta med en bild till och alltid med en fråga att fundera över. Jag är sjukt imponerad över allt hon läser och skriver och ser fram emot att läsa mer av henne under 2012. Det gör jag förresten med alla bokbloggar jag läser.
  • Ett bokbloggarinlägg jag minns speciellt från 2011: "Bokbloggarens ABC" hos Bokbabbel.  Jag har skrattat med, blivit provocerad och tagit lärdom av mina fellow bokbloggare. MEN, Bokbabbels inlägg gjorde nog störst avtryck ändå. Underbart, roligt, huvudet på spiken, ett tidsdokument att bevara är detta inlägg. Älskar allt detta bokbloggarnörderi i bloggosfären, jag får inte nog av det.
  • Årets lärdom: Ljudböcker är inte så värdelöst, ändå Jag har spottat på ljudboken och proklamerat att den inte var för mig. Sent ska syndaren vakna och klicketiklick så hade jag ett Storytel-abonnemang och har avnjutit Mordet på Orientexpressen, När börjar det riktiga livet? och Grand final i skojarbranschen som ljudböcker bara under december.
  • Årets boktipsare: Beatrice Min vän Beatrrice tävlar om titeln hos boktipset.se, och även om hon inte verkar vinna där ror hon hem titeln hos mig detta år. Rätt ska vara rätt.
  • Årets ord: chipsmiddag. Av reaktionerna att döma är detta ett ord som gör avtryck. Och fortfarande: varje söndag: chipsmiddag.
  • Årets läsplats: Mellqvist kaffebar Litterär anknytning, gott kaffe, trivsam atmosfär. Väl värt sin titel!
Ett härligt 2011 är alltså till ända. Nu ämnar jag sörpla i mig champagne, äta snittar och oxfilé och allt det andra som hör nyårsfesten till och tänker dessutom fira min fina dotter som blir ett år på denna årets sista dag. Gott nytt år!

fredag 30 december 2011

Julklappsfesten, del 3 (sista delen)

Maken hade tagit fasta på min nyfunna kärlek till Hemingway och slagit in The First Forty-Nine Stories till mig. Jag har läst en del av dem tidigare, men flera är nya. Hemingway! Noveller! Ryktet säger att de första 49 novellerna Hemingway skrev var mästerliga, ja kanske till och med det bästa han skrivit.

Det enda tråkiga med att det nyss varit jul är att det är så långt till nästa gång, eller hur?

torsdag 29 december 2011

Julklappsfesten, del 2

Mysig mystik och en stor Gatsby i fin utgåva. Sådant gör mig lycklig ju. Svärfar hade slagit in ett tjusigt paket med The Great Gatsby (älsk!) och Lacrimosa till mig. Började på den senare igår kväll. (Faktum är att jag fick samma bok av svärmor när vi firade jul för ett par veckor sedan, så nu har jag två.) Den verkar mysig. Och mystisk. Det är en fin kombo.

Nu tänker jag lite att det vore smidigt om dygnet hade fler timmar, alternativt att sömn avskaffas så att jag kan läsa si sådär en sju-åtta timmar per dag.

onsdag 28 december 2011

Om vikten av att få med sig boken

Gick till frisören. Glömde bok hemma. Fick stirra på min decemberbleka nuna och kallprata om julrea med frisören i nästan en hel timme. Så himla onödigt.

/Dumihuvudet_79

Julklappsfesten, del 1

Jag älskar presenter, julklappar, saker inslagna i papper. Denna jul var givetvis inget undantag. I en av klapparna från maken fick jag marmeladkulor (de mångfärgade som är så svåra att få tag på) och en prenumeration på Vi Läser. Läsgodis deluxe! Min man har koll, det har jag ju sagt.

tisdag 27 december 2011

Himlen börjar här och jag är varm i hela hjärtat


Jag sa att jag inte skulle läsa något under juldagarna, men det var visst ljug för igår läste jag ut Himlen börjar här av Jandy Nelson. Jag har lät flera fantastiska ungdomsromaner på sistone (Pojkarna, Här ligger jag och blöder) men jag undrar om Himlen börjar här inte är den finaste, finaste jag läst. Det började med att Lisa läste boken och blev förtjust. Jag tänkte att den kunde vara något för ungdomarna i skolan (och mig själv, förstås). My oh my, visst var det så.

Himlen börjar här utspelar sig i Clover i närheten av San Fransisco och handlar om sjuttonåriga Lennie. I början av boken förstår vi att hennes syster Bailey plötsligt och oväntat dött av en hjärtinfarkt och Himlen börjar här berättar Lennies berättelse om hur det är att vara den som är kvar, att hantera den ofattbara sorgen och möta den stora kärleken samtidigt. Men det är också en bok om att inte våga ta plats, att stå i skuggan av sitt syskon, att älska böcker (Lennie är exempelvis smått besatt av Svindlande höjder), att sakna föräldrar, att vara sjutton år.

Det finns en otrolig värme och humor i boken samtidigt som läsaren lever sig in i den bottenlösa sorgen som Lennie känner. Dessutom finns det flera underbara personporträtt som lite grand gör boken: den excentriska blomstertokiga mormodern som bara målar gröna kvinnor, morbror Big som varit gift fler gånger än någon kan räkna och som röker marijuana för jämnan (gärna uppkrupen i ett träd). Och den musikaliska familjen Fontaine och de tre bröderna med ögonfransar så länga att ögonen inte stängs utan bara klipper, klipp klipp.

Himlen börjar här är en UNDERBAR bok. En berättelse att läsa och bli varm i hela hjärtat av.

måndag 26 december 2011

Min man har koll, förstår ni

Min man väljer alltså prosa framför promiskuösa kvinnor, för er som undrar.

söndag 25 december 2011

LÄSUTMANING: Boktolva 2012

Precis som förra året ordnar Enligt O en läsutmaning för det kommande året i form av en boktolva. Reglerna är enkla: Gör en egen lista på författare du tänkt läsa länge och läs sedan tolv av dem under 2012. Här kommer min lista!

Dorothy Sayers
Hon hajpades av Lotta Olsson i DN och sedan dess har böckerna varit svåra att få tag på. Mest vill jag nog läsa Oskuld och arsenik.

Eva-Marie Liffner 
Jag har fått Lacrimosa i julklapp och vill så gärna läsa något Almqvist-inspirerat. Och så är omslahet rackarns snyggt. Det räknas.

Laura Esquivel
I den underbara romanen Himlen börjar här läser en av karaktärerna Like Water for Chocolate. Den vill jag också läsa bara därför.

Harper Lee 
Jag skäms, men jag har ännu inte läst To Kill a Mockingbird. Det är dags! (Jag skäms för övrigt ännu mer när jag tänker på hur jag fram till nyss trodde att Harper Lee var en man.)

Alaa Al-Aswany
Stockholms bibliotek har just nu hemmet som fokus och bland böckerna att inspireras av fanns Yacoubians hus. "I Yacoubians hus blandas hyresgästernas öden med minnen från en annan tid och bilder från dagens Egypten, en smältdegel där religiös extremism och politisk korruption föder varandra, där ungdomlig entusiasm snabbt kan förbytas i ursinne, och där gamla seder blandas med den nya tiden." Jag blev sugen på att läsa, vilket förvånar mig. Det här är en bok utanför min komfortzon och sådant måste ju uppmuntras.

Lise Nørgaard 
Min pappa är besatt av Matador, tv-serien skriven av Nørgaard och jag är besatt av Danmark i allmänhet. Jag fick boktipset Volmer av Lisa i Bokcirkeln Edit. Danmark, klapp, klapp, klapp!

Tore Renberg
Det fina förlaget Gilla böcker skickade mig en feelgoodroman de trodde att jag skulle gilla, Jag reser ensam. Kanske sätter jag tänderna i den när feelgoodsuget kommer.

Bjørn Sortland
Små poetiska ungdomsromaner är jag svag för och Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? finns redan i min hylla.

Jill Bolte Taylor
Min vän Maja gav mig My storke of Insight när jag fyllde år för ett par år sedan där läkaren Jill Taylor beskriver livet före och efter sin stroke. Boken verkar väldigt intressant, men att läsa på engelska är ibland en jättetröskel för mig, TROTS att jag är utbildad lärare i engelska för grundskolans senare år. Jodå, så är det.

Sigge Stark (Signe Björnberg)
När min fantastiska farmor gick bort för många år sedan ärvde jag hennes böcker. Bland dem fanns flera tant chick-lit av Sigge Stark. En jag sparat till en regnig dag är Gränslös kärlek. Den vill jag läsa och tänka på min farmor Lotten. För övrigt gav Björnberg ut 115 (!) romaner mellan 1924-1964. Hur många minns henne idag?

Paulo Coelho
Jag är svensklärare. Jag har aldrig läst något av Paulo Coelho. Det är ju så man verkligen vill stå i skamvrån en hel eftermiddag. Veronika bestämmer sig för att dö har jag redan. (Jag fick den i födelsedagspresent för flera år sedan). Det låter inte som en vidare munter historia, men den lär vara bra.

Roald Dahl
När jag var i London i höstas panikköpte jag en bok på Heathrow (TÄNK att komma hem utan en bok!), Someone Like You. Enligt Boktipset.se är det en femma för mig.

Virginia Woolf
Jag älskade Mot fyren och Mrs Dalloway lär ju inte vara sämre.

Elin Grelsson
Var på Modernistas julbazaar och fyndade lite av varje. Bland annat Du hasar av trygghet. Den verkar mycket intressant.

Dmitrij Gluchovskij
Jag tvingade maken att avslöja slutet på Metro 2033, eftersom jag inte trodde att den var något för mig. Amen, fy vad jag ångrade mig. Nu har jag nästan glömt vad han sa och nu vill jag läsa.

Per Anders Fogelström
Jag har snart läst hela Stad-serien men Stad i världen återstår. Fina, fina Fogelström. Fina, fina Södermalm.

Pär Lagerkvist
Med Lagerkvist har jag haft några av mina största läsupplevelser och Onda sagor har jag ännu inte läst. Den vill jag läsa.

Anne Frank
Okej, jag har inte läst Anne Franks dagbok. Inte sedan jag såg den första gången i bibliotekssnurran på lågstadiebiblioteket. Jag har inte blivit färdig. Kanske ska 2012 bli året jag blir det?

Anna-Karin Palm
Faunen var obligatorisk litteratur på litteraturvetenskapen och jag tror att jag gillade den. (Visst gjorde jag det?) Hennes nya Snöängel utspelar sig i Stockholm och verkar fin. Jag vill läsa!

Karin Boye
Kallocain står på skolans svenskinstitution och samlar damm, det verkar dumt. Dags att upptäcka denna skatt, tror jag.

John Steinbeck
Ytterligare en oläst klassiker: Vredens druvor. Jag gillar ju klassiker, liksom.

Oscar Wilde
Dorian Grays porträtt finns med på 1001-listan och den är inte läst. Vad är det som hindrar mig egentligen?

Stig Dagerman
Ja, ett svensklärarhjärta slår inte sällan några extra slag när det tänker på Dagerman och så även mitt. 2012 skulle jag vilja läsa De dömdas ö.

Ernest Hemingway
Under 2011 blev jag kär på nytt i Hemingway efter att ha läst Den gamle och havet. Maken gav mig The First Forty-Nine Stories i julklapp. Till våren blir det jag, pendeltåget till jobbet och Hemingway.


För övrigt har jag en thing för jämna årtal, ja jämna tal över huvud taget. 2012 kommer att bli magiskt, alltså.

fredag 23 december 2011

God jul!

Nu när risgrynsgröten är klar och alla paket inslagna drar jag mig tillbaka ett par dagar för att rå om min familj och knarka jul som bara jag kan. Jag kommer inte att läsa en rad.

En riktigt mysig jul önskar jag er alla. Hoppas att tomten kommer med fina klappar till er och att knäcken blir så där lagom hård. God jul!

torsdag 22 december 2011

Julklapp!

Mitt fackförbund har väl inte direkt tillhört julklappsgenierna. Förra året fick vi en reflex, året innan en dåligt fungerande överstrykningspenna.

MEN, i år: presentkort på en bok! Mycket väl godkänt, LR. Men nu förtiden heter det inte MVG, utan A, förstås. Men ändå, ni fattar poängen. Jag är nöjd.

onsdag 21 december 2011

Grand final i skojarbranschen

 Jag hade inte tänkt läsa Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman. Inte för att jag inte gillar Ekman, för det gör jag verkligen, men det här med författarvärlden intresserar inte mig så särdeles. Men, oj, vad boken hajpades! Att läsa den hade jag fortfarande inte lust med, så jag valde att lyssna på den som en lite mer passiv handling än att aktivt läsa den. En slags kompromiss. Jag är helt enkelt för nervöst litterär för att kunna leva utan att tycka till om hajpen på egen hand.

Kerstin Ekmans nya roman handlar om Babba Andersson och Lillemor Troj som tillsammans skrivit en mängd romaner, eller rättare sagt: Babba har. Lillemor är istället ansiktet utåt, den vackra och verbala. Ingen känner till att det egentligen är Babba som står bakom hennes romaner. Åren går och överenskommelsen skaver och blir alltmer ett sätt att definiera dem själva. Ett lika ohållbart som självklart förbund som är givet att dras mot en Grand final.


Ekmans språk är lika briljant som alltid och romanen skildrar det postakademiska livet i Uppsala under 50-talet och livet som författare fram till idag. Men det är inte detaljrikedomen och de mustiga skildringarna som gör Grand final i skojarbranschen till en stor roman tror jag, istället är det huvudpersonernas likhet med författaren själv och hennes två författarjag, den anonyma och den utåtriktade. Läsaren kan naturligtvis inte låta bli att undra hur mycket av berättelsen som verkligen har hänt. Hur mycket av Kerstin har vi egentligen fått se?

Åsa Beckman på DN lät Kerstin Ekman kommentera tio nyckelmeningar ur boken och Ekman gav flera riktigt intressanta svar. Läs dem här.

För egen del är jag mätt på Katarina Ewerlöfs rökröst efter tolv timmar med henne i lurarna, och lite trött på skojarbranschen också, om sanningen ska fram. Mustigt och välskrivet i all ära, men nu längtar jag efter något lättsmält. Kerstin Ekman, jag bugar mig och tackar, du har visat att gammal är äldst.

måndag 19 december 2011

Atwood, Penelopiaden och kärleken till myterna


Jag snubblade på Penelopiaden av en slump, efter att vi diskuterat Atwood på bokkollot i höstas. Givetvis kunde jag inte motstå en modern roman baserad på Odysséen, jag är ju oändligt svag för grekiska myter. Har till och med läst några poäng mytologi på Stockholms universitet bara för skojs skull, men det är en annan historia.

Penelopiaden är Penelopes berättelse, om hur hon såg på sin man Odysseus, höll ställningarna medan han krigade i Troja och var vilse på havet. Tjugo år av ensamhet. Atwood gestaltar Penelopes list när hon håller friarna som vill roffa åt sig Odysseus rikedomar på avstånd och skildrar svartsjukan gentemot sin kusin, den sköna Helena. (Hon som ju var anledningen till att Odysseus måste ut i krig). Penelopiaden är en berättelse som gör Penelope levande. Jag sympatiserar med henne och ser Odysseén i ett annat ljus när jag läst klart romanen.

Det är tydligt att Atwood vill belysa annat från de grekiska myterna än de redan så rikligt hyllade manliga hjältarna i Iliaden och Odysséen. I synnerhet vill hon ge sin förklaring till Odysseus makabra dödande av de tolv tjänstekvinnor som varit Penelopes anförtrogna. Var Penelope gudinnan i en kvinnokult?

Det verkligen briljanta med Atwoods roman är att hon låtit den döda Penelope föra fram sin berättelse från dödens rike, Hades. Härifrån kan hon kan göra paralleller till modernt liv så som det ter sig för oss och ge förklaringar till sådant i myterna som är otydligt, vilket kastar nytt ljus över redan välkända händelser.

Penelopiaden är en av flera böcker i The Myth Series där hyllade författare från mer än 35 olika länder återberättar en valfri myt i personlig tappning. Bland författarna finns bland annat Klas Östergren, Alexander McCall Smith och Philip Pullman. Herregud, jag är så sugen på att läsa dem att jag måste kosta på mig ett utropstecken! Jag förstår inte hur jag INTE har kunnat veta om att den här litterära skatten finns. 

Är det möjligtvis någon som läst romanerna i mytserien och kan tipsa om var jag ska börja härnäst?

Själ och kropp, en bok om motionens förtjänster


I Friskis och Svettis-tidningen tipsades det i senaste numret om Själ och kropp av Jill Taube och jag tänkte genast att den kan vara något att insipreras av i undervisningen på samhällsprogrammet med beteendevetenskap som inriktning, alltså det gymnasieprogram där jag undervisar till vardags.

Psykiatern Jill Taube förklarar med lättbegriplig svenska varför motion gör att vi mår bättre och hon hänvisar till adekvat forskning och egna belysande exempel boken igenom. Jag hittade definitivt matnyttiga avsnitt att använda i skolans värld, men väldigt lite var nytt. Jag har hört det mesta om vardagsmotionens och långpromenadernas vinster förut, helt enkelt. 

Bokens förtjänster ligger nog egentligen inte på redovisningen av motionens förtjänster så mycket som på Taubes vilja att inspirera till mer av motion på recept. Förmodligen skulle många med förskrivningsrätt inom vården kunna (och behöva?) läsa och inspireras av boken. Det skulle vi ju alla tjäna på: färre sjukskrivningar och fler välmående människor i vårt land känns ju liksom helt rätt. Så, vårdfolk: LÄS och inspireras!


söndag 18 december 2011

Julklappsskatten i det gröna paketet


Alltså, man måste älska det här julklappsbytet som En bok om dagen håller i, det måste man. Under högtidliga former öppnade jag de åtta (!) fina julklapparna som gömde sig i mitt gröna paket.

Den första boken, Montecore av Jonas Hassen Khemiri, är en av julklappsvännens favoritförfattare och stockholmare precis som jag. Det är en bok jag klämt på ett par gånger, men aldrig blivit färdig till att läsa. Ska bli kul att sätta tänderna i den!

Den andra boken Det är 1988 och har precis slutat snöa av Sigge Eklund är en barndomsskildring som utspelar sig i slutet av 80-talet. Kanske en av generationsromanerna jag söker efter med ljus och lykta? Spännande!

I paketet gömde sig också te, choklad, block och penna, små julgransprydnader, en reflex i forma av Lilla My och en kalender. Min julklappsvän hade utan tvivel koll på vad det är jag gillar. Teet och chokladen slukar jag innan ni hinner säga god jul och konsumtionen av block och penna är mitt svåraste missbruk näst efter koffeinintaget. Kalendern får följa med till jobbet där den kommer att komma väl till pass. Så, TUSEN TACK, kära julklappsvän för allt fint, roligt och välgenomtänkt. Jag tror nog dessutom att jag klurat ut vem du är. Visst är det du Mia?

För övrigt kan jag meddela att nära nog alla i familjen gladde sig åt julklapparna i det gröna paketet. Terriern gick direkt på själva moderpaketet, medan dottern verkade mycket nöjd med att göra bekantskap med Lilla My. Maken är förmodligen så pass god att han nöjer sig med att resten av familjen mår gott. I annat fall kan han få smaka LITE av det chokladgoda, så ska väl julfriden vara ett faktum.

God jul alla julklappsbytare!

När en julknarkad hjärna försöker läsa The Sense of an Ending


Gjorde ett småtappert försök att läsa Booker Prize-vinnaren Julian Barnes The Sense of an Ending igår. Den verkar inte så tokig, men min hjärna har definitivt julknarkat för mycket och därmed tappat förmågan att läsa engelsk text med flyt. Jag väntar in den svenska översättningen, helt enkelt. Men snygg, det är den i alla fall. Eller hur?

lördag 17 december 2011

När börjar det riktiga livet?


När Fredrik Lindströms första novellsamling Vad gör alla superokända människor hela dagarna kom ut som pocket 2002 läste jag och gillade. Nu har en ocean av tid flutit förbi och jag kände mig osäker på om jag skulle gilla När börjar det riktiga livet?

Det är Fredrik själv som läst in ljudboksversionen jag lyssnat på och det förhöjer upplevelsen. Ja, det är riktigt mysigt att promenera Stockholm runt med Lindström i öronen. Hans noveller är små rara anekdoter om livet runt trettio och igenkänningsfaktorn är stor. Människorna i Lindströms noveller är oroliga för att inte hitta den rätta soffan, samlar udda strumpor, funderar över döden och hantverkare. Det är småputtrigt, lite neurotiskt och mycket trivsamt.

På många sätt är novellsamlingen ett tidsdokument, precis som Ljust & Fräscht-boken han skrivit tillsammans med Henrik Schyffert och det gillar jag. Han lyckas sätta fingret på tidstypiska fenomen från de stora begreppen som kvalitetstid ner till de salta mandlarna

Det är befriande att skratta lite åt sig själv och det gör jag när jag lyssnar på När börjar det riktiga livet. Inte högt, men lite inombords i alla fall. Och precis som Fredrik Lindström kan jag inte låta bli att undra när det riktiga livet verkligen ska börja.

fredag 16 december 2011

Ett grönt kuvert!

Idag kom det ett grönt kuvert fullt med fina julklappar från min hemliga julklappsvän. Lyllo mig! Jag är helt till mig av julmys och förväntan. Imorgon (om jag kan bärga mig), under högtidliga former ska jag öppna alla mina små paket och se vad som döljer sig däri. Galet spännande!

Pojkarna var inte alls den bok jag trott. Och tur var väl det.


Den augustprisvinnande ungdomsromanen Pojkarna var inte alls vad jag tänkt mig. Och tur var det, ska tilläggas. Jag såg framför mig ett feministiskt manifest med flickor som när de förvandlas till pojkar får upp ögonen för de djupa orättvisor som finns mellan könen. Sådana böcker är jag hjärtligt trött på. Så när Beatrice gav mig Pojkarna som boktips på Blidö hängde jag kanske lite läpp.

Men! 

Istället fick jag läsa en bok om unga människors osäkerhet och det förtvivlat svåra att inte vara barn längre och inte heller veta vem man är istället. Det är en vacker och drömsk roman och det är inte svårt att förstå varför boken blev årets augustprisvinnare. Vilket språk!

I boken får vi träffa Kim, Momo och Bella, tre tjejer som dröjer sig kvar i barndomens lekar fastän de blivit tonåringar. När de dricker nektarn från en besynnerlig blomma i Bellas växthus förvandlas de till pojkar för ett par timmar. Som pojkar träder de in i en annan värld och Kim upptäcker att hon dras till det hårda pojkaktiga. Efter den sommaren blir allting annorlunda för de tre flickorna.

Pojkarna kan utan tvekan gärna läsas av vuxna. Däremot undrar jag hur många av mina gymnasieelever som verkligen kommer att tycka om den. Få, gissar jag. Många, hoppas jag.

Vinnarna i ljudbokstävlingen korade!

Alltså, jisses, vad fina ni är mina läsare. Och vilka rim ni kan producera! Nu har jag korat vinnarna som alla får varsin ljudbok från Storytel via mejlen. De två finaste bidragen står Mathias och Beatrice för som rimmade så här tjusigt. GRATTIS & trevlig lyssning!

”Jag har ont i mitt öra,
Ingenting kan jag höra.
Det är bara att stänga ögonen under luggen
Och stoppa in öronpluggen i den andra gluggen!” (Mathias)

Barnet sover i vagnen sött, modern sitter på parkbänk nött.
Mörkret har lagt sig och det är kallt, i fönstren lyser ljusen överallt.
Kvarglömd på soffbordet boken är, livet utan hiss på mig tär.
Med en ljudbok i mobilen, skulle jag återigen hamna i rätta filen! (Beatrice)

torsdag 15 december 2011

Behöver du motivera inköpet av nya skor med klack så vet jag boken för dig


Som ett led i mitt jobbpeppssökande lånade jag Karriärhandbok för kvinnor på biblioteket. Usch, nu känns det som om jag vill gömma mig bakom en skämskudde när jag tänker på det. Boken var lite för plump och ytlig för min smak. Inga revolutionerande knep kom min väg, mer än att jag ska undvika gult, investera i ett powerplagg, kosta på mig minst tre handväskor, snygga underkläder och skor som klapprar när jag går. Jag kan alltså använda boken för att motivera en utökning av min garderob inför jobbstarten. Bra, där! I övrigt var det ingen bok för mig, men det finns säkerligen de som kan uppskatta den till fullo. Tjugo bast och ny på jobbet? Ta en titt i Karriärhandbok för kvinnor, vet jag.

onsdag 14 december 2011

Storytel-kärleken och Mordet på Orientexpressen


Månadens Edit-bok är Orientexpressen av Agatha Christie. Jag hade lånat den på bibblan, men fick en sunkig pocket med texten "Jossan kniv i huvet" på försättsbladet. Det kändes lite som ett tecken och ärligt talat dog läslusten. Kombinationen av den risiga låneboken, det faktum att dottern helst sover ute på eftermiddagarna och att det blivit så ruggigt att sitta still på en parkbänk och läsa, drev mig mot ljudböckerna. En vän tipsade om Storytel och så blev det.

Jag har tidigare dissat ljudböcker väldigt hårt. Jag saknar förmåga att lyssna hemma och det var så krångligt att få in ljudboken i mobilen. Bibliotekets böcker går exempelvis inte att låna i ett format som går att lyssna på din iPhone. Allt detta löste sig OERHÖRT smidigt med Storytel-abonnemanget. Klicketiklick så fanns alltihop i mobilajan: snygg app, bra funktioner, bra böcker. Efter ett par eftermiddagspromenader och en långpromenad med hunden hade jag läst ut Orientexpressen.

Nu tänker jag lite grand att vissa böcker faktiskt gör sig riktigt bra som ljudböcker och att med ett Storytel-abonnemang där man kan lyssna på hur många böcker man vill varje månad kan jag ju unna mig att lyssna på sådana böcker jag inte vanligtvis skulle prioriterat och kanske provlyssna lite av varje. Hitta en favorituppläsare, kanske?

Mordet på Orientexpressen då? Jo, den tyckte jag verkligen om. En klassisk pusseldeckare någon gång om året gör sannerligen gott. Och mord på tåg är något alldeles speciellt ändå. Minns ni förresten spelet Orientexpress? Jag älskade det! (Undrar nu för övrigt var det blivit av). Nu förstår jag ju också var spelmakarna hämtat sin inspiration ifrån. 

Mer utförligt vad jag tyckte om boken kan du läsa på Edits blogg i början av januari. 

Är du sugen på att vinna en ljudbok från Storytel får du inte heller missa julklappstävlingen där fem ljudböcker lottas ut. Se så, tävla nu!


Junibacken ÄR ett underbart sagoland


Jag tog med mig Lotten till Junibacken på Djurgården. Underbara, underbara sagoland! Lyckliga ungar som får gå vilse i sagornas värld en hel dag, krypa ut och in ur Muminhuset, prova Olles skidor, titta in hos Pettsson och Findus eller lyssna på Hellsings Musikbussen. Som vuxen uppskattade jag särskilt Sagotåget och den urtjusiga bokhandeln. Årskort, säger ni? Jodå, så får det bli.

tisdag 13 december 2011

Relationskompetens i pedagogernas värld - en bok för alla lärare som suckar och säger att det var bättre förr


Jobbpeppen har börjat och första bok ut var Juul och Jensens Relationskompetens i pedagogernas värld. Med ett akademiskt språk och enligt konstens alla regler redogör Jesper Juul och Helle Jensen för hur man lär barn och ungdomar att ta ansvar och hur man som lärare vårdar relationen till sina elever, kollegor och föräldrar. Och det vill ju alla, eller hur?

I vanlig ordning serverar Juul ingen metod som lovar hundraprocentig utdelning. Det finns ingen quick fix. Istället beskriver Juul och Jensen ett förhållningssätt där vi som pedagoger uppmanas att visa vägen för personligt ansvar genom att ta eget ansvar, arbeta med elevernas självkänsla, uppmana ungdomarna att verbalisera egna önskningar och på allvar respektera också ett nej eller en åsikt som går stick i stäv med vår egen. Det kan verka självklart, men Juul och Jensen pekar på hur maktstrukturen i skolan ofta hindrar ungdomarna att ta ansvar.

Efter att ha läst ut boken tar jag med mig flera lektionstips och idéer för att höja kollegiets relationskompetens, bland annat känner jag mig bättre rustad för utvecklingssamtal, ska visa läsa Pinocchio med mina elever och vill införa kollegial reflektion. Det här är en bok som alla pedagoger borde läsa, men speciellt de som menar dagens ungdomar är av ett sämre virke och suckar att det var bättre förr. Det var inte bättre förr, bara annorlunda. LÄS!

måndag 12 december 2011

JULKLAPPSTÄVLING: ljudböcker lottas ut!

Bilden lånad från Storytel.se

Jag har fem ljudböcker att ge bort via Storytel (ljudböcker till din smarta mobil). Inga förpliktelser, inga abonnemangstvång, bara fem valfria ljudböcker. Du får inte ha haft abonnemang på Storytel tidigare. Är du sugen? Mejla mig på bloggenfabulerat(snabel-a)gmail(punkt)com med en liten motivering, fjäsk eller ett festligt julrim så kan en av böckerna bli din. Go!

På fredag meddelar jag vem som vunnit.

söndag 11 december 2011

Jag är Guldlock, vem är du?

Bilden lånad från ne.se


Såg det här fantastiskt roliga testet på ne.se:  Vilken fiktiv figur är du? Hade nog hoppats på något rivigare, men blev Guldlock:
Guldlock är den oaktsamma flickan som olovandes tar sig in i tre björnars hus. Söt som en docka men utan respekt för andras egendom och personliga revir.
Intressant analys det där. Nu ska den söta oaktsamma flickan hänga med sin familj.  Kan hända jag låter bli att trampa in på andras revir idag, det är ju ändå helg.

lördag 10 december 2011

LÄSPLATS: Biblioteket Plattan


Förra lördagen försökte jag få med mig Edits på läslördag* på biblioteket Plattan, men det slutade med att jag fick gå själv. Även om jag hängde lite läpp över detta var det gott med ett par timmars ostörd lästid. Jag och Franzen trivdes tillsammans i varje fall.

Bekvämlighet: 4
Det finns soffor, fåtöljer, gungande fåtöljer och bänkar, även den kräsnaste rumpa kan hitta en bekväm plats på biblioteket Plattan.

Ljudnivå: 2
Plattans bibliotek är ganska ljudligt, men rummet med konstböckerna var oväntat tyst. Riktigt behagligt tyst var det till och med tills en en tjej med lurar i öronen slog sig ned bredvid mig med 300 gram chips som hon gladeligen åt upp medan hon lyssnade vidare. Hoppas innerligt att det var en ljudbok hon hade i öronen ryter gubben i mig.

Utsikt: 4
Jag tycker om att kolla på folk och sådana finns det gott om på Kulturhuset. Lyllo den som får en av gungfåtöljerna med utsikt över själva Plattan.

Tillgång till mat dryck: 2
Bibliotekens akilleshäl är ofta kaffetillgången, säger jag. Så även biblioteket Plattans. Det finns ett kafé bredvid, men en lördag är det hutlöst med folk där precis som på alla andra ställen i centrala stan.

Slutbetyg: 3
Det är folkligt, lite bullrigt men hjärtligt och gott om sittplatser på Plattans bibliotek.

*Läslördag = ett par timmars parallellläsning en lördag i månaden med fika efteråt

fredag 9 december 2011

Fabulerat listar ÅRETS BÄSTA, sämsta och mest minnesvärda


Man måste älska listor, det måste man. Och snart är ju året slut och det är dags för den traditionella, uttömmande och ytterst välgörande ÅRSLISTAN. Det må vara ett par veckor kvar på året, men jag ska börja klura på mina svar redan nu. Gör det du också, vet jag. Mina svar kommer strax innan året är slut.

  • Den bästa bok jag läst 2011 En given kategori. Kan ju förstås brytas ned till bästa roman, novell, etc. MEN jag ska våga säga bara en. Ungdomsromanerna får brottas med de stora i min litterära boxningsring, minsann. Och jag ska vara subjektiv och jävlig och kanske inte ens välja en bok som kom ut i år. 
  • Årets litterära överraskning Ja, vad har överraskat egentligen?
  • Årets besvikelse Vi kan ju förstås låtsas som om allt är fint och bra för jämnan, men det är ljug. Jag har blivit besviken, det har jag. Men vilken bok svek mig mest under året, tro?
  • Bästa bokblogg jag läst under året Flera nya bokbloggarfavoriter har dykt upp i min värld under året: Bokcirkus, Ord och inga visor, Ordförrådet, Dark Places, Bokbabbel, Bokföring enligt Monika. Vilken blogg ska jag välja som årets favvo?
  • Ett bokbloggarinlägg jag minns speciellt från 2011. Jag har skrattat med, blivit provocerad och tagit lärdom av mina fellow bokbloggare. MEN, vilket inlägg har gjort störst avtryck?
  • Årets lärdom Något måste jag lärt mig av allt jag läst, eller?
  • Årets boktipsare Inspirerad av Boktipset.se tänkte jag utse min egen favoritboktipsare under året. Kan ju bli en tradition, tänker jag.








Franzen-baksmällan, en slags littvethangover light

När jag läste litteraturvetenskap i Lund och masskonsumerade klassiker och kvalitetslitteratur i storleksordningen en om dagen fick jag en kraftig bokbaksmälla. Jag läste inte en enda roman på två år(!) efter det att jag gjort klart mina studier. Det var Capotes Breakfast at Tiffany´s som till slut tog mig tillbaka till litterturen igen. Tur var väl det.

Men!

Nu upplever jag en Franzen-baksmälla, en slags littvethangover light. Baksidan av att ha läst en riktigt, riktigt bra bok för mig är att ingen efterföljare är värdig. Vad ska kunna mäta sig med praktverket jag läst?

Efter litteraturvetenskapen jag läste för hundra år sedan har jag inte läst en enda svensk deckare. Sådan snobbism kom med bokbaksmällan. Nu återstår det att se vad Franzen ska ge för permanenta skador.

torsdag 8 december 2011

Dagens ord: pinigt


Åh, vad jag blev glad när jag i skrift i Jonathan Franzens Frihet såg ordet pinigt i full dager. Pinigt som i pinsamt, alltså. I detta fall var det Connie som kanske skulle tycka att något var just pinigt. Själv har jag växt upp med att det var liiiiiiiiiiide piiiiiiiiinit att mamma och pappa hämtade mig utanför högstadiediscot. Undrar jag när hivigt* och andra fina 90-talsuttryck också kvalar in i finlitteraturen. Snart, hoppas jag. Det skulle göra gott.

*fräckt, häftigt

onsdag 7 december 2011

Söderbokhandeln, vad gör du med mig?

Står utanför stans snyggaste bokhandel, Söderbokhandeln men blir liksom helt svettig av tanken på att gå in. Det är böcker upp till tak och stegar att klättra på (törs jag?) och en smula oorganiserat och oändligt kreddigt. Sådana platser gör mig alltid obekväm, min jacka frasar liksom olustigt då och halsen blir torr. Men det är snyggt, åh så snyggt på Söderbokhandeln, det tillåter jag mig i alla fall att säga. 

Mwoahaha! Är det inte lite flagnande färg jag ser i taket?

tisdag 6 december 2011

Att läsa Franzens Frihet är att vara med om något stort, sanna mina ord


Jonathan Franzens Frihet kallades "en fantastisk roman" av Jonas Thente på DN och Arvid Jurjaks på Sydsvenskan menade att Frihet är "decenniets roman". Bara en sådan sak. När jag öppnade en av julens första klappar (tack fina Maria!) och såg det glansiga omslaget till Frihet kändes det som om hela jag bubblade av höga förväntningar

Den 650 sidor tjocka romanen om medelklassparet Walter och Patty Berglund och deras två barn Joey och Jessica är något ut över det vanliga. Men den kräver sin läsare, den saken är klar. Jag har varit otrevlig mot min man, muttrat förskräckt när någon tilltalat mig medan jag läst och jag har jagat sammanhängande lästid en masse. För Franzens sätt att skriva är kompakt och ibland när jag blinkat för hastigt har jag missat något viktigt och fått läsa om. Trådarna i boken var så många att jag ville ha alltsammans nära, aktuellt.

Franzen har en berättarteknik som tar oss fram och tillbaka i tiden från olika perspektiv, i huvudsak Patty, Walter och Joeys. Det är en studie av mänskliga drivkrafter och det komplexa samspelet mellan människor, mellan föräldrar och barn, mellan älskande och gifta par. Franzen lyckas fånga hur det osagda och outlevda följer människorna i åratal, hur vi sårar dem som står oss närmst och hur kärlekens komplexa maktkamp skapar dynamiken som gör den levande. Studien är så noggrann och levade att jag tror att självaste Émile Zola skulle le förnöjt om han haft möjlighet att läsa den.

Boken har hyllats för sin skildring av den amerikanska medelklassen och för den som tycker att det låter spännande eller tycker om att följa politiskt spel finns det även rikligt av detta att läsa om i Frihet. Bokens titel är givetvis ingen slump. Karaktärerna i boken har var för sig en bitterljuv relation till just frihet. Mot slutet av romanen har exempelvis Walter en känsla av att "inte vara ämnad för ett liv i frihet och fredlöst hjältemod, av att behöva en mer buttert och ihärdigt missnöjd situation att kämpa mot och skapa en tillvaro inom." Friheten är inte alltid den fristad vi drömt om, tycks Franzen mena.

När jag läst klart Frihet har jag känslan av att jag varit med om något stort, att jag vill läsa boken igen, analysera den i detalj och se om det finns mer att förstå. Kanske har jag i sådana fall också förstått mig själv, tänker jag.

Jag känner årets boktipsare. Rösta du också!

Jag nominerade Beatrice till Årets boktipsare och hon är nu med bland de 15 som DU kan rösta på. Hur fräsigt är inte det? Tillsammans med bland annat Breakfast bookclub och Vi Läser tävlar hon om 100 böcker, en stringhylla samt ära och berömmelse. Följ bloggen och rösta här. Omröstningen är ÄNTLIGEN igång. Klicketiklicketi!

måndag 5 december 2011

Var är männen i bokbloggosfären?

Angående det här med läsande; var är männen i bokbloggosfären? Den eminente Mathias på Ordförrådet känner jag ju till, men annars gapar det tomt i min läslista. Var gömmer ni er? För inte kan det väl vara så att bokbloggande är en kvinnlig aktivitet? Inte är väl JAG en stereotyp? Det vore just snyggt, menar jag.

söndag 4 december 2011

Ja till Liv!


Liv Strömquist och jag drar kanske inte jämt alla dagar, det gör vi inte. Men det finns en kärlek också, åtminstone från mitt håll. (Liv känner ju överhuvudtaget inte mig, så om mig kan hon inte tycka mycket.) Nu har jag läst Ja till Liv!

Jag läste Prins Charles känsla för ett tag sedan och blev väldigt provocerad, men likaså är kanske Liv Strömquist den sparringpartner jag behöver i mitt feministiska sökande. Jo, för ett feministiskt sökande är precis vad jag sysslar med nuförtiden har jag märkt. Senast i torsdags kom jag på mig själv med att diskutera Prins Charles känsla och Under det rosa täcket med en god (manlig) vän. Det finns något där som jag inte är riktigt klar med.

Ja till Liv! är inte så enkelspårigt argt feministisk som Prins Charles känsla och det uppskattar jag. I Ja till Liv! får de flesta sig en släng av sleven och det är väldigt roligt mellan varven. Boken är en ABC-bok med seriestrippar om politik, feminism och svenskt vardagsliv. Barn ÄR kristdemokrater och det är inte synd om nördarna, där är vi ense, Liv och jag.

I bloggosfären och i tidningarnas recensioner har Ja till Liv! hyllats. Och boken förtjänar nog att hyllas, den är snygg, rolig och bitvis riktigt smart. För egen del ska jag väl bara fundera ut om jag är arg (vänster)feminist, liberalfeminist, humanist, eller något helt, helt annat bortom etiketternas djungel. Och det verkar i ärlighetens namn lättare sagt än gjort.

lördag 3 december 2011

Biblioteket i mobilen


Har ni sett nya mobilwebben för Stockholms stadsbibliotek? Den är fenomenalt bra och praktisk, faktiskt. Jag reserverar böcker och laddar ner e-böcker direkt i telefonen (gillar!). Kanske är det något för dig också?

fredag 2 december 2011

Fabulerats FYRA: jobbpepp


Om en dryg månad ska jag bege mig till jobbet igen efter ett h-e-l-t års föräldraledighet. Maken ska ta över ruljansen här hemma och jag ska KNEGA. Det ska bli väldigt kul. (Tror jag nu i alla fall). Elever! Intellektuell stimulans! 

En annan fråga är naturligtvis hur mitt arbetande kommer att påverka mitt läsande och bloggande. I skrivande stund tippar jag på en försiktig minskning av bådadera, men den som lever får se. Att vara pendeltågsberoende har sina fördelar, om man säger så. En försening är ju bara tråkig för den som ingen bok har.

För att känna rejäl jobbpepp tänker jag ägna december åt skolrelaterad litteratur så att arbetslusten riktig sköljer över mig och in i varje por. Ungefär så. Med fingertoppskänsla och stort engagemang har jag därför fört samman följande kvartett till min att-läsa-lista:

1. En bok om pedagogik: Relationskompetens i pedagogernas värld av Jesper Juul och Helle Jensen. Juul är ju en klok man, kanske kan han ha något lärorikt att säga till mig som lärare också?

2. En lärobok i psykologi, Psykologi för gymnasiet av Nadja Lundgren. En sprillans ny lärobok från Liber. Verkar mycket bra! Älskar, älskar mitt ämne. Nu ska jag få undervisa nya kursen Psykologi 1 från nya gymnasiereformen GY11. Bara en sådan sak.

3. En bok om läsning, Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers. Har läst flera av hans böcker förut, men det känns rätt att fräscha upp kunskaperna om hur man skapar bra samtal om litteratur med elever. ÅH, vad kul det ska bli att få göra det igen! Nu kommer peppen, känner jag.

4. En ungdomsroman, Himlen börjar här av Jandy Nelson. För att komma ihåg hur det är att vara ung och för att kunna tipsa eleverna om bra böcker måste jag läsa lite ungdomsromaner mellan varven. Och så brukar de vara bra också förstås.

Då så. Nu ska jag förlusta mig ett par dagar med Jonathan Franzens Frihet, sedan är det operation jobbpepp som gäller. Wish med luck!


torsdag 1 december 2011

Jaha, nu är det belagt. Jag HAR dålig smak.

Först var det DN som utsåg Drömfakulteten till 2000-talets bok. Nu är det Salome som får SvDs litteraturpris. Drömfakulteten har jag inte förmått läsa ut, trots två ivriga försök. Salome tyckte jag var förvånansvärt dåligt skriven, inte trovärdig, tramsig. Jag behövde skämskudde när jag läste.

Jag är inte bara svensklärare, jag har också dålig smak. Att Sveriges två största dagstidningar skulle ha dålig smak är naturligtvis uteslutet. Typiskt min otur.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...