måndag 28 mars 2011

Fabulerat fyller 1 år!

Fram med glass och ballong, nu fyller Fabulerat  - en läsdagbok, typ 1 år! Hipp, hipp - HURRA! Här kommer en lista över årets tre höjdpunkter:

1. När Marcus Birro läste bloggen och kommenterade den i positiva ordalag på sin Twitter efter att jag läst hans bok Svarta vykort. Mycket fint. En stor stund.

2. När vänner, bekanta och nya bekantskaper tjoar till och är glada över boktips de hittat i min läsdagbok. Extra lyxigt de gånger det också blir ett spontant bokprat för att vi läst samma böcker.

3. Syftet med bloggen var främst att skapa en läsdagbok, så att jag enkelt skulle kunna gå tillbaka till böcker jag läst. Jag ville inte att böckerna skulle falla i glömska och det gör de inte nu. Som svensklärare finns det ju uppenbara vinster med att minnas vad man läst för att kunna tipsa elever om böcker, eller komma ihåg en berättelse inför ett bokprat. Varje bok är en liten skatt och jag tycker om att mina tankar om dem finns nedskrivna här.

torsdag 24 mars 2011

En skatt

Idag kom den med posten, del 1 i Murakamis nya romansvit 1Q84, Den ligger där och väntar på mig. Jag vet att det är en skatt. Ska bara läsa ut Mara Lees Salome först sen är den min, bara min.

PS: Några minuter efter att jag publicerat detta inlägg kom min man snokandes efter Murakamis nya bok och undrade om jag gömt den. Han skulle bara våga läsa den före mig, det är allt jag har att säga.

onsdag 23 mars 2011

Kolka är ingen grå socialrealistisk roman. Långt ifrån.

Jag gillar Bengt Ohlsson. Bland annat skriver han krönikor i DN om fredagarna och så har han ju skrivit Gregorius som är en otroligt fin roman (som han dessutom fick Augustpriaet för 2004). I höstas kom Kolka. Det märkliga är att jag inte varit sugen på att läsa den. Det osade grå öststatsrealism om den, och det är inte min bag. Av en slump hörde jag dock den högläsas på P1 och jag insåg att jag misstagit mig. När den senare blev vald till Editbok började läsningen.

Ytterst handlar romanen om att kunna ta emot snällhet och att vara snäll själv, något som vår huvudperson inte klarar av. Kolka är skriven i jagform och bokens jag är flicka i tonåren, men vi vet varken vad hon heter eller hur gammal hon är. Språket är lysande. Med korta laddade meningar ser vi världen genom flickans ögon. Hon betraktar sig själv utifrån och är kritisk till det hon ser.  Vi förstår att hon flyttat från Kolka i Lettland till en rik styvmamma i England tillsammans med sin pappa och att hon har svårt att finna sig till rätta. Utifrån hur flickan agerar märker vi att hon känner skuld. Vad skulden ytterst beror på vet vi emellertid inte, men Ohlsson lämnar pusselbitar som läsaren själv får fundera över: det faktum att flickans mamma övergett henne när hon var liten, att pappan gift om sig, att hon lämnat sitt hemland. Vill man vara lite psykologitorr skulle man kunna säga att flickan ur ett kognitionspsykologiskt perspektiv fastnat i ett negativt grundantagande om sig själv: Jag är inte värd att älskas.

Kolka är en snillrik roman. Det finns tydliga symbolvärden som gör att berättelsen står sig och är värd att läsas flera gånger. Välskriven, intressant, snabbläst. LÄS!


Läs vad andra bloggare tycker om Kolka här.

torsdag 17 mars 2011

Editträff

Fina Edits har träffats och avhandlat Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde. Lisa hade fixat kreativa smörgåsar ("De äter ju inget annat än mackor i den där boken") och kalasgod soppa. Vi verkade alla tycka att boken var svår att komma in i och misstänkte att den svenska översättningen sumpat mycket av det som var tänkt att vara roligt i boken. Bokmalarna i boken var en favorit.

Nya boktips kom, såklart, och en ny bok har utsetts. Det var Elisabeths tur att tipsa. Denna gång valde vi mellan Bengt Ohlssons Kolka, Teser om kärlekens existens av Torben Guldberg och Salome av Mara Lee. För egen del föll alla böckerna mig i smaken (relationsromaner!) och jag har ställt mig i kö på Hornstulls bibliotek på dem alla tre. Edits var överens om att Kolka är vår bok att läsa till nästa gång, så den sätter jag tänderna i allra först.

Nu tänker jag sol, parkbänk och bebis som sover gott i sin vagn. Go!

måndag 7 mars 2011

Hur blir man en bra förälder?

Det här med barnuppfostran och böcker om det känns väldigt tabu. Lite skämmigt att hålla på med. Det osar sektvarning runt alla metoder där barn ska straffas och belönas och sova på bestämda tider. Mest av allt vill man väl bara vara så där naturligt smart och självklar som förälder. Nu när jag levt med en bebis i två månader kände jag dock paniken komma smygande. Jag saknade något att hålla mig i, något att hjälpa mig i denna stora outforskade ocean som kallas föräldraskap. Herregud, det är en människas framtid vi pratar om! I mammagruppera pratas det om sömnmetoder och man ska ta ställning - är du en sådan här förälder eller en SÅN. Jisses, vem hade kunnat ana att det var så komplicerat att vara förälder. Jag trodde mest att mammor gjorde mellis, hjälpte till med läxorna och blåste bort det onda.

Ett namn figurerar oftare än andra när det handlar om barnuppfostran - den danske psykologen Jesper Juul.  För att tackla min föräldraskapsförvirring  valde jag att läsa Ditt kompetenta barn och tänkte att om jag inte gillar boken, har jag i varje fall allmänbildat mig.

Ditt kompetenta barn är en väldigt intressant bok. Faktiskt det mest intressanta jag läst på mycket länge. Utifrån ett historiskt perspektiv, om synen på barnuppfostran förr och nu och med hjälp av exempel från hans praktik beskriver han hur barnets beteende alltid är en produkt av familjens värderingar och de vuxnas beteende, vi är alla en del av ett större sammanhang. Juul skriver om att ta barnet på allvar och hans stil är rättfram och rakt på sak. Det finns inga genvägar eller universallösningar i Juuls bok, men jag lär mig om mig själv, känner igen mina elever och funderar över Lottens framtid medan jag läser. Om vi som föräldrar inte tar oss själva på allvar, vårdar vår självkänsla, så kommer vi inte heller kunna ge självkänsla till vårt barn, menar Juul.

Så här i efterhand skäms jag inte ett dugg över att ha läst Ditt kompetenta barn, jag känner mig allmänbildad och kanske lite säkrare i föräldrarollen dessutom. Inte dumt alls.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...