torsdag 18 november 2010

Jag har fått en Cherry on Top Award!

Grattis till mig! Pocketpinglorna har gett mig en Cherry on Top Award för min blogg. Tack! För att förtjäna denna utmärkelse ska jag nu nämna tre författare som jag räknar bland mina favoriter och nämna en favvobok per författare.

Att välja tre favoriter är svårt, så jag valde tre favoriter med lite bredd.

1. Haruki Murakami
Murakami är kung, åtminstone kung bland fantasieggande romaner. Bäst av alla är Kafka på Stranden. Den liknar inget annat jag läst.

2. Per Anders Fogelström
Jag gillar sekelskiftesstockholm och ingen kan beskriva det som Per Anders Fogelström. Språket är så vackert och det finns en självklarhet i Fogelströms berättande som jag inte kan få nog av. Bäst är förmodligen Mina drömmars stad.

3. Gunnar Ardelius
Gunnar skriver de finaste ungdomsromanerna med de mest poetiska titlarna. Jag önskar att jag skrivit dem själv allihop. Tycker dessutom att Ardelius verkar så himla sympatisk. Finast är kanske hans debutroman Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

onsdag 10 november 2010

Pendeltågsfrustrationen och dess lösning

Det har kommit snö. Med snön kommer pendeltågsförseningarna. Med förseningarna kommer missnöjet bland dem som åker pendeltåg. Men, oroa dig inte. Jag har lösningen: termomugg med något gott i, lite extra tid på morgonen, lite extra tålamod på eftermiddagen, reservproviant (frukt för dem som tror på det, godis för de andra) och sist, men inte minst, en god bok. Väldigt präktigt och väldigt bra. Testa!

tisdag 9 november 2010

Vinterns söta

Jag har fyllt år. Och fått paket. De flesta paketen var inte läsrelaterade, utom möjligtvis mina nya innetofflor och så  julkakboken Vinterns söta som jag fick av finaste Maja. Jag har så smått börjat drömma om den mjuka pepparkaka med mumisg glasyr och torkad frukt samt cocos som ska bakas, och all fudge som ska bli gjord och ätas. Boken är otroligt inspirerande och fin och påminner i stil om Under valnötsträdet som är min favvokokbok. Tycker att båda böckerna är bra julklappstips, by the way. Lite segt att jag belagt mig själv med sötförbud alla dagar utom lördag (om jag inte blir bjuden, då räknas det inte), annars kanske jag hade provbakat något redan. Men, men, det är faktiskt snart helg igen.

torsdag 4 november 2010

Höstlov

Nu styr jag kosan till stugan för att plocka svamp, lösa korsord och läsa bok. Världens bästa läsplats finns i hörnet av soffan, framför brasan. Ser framför mig att jag kommer att spendera stora delar av helgen just där, kanske med en trött terrier som sällskap. Min pappa och min man ska fälla träd och mamma drar sig aldrig för långa promenader. Och så var det något med att ta upp båten ur sjön. Men någon måste ju passa elden och jag tror att det måste bli jag.

På återseende!

onsdag 3 november 2010

Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Kjersti Annesdatter Skomsvold har skrivit en helt underbar debutroman. Ju fortare jag går, desto mindre är jag är så otroligt fin. Och rolig. Och oändligt sorglig. Jag önskar att jag hade skrivit den här boken själv. Få böcker kan beröra och ytterst få böcker får mig att skratta högt. Men när jag läst ut Ju fortare jag går, desto mindre är jag har jag både skrattat högt och är berörd in i hjärtat.


Boken handlar om pensionären Mathea Martinsen. Under några dagar får vi följa henne medan hon försöker gör avtryck på världen som hon är så ensam i, hon går på pensionärsbingo, gräver ner en tidskapsel och försöker interagera med andra människor. Samtidigt blickar Mathea tillbaka på sitt liv och sin relation med sin kärlek Epsilon som inte lever längre. Mellan raderna förstår vi efterhand vad som varit glädjen och sorgen i Matheas liv. Storheten i boken är språket, de tragikomiska situationerna och de fina personporträtten av Mathea och Epsilon, två ganska udda karaktärer: "När Epsilon var på jobbet var jag ensam hemma utan att göra något särskilt. Jag passade inga barn och städade bara slarvigt, aldrig högst upp. Med ojämna mellanrum sköljde jag ögonen i våra små snapsglas, men nu tänker jag att jag har gjort för lite och ingenting av betydelse."

Jag älskar Ju fortare jag går, desto mindre är jag och jag önskar att alla jag känner fick läsa den.

tisdag 2 november 2010

Mordet på Halland - en bok för dig som ordknarkar

Jag slukade Mordet på Halland av Pia Juul på en dag. Ångrar nästan att jag inte sög lite mer på varje kapitel, det var boken egentligen värd. Jag var för hied* och inne i det sedvanliga lästempot. Det är så sällan jag läser böcker där varje mening betyder något. Jag älskade Mordet på Halland. Den var allt jag tänkt mig; 159 sidor förtätat suggestivt relationsdrama. En deckare som inte är en deckare. Jag vill läsa om boken. Jag kommer inte göra det, men jag älskar känslan av att vilja göra det.

Mordet på Halland handlar om Bess. Vi får följa henne under några veckor med start från det att hennes sambo Halland blir skjuten utanför deras hem. Titeln får oss att tro att boken är en deckare och på ett plan handlar boken om vem som kan tänkas ha skjutit Halland. Men egentligen verkar boken nysta i människors relationer och livsval, vilja och ovilja att se verkligheten som den är. Alltså, det verkligt viktiga i våra liv. Och boken ger oss inga svar, vilket är oerhört frustrerande och samtidigt befriande. Det är som att läsa någon av Murakamis böcker där jag alltid jagar febrilt efter lösningen som aldrig riktigt visar sig.

Det är bara att inse: Jag gillar att inte få hela lösningen serverad. Då är boken död när den är utläst. Jag vill ha något kvar när jag läst klart, något att suga på efteråt. Länge. Det är de svarslösa, förtätade böckerna som dominerar min bokhylla. Ett annat faktum är att jag ordknarkar. Å ena sidan har jag svårt att se detaljer rörande innehåll i tjocka romaner.  Å andra sidan älskar jag poesi, noveller och korta romaner där jag kan få njuta av varje mening, där författaren verkligen brytt sig om orden och detaljerna i språket och händelseförloppet. Jag hade lite glömt det, men det är ju sannerligen så jag vill ha det. Och med en liten skämsfaktor inblandad så tror jag ändå att jag måste erkänna att jag gillar det här med att läsa ut en bok fort, att jag liksom känner tillfredsställelsen i att ha läst många böcker. Korta romaner is the shit.

Läs Mordet på Halland. Och unna dig att läsa långsamt.


*hied - skånska för att vara hetsig, stressad eller het på gröten

måndag 1 november 2010

Yasuragi - läsvänligt?

I helgen var jag och maken på spa, vi hade fått en helg på Yasuragi Hasseludden i bröllopspresent av våra vänner. Både jag och min man tänkte oss en lowtechhelg med läsning i fokus, vila och god mat. Läsa gjorde vi, indeed. Jag läste ut både Mordet på Halland och Ju fortare jag går, desto mindre är jag och maken slukade Strindbergs stjärna.

Men egentligen tycker jag inte att Yasuragi var en särdeles läsvänlig plats. I ärlighetens namn läste jag merparten av mina böcker nattetid för att jag inte kunde sova. Mannen däremot hittade ro i vilstolen vid bassängkanten och läste gott där. Jag tycker nog för egen del att småblöta handdukar, badkläder och halvnaket går dåligt ihop med läsning. Vill liksom hellre vara torr, påklädd och ingosad i mysfåtölj när jag läser. Och så var det ju så mycket som skulle göras på Yasuragi: japansk tvagning, zenmeditation, sushiskola, kroppsinpackning och teppanyakimiddag (jättegott!). Frågan är kanske hur mycket jag verkligen vilade, men det är klart, det är en helt annan historia.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...