onsdag 29 september 2010

Barn av sin stad är värd att läsas långsamt

I väntan på nya böcker jag beställt vittjade jag bokhyllan och hittade andra delen i Fogelströms Stad-serie: Barn av sin stad. Egentligen skulle jag ju ha läst den i somras, men det blev bara inte så, det fanns ju så mycket annat jag skulle läsa. Anyways.

I Barn av sin stad är Lotten ensam kvar med hennes och Hennings barn, August (som adopterats bort till Bodins), Emelie, Gertrud och Olof. Handlingen utspelar sig 1880-1900 i en tid där arbetarrörelsen växer fram med Palm och Branting och det är hårt för de fattiga på Södermalm.

När jag läste Mina drömmars stad hade jag precis flyttat till Stockholm och lärde känna staden genom boken. Nu när jag till och med bor på Söder läser jag med andra ögon och serien får en ny dimension. Jag känner igen platserna som beskrivs och tycker att det är spännande att få en bild av hur det moderna Stockholm växer fram.

Per Andres Fogelström är en makalös författare. Jag älskar hans språk, vill läsa långsamt och eftertänksamt.  Det finns något enkelt och självklart i Fogelströms sätt att skriva och miljöbeskrivningarna kryddar berättelsen och guidar läsaren i 1800-talets Stockholm. Det känns som om Per Anders håller mig i handen och berättar varsamt om det som varit, om det fula och det hemska, om tappra och modiga människor och det Södermalm som fanns då: "När industrin trängde in mörknade himlen, röken steg från gjutarnas ugnar och smedernas fyrar, från de höga fabrikspiporna./.../Bullrande fabriker trängde allt längre in i staden, tuggade idyll och grönska till en grå massa. Som om fattigdom och tristess växte ut ur maskinerna istället för att hejdas av dem."

Fina Per Anders Fogelström, det är tur att jag har tre böcker kvar i serien. Och sedan kan jag ju alltid läsa om alla fem böckerna en gång till.

lördag 25 september 2010

Faust på Folkoperan är helt magisk

Var och såg Faust på Folkoperan igår. Helt magisk! Gud och djävulen har slagit vad om vilken del av människan som är den starka - den goda eller onda. Fem människor har valts ut för deras experiment. Operan var, som sig bör på Folkoperan, på svenska och bygger på Goethes skådespel och den franske kompositören Charles Gounods opera. Till skillnad från andra Faust-tolkningar ligger tyngdvikten i historien på den unga kvinnan Marguerites (Natalie Hernborg) tragiska öde. Musiken var fenomenal, sceneriet snyggt och skådespelarinsatserna utmärkta. Jag undrar om det inte är den bästa opera jag sett på Folkoperan. Kanske den bästa opera jag någonsin sett.

På scenen får vi följa människorna i fem små lägenheter i genomskärning. Strax under taket sitter orkestern synlig. Miljön känns tidlös, kanske är vi på Södermalm 2010 eller i Paris 1850. Stämningen i operan är kuslig och mörk. Genom tämligen enkla handgrepp och tydlig färgsymbolik växer en komplex handling fram. Som Mefistofeles ser vi Johan Schinkler och han är den stora stjärnan för kvällen. När han äntrar scenen svartklädd med ett buffelhuvud på sina axlar och fyller rummet med sin basröst ryser jag i hela kroppen. Det är otäckt. Det är vackert. Och för mig är detta opera när det är som bäst. Gå och se!

Bokmässan

Varför är inte jag på bokmässan? Det är jag värd! Nästa år, då ska jag minsann vara där. Jag gillar inte Göteborg, men jag gillar böcker och det är det som räknas.

fredag 24 september 2010

ORDER NR 1925077077

Läsmums på väg!

ORDER NR 1925077077
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Skickas normalt inom 2-5 vardagar:
- 1 st Den glömda trädgården (9789170017766) à 39.00 kr 
- 1 st Mordet på Halland (9789173551441) à 159.00 kr 
- 1 st Igelkottens elegans (9789186480042) à 39.00 kr 
- 1 st Jonathan Strange & Mr Norrell (9789172637894) à 41.00 kr 
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

torsdag 23 september 2010

Att snaska i sig lyckliga slut

Fina Edits har träffats igen och avhandlat One Day och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Denna gången över fantastiska enchiladas och ljuvlig hallonsorbet (inte riktigt lika god som malvapuddingen sist, men ändå mycket god) i Sjöstaden.

Övriga Edits tyckte att Dexter var en slusk i  större delen av One Day och de skulle gärna se Emma sträcka lite på ryggen, dumpa kräket och gå vidare med sitt liv. En av Edits tyckte att Dexters mamma skulle komma tillbaka från de döda och läxa upp honom. Själv kände jag inget av det här, vilket gjort mig lite förbryllad så här i efterhand. Jag ville ju ha ett lyckligt slut där Emma och Dexter skuttar lyckliga mot solnedgången som i en feelgoodfilm. Nu märker jag att det är ett ganska tacky och ickeanalytiskt svar. Håller jag på att förvandlas till mainstreammähä? Kommer jag att snaska i mig lyckliga slut på löpande band? Framtiden får utvisa, men jag är lite orolig.

Vi valde också nya böcker i vanlig ordning. Det ska läsas Den glömda trädgården av Kate Morton och Snart är jag borta av Hanna Jedvik. Förväntningarna är höga. Nu börjar läsningen.

onsdag 22 september 2010

Fatta eld

Efter några spännande timmar på pendeltåget mellan Stockholm Södra och Rönninge är andra delen i Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins, Fatta eld, nu utläst. Hungerspelen var ju en stor succé. Här fick vi stifta bekantskap med de bestialiska Hungerspelen för första gången, dessa spel på liv och död i den totalitära framtidsstaten Panem. Hungerspelen sträckläste jag. Fatta eld har emellertid inte samma glöd (ledsen för ordvitsen).

I Fatta eld har det gått några månader sedan vår hjälte Katniss överlevde sitt första Hungerspel och ställs inför nya utmaningar. Det är spännande och lättläst, men det lilla extra finns inte. Fatta eld har ingen edge. Det är snabbt och sakligt berättat och ganska ofta tappar jag inlevelse för att de spektakulära händelserna staplas på vartannat, speciellt i första halvan av boken. Det är dessvärre inte heller vidare välskrivet. Kanske är det också för att det inte tillkommer så mycket nytt som jag inte tycker att det är så bra. Ramen sattes redan i första boken och nu vet vi premisserna. Det blir lite tråkigt: Jaså, kraftnätet är på nu igen. Ah, Katniss änvänder sina pilbågeskills för att rädda sitt liv. I Hungerspelen fäste jag mig vid karaktärerna, men den här gången berör de mig inte alls på samma sätt, de känns platta.

Som spänningsroman, uppföljare, och mellanbok i en trilogi, så är Fatta eld en helt okej bok och säkerligen kommer jag läsa den tredje och sista delen när den dyker upp nu i oktober. Men, ändå, Collins: kunde du inte gett boken lite mera kärlek och slipat lite mer på storyn. Det var ju så lovande.

torsdag 16 september 2010

Modern psykologi

Ett rykande färskt nummer av Modern Psykologi låg på min hallmatta idag. Vardagslyx!

måndag 13 september 2010

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Edits andrabok är denna gång Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap av Mary Ann Shaffer. Vilken feelgoodroman! Boken utspelar sig under efterkrigstid i London och på den lilla brittiska kanalön Guernsey som var ockuperat av tyskarna under andra världskriget (föga visste jag om detta innan jag läste boken). Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap är en brevroman. Kan inte minnas när jag läste en sådan senast. Det tar några brev, men sedan har jag vant mig vid formen.

Korrespondensens centralfigur heter Juliet Ashton, journalist och författare. I brev mellan hennes förläggare och goda vän Sidney, hennes bästa vän Sophie, kärleken Mark och människor på ön Guernsey växer en varm, sorglig, hjärtlig och intressant berättelse fram. Det är lättläst och inspirerande. En av mina Edits berättade att hon till och med tagit upp brevväxling med gamla vänner av bara farten.

Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap är en perfekt höstbok. Den avnjutes bäst med en kopp te i brittisk stil under höstruskiga kvällar. Gärna vid en sprakande brasa.

söndag 12 september 2010

One Day (del 2)

Nu när jag läst ut One Day måste jag säga att jag blev väldigt besviken på slutet. Vad hände med "... och så levde de lyckliga i alla sina dagar"?

Boktipsandets baksida

Jag har en kollega som älskar Murakami lika mycket som jag och hon ville ha ett boktips av mig. Jag tipsade om Boktjuven som ju är en alldeles fantastiskt fin bok. MEN, min kollega gillade inte boken alls. Kunde inte ens läsa ut den. Hon sa att hon försökt, för hon gillar ju mig, men det hade inte gått. Plötsligt blev relationen lite skavig. Det må vara triviala bekymmer, men det är en sorg när någon man gillar inte gillar ens personliga bokfavoriter.  Känns en smula som om att vara fjorton och bli avvisad för att man luktar lite svett. Fina, fina Boktjuven. Jag gillar dig i alla fall.

onsdag 1 september 2010

Fatta eld

Fortsättningen på Hungerspelen, Fatta eld är beställd till skolbiblioteket. Snart kommer den, och då ska jag lägga vantarna på den. Och sen: läsa, läsa, läsa. Katniss - hur är det nuförtiden?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...