fredag 23 juli 2010

Vi, de drunknade

Läser Carsten Jensens Vi, de drunknade. Längtar, längtar efter
Danmark och liksom suger i mig hjärtat av allt det danska medan jag
läser.

Igår satt jag och läste vid vår badsjö och hörde danska
sommargäster prata intill, medan vågorna kluckade mot land. Då var
det nästan som jag var i Marstal på riktigt.

lördag 17 juli 2010

Desirada

Jag fick ett boktips i julas, Maryse Condes Desirada som nyligen kommit ut som pocket. Conde är tydligen inte sällan nobelpristippad och min vän tyckte att boken var läsvärd. Nu har den väntat på mig och jag har slukat den. Desirada är en berättelse om att finna sin identitet och utspelar sig i Guadeloupe, Paris och Boston, där vår huvudperson Marie-Noelle söker sin historia och framförallt sin far.

Jag tycker ofta att det är tråkigt med främmande kulturer, vill helst läsa om sådant som jag kan relatera till. Fattigdomen i Västindien och förorterna i Paris och Boston är kanske egentligen inte min kopp te. I Desirada finns emellertid ett väldigt kärleksfullt porträtt av Guadeloupe, utan att det känns för idealiserat. Och till skillnad från andra böcker i samma genre, så som boken Oscar Waos korta förunderliga liv, är Desirada inkluderande, trots att boken är full med lokala uttryck och företeelser.

Familjesagor är spännande. I Desirada nystas hemligheter upp, medan sanningen och essensen i lycka är långtifrån självklara ting, varken för vår huvudperson eller för läsaren. Berättelsen lämnar mig berörd. Jag vill inte förändra världen när jag läst ut boken, men Desirada väcker tankar om livets mening som jag tar med mig och funderar vidare på.

torsdag 15 juli 2010

BLT

I Blekinge Läns Tidning hittar man följande: Fyra sidor nyheter från Karlskrona, ett par sidor Ronneby, lite Sölvesborg och Olofström, en hel del familjesidor och nöje och sedan ett uppslag med Sverige och världen. Det kallar jag välfördelat. Vem bryr sig om världen när det finns Kallekrona?

Hängmattan - den ultimata läsplatsen

onsdag 14 juli 2010

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Igår sträckläste jag Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö medan jag latade mig i hängmattan och svettades i hettan. De flesta har förmodligen redan både läst boken och sett filmen, men jag har liksom inte blivit färdig till varken det ena eller andra. På någotvis hade jag fått för mig att boken skulle vara tung, men jisses, den var både lättläst och rolig.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö handlar om två bröder, en vän och en skolfröken under sommar på 60-talet i Närke. Våra huvudpersoner har en ovanligt fin sommar fram till Det fruktansvärda inträffar. Boken bygger på en verklig händelse och det finns flera böcker som kompletterar Håkan Nessers för den som vill veta mer om fallet. Förutom att vara en spännande kriminalroman bjuder boken på fin nostalgi med Loranga, folkparksdans och Bronzol-tabletter och dessutom är det en förträfflig sommarbok. Språket är rappt och boken välskriven, några härliga uttryck jag glömt dyker också upp, så som "sjusärdeles". Möjligtvis blir det lite präktigt mellan varven, men jag gillar det.

Fick mersmak på Nesser, han kan ju skriva pojken.

torsdag 8 juli 2010

Hypnotisören

Varje sommar behöver en deckare. I år hade jag valt ut Hypnotisören av Lars Kepler (Eller, som vi nu vet, makarna Ahndoril) till mig själv. Hypnotisören var förra vårens stora hajp, och nu tyckte jag att jag kunde kosta på mig att ta reda på vad hajpen handlade om.

Hypnotisören handlar om läkaren och den forne hypnotisören Erik Maria Bark som blir ombedd att i en krissituation återigen hypnotisera ett svårt knivskuret barn i förhoppning om att få ett vittnesmål från honom som kan rädda hans syster. Detta blir starten till en härva av otäcka händelser: mord, kidnappning, inbrott, otrohet and you name it. Hypnotisören är 572 sidor lång och jag sträckläste den på en och en halv dag. Det är ett väldigt gott betyg. Den är helt enkelt väldigt spännande.

Men, precis som En flitig Lisa påpekade har boken sina brister. För det första finns det logiska brister i handlingen och sådant stör jag mig alltid otroligt mycket på. Hur kunde Benjamin gömma en mobiltelefon i sin pyjamas undan bestialiska kidnappare i flera dagar, exempelvis? Hur kan Kennet ha fått behålla sitt tjänstevapen när han gick i pension och dessutom tillåtas leda en privatundersökning?  Makarna Ahndoril har också ett och annat ordval jag gärna varit utan. Till att börja med har vi namnvalen: Erik Maria Bark och Joona Linna är huvudpersoner. Det känns töntigt. Och när en erotisk sexakt ska byggas upp används ordet penis. Det kanske inte är helt PK att diskutera, men i ordet penis ser jag de något tillknäppta makarna Ahndoril framför mig och the moment är liksom borta.

Sedan kan jag inte låta bli att fundera över det här med de moderna kriminalromanernas behov av att skapa mördare av psykiskt sjuka människor, gärna barn och kvinnor. Det vi är mest rädda för idag verkar onekligen vara just psykisk sjukdom nära det allra heligaste och trygga - familjen och hemmet. Borta är Agatha Christies beräknande (manliga) mördare med tydliga hämndmotiv, istället har vi kallhamrade psykiskt störda människor som drivs av oförätter i barndomen. Jag tycker att det är sorgligt och jag undrar hur det påverkar vår syn på psykiskt sjuka och på barndomen för den delen.

Hypnotisören är varken bättre eller sämre än andra svenska deckare. Det är alltid roligt med bekanta miljöer, tycker jag, så att boken utspelar sig i Stockholm är fint. Jag tror mycket av hajpen låg i den mystiska pseudonymen (smart där, Ahndoril), men så här ett år efter finns det inget särskilt jag går igång på. Det är en spännande kriminalroman och gillar man sådana är den absolut läsvärd.

http://knuff.se/isbn/9789170017582

måndag 5 juli 2010

Hon älskade

Jag fick ju låna Helena Henschens roman Hon älskade av min granne för ett par dagar sedan. Boken såg väldigt tråkig ut insåg jag när jag fick den i min hand. I en bokhandel hade den aldrig fått min uppmärksamhet, det är dagens sanning. Jag misströstade lite, det får jag erkänna. Kände att jag tagit mig vatten över huvudet och att jag kanske skulle bli tvungen att tvångsläsa på min semester. Jag tänkte till och med tanken att jag skulle googla rätt på vad boken handlade om så att jag kunde småprata med min granne utan att ha läst boken. Men, jag ville ju inte göra min nya pensjokompis besviken, så jag började läsa. Ett försök kunde det ju vara värt.

Hon älskade visade sig vara en skatt. För det första utspelar den sig i sekelskiftsstockholm bland människor som levt på riktigt (Gilla! Gilla!)Huvudpersonen i boken är Signe Thiel, Helena Henschens farmor. Henschen har via brev, barndomsminnen och intervjuer gjort ett porträtt av Signe Thiel som var en av dåtidens kulturpersonligheter. Det låter kanske tråkigt, men Signe Thiel är en intressant karaktär och det finns en dragningskraft i det som berättas, i den autentiska breven och människornas öden. Vi får följa Signes stormiga kärleksliv, hennes kamp för kvinnosaken, kärleken till Berlin före kriget och hur hon gör allt som står i hennes makt för att hjälpa judar under andra världskriget.

Boken är lättläst och välskriven och rekommenderas varmt till alla som har en faiblesse för Hjalmar Söderbergs Stockholm eller som ett mer nyktert komplement till alla svulstiga BOATS därute.

torsdag 1 juli 2010

Ett boktips från min vrå av världen

Varken jag eller min man kommer ifrån Stockholm, men vi vill tro att vi gjort vårt hörn av Söder till vårt hörn av världen. Det här med att rota sig på en ny plats tar tid och kanske mer smyger sig på än något annat. Min man kan ibland skrocka förnöjt när han träffat på våra vänner när han varit ute med hunden, att det liksom är sjukt lyxigt att höra hemma på en ny plats där det också finns andra människor som man tycker om.

Som hundägare småpratar jag ibland med andra hundägare, dock ytterst sparsamt med de flesta. (Hundägare är ett speciellt släkte, det vet vem som helst). Men en en äldre terrierägande kvinna i min trappuppgång brukar påpeka att Maggan är så lugn och förtjusande (vilket hon ju givetvis har helt rätt i), så henne brukar jag byta ett och annat ord med. Idag berättade hon om en bok hon tyckt mycket om, och när jag kom hem hade hon lagt den i min brevinkast. Jag vet inte vad jag är gladast över egentligen, boktipset, att jag bondat med en pensionär eller att jag lärt känna en granne i min vrå av världen, men fint är det.

Och ja, just det, boken jag fick låna heter Hon älskade av Helena Henschen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...